Det är bara Skrutten som vet att pappa ibland förvandlas till en älg. Så fort älgen vill ut försvinner Skruttens pappa in i skogen i långa stunder och glömmer bort att han har en familj som väntar därhemma. En kväll när det stormar ute och strömmen går börjar Skruttens pappa vanka av och an inuti huset. Plötsligt ser Skrutten att det är en älgklöv som sticker fram ur pappas trasiga strumpa. När pappa sedan säger att han måste ut i skogen och titta till träden trots att stormen river börjar Skruttens mamma som vanligt att skälla på honom. Det är då som Skrutten förstår att vissa föräldrar helt enkelt inte kan leva tillsammans. Lisa Fransson väljer att i sin barnbok att skildra en krackelerande relation ur det klarsynta barnets perspektiv. Barnet ser att föräldrarna har konflikter, att deras känslor har svalnat, men att det inte är någons "fel" - mamma och pappa är helt enkelt väldigt olika. Mamma är människa, inte älg. Pappa är älg.
