Lisa Fransson – författare

Vinnare av Beta Pedagogs manustävling 2021!

Hur bar man sig åt när man bodde hos en mormor och morfar? Vad skulle hon göra av dagen? Vad skulle hon göra av alla ändlösa, ensamma dagar som låg framför henne? Nu när mamma inte längre fanns. När Esters mamma försvinner får Ester bo hos sina okända släktingar i en liten by vid havet. För att stilla sorgen och saknaden söker Ester efter skatter på stranden tillsammans med sin morfar. Men allt Ester hittar där är skräp. Då bestämmer hon sig. Hon ska finna ett sätt att förvandla allt det fula till något vackert. Lisa Fransson är författare, översättare och korrekturläsare. Hennes bok Strandglas är en gripande, poetisk och hoppingivande berättelse om människor som finner ett sätt att hjälpa varandra att orka gå vidare, när livet är tungt.

"Texten drar från start in läsaren i en virvel av känslor. Språket är vackert och innerligt med inströdda poetiskt formulerade meningar." Betyg 5 av 5, Kajsa Lundmark i BTJ-häfte nr 22, 2022

Beckmörkret av Lisa Fransson och Maja Lindberg är en mysig berättelse att läsa och titta i tillsammans med mörkrädda barn (och kan naturligtvis även läsas av barn som inte är det). Maja Lindbergs illustrationer är väldigt fina och behagliga och skapar en varm och trygg atmosfär. Texten är följsam och poetisk och samspelar väl med bilderna. Beckmörkret är aldrig riktigt hotfullt, och ”besegras" ganska lätt av Siv och hennes allierade. Helhetsbetyg: 5. Nils Ahnland, BTJ

Marek hittar en röd-orange tegelsten på trottoaren. Den glöder som en hel solnedgång mot allt det gråa och den sjunger om lägereldar, majbrasor och juleljus. Marek vill bära hem tegelstenen, men den är för tung. Även för tung för grann-Haya som försöker lyfta den medan regnet öser ner. Marek blir förtvivlad för de vill inte bara lämna den där. För om de lämnar något så vackert kommer säkert någon annan att ta den.

Faktaruta – Tegelstenen

Boken är faktagranskad av Dr Devine Terhune PhD, Reader in Experimental Psychology

. 

Eben von Ruben är en mycket ståtlig tax. Hans viktigaste uppgift i husfamiljen är att vakta husbarnet. Tyvärr har nu Lurvan flyttat in hos Eben och husfamiljen. Lurvan är en slarvig hittehund som ingen tycks sakna. Inte heller vet hon hur man uppför sig, och verkligen inte hur man gör något så viktigt som att vakta barnet. Men en morgon försover sig Eben von Ruben och upptäcker till sin förskräckelse att husbarnet är försvunnet.

En berättelse som sätter klassfrågan i centrum och ger möjlighet för barnen att prata om jämlikhet och fördomar. 

En kråka kraxade och lyfte från Hängekens grenar. Några löv singlade ner på marken. Plötsligt kände Vidar hur han frös. Här på vägen upp till Hängeken växte det inget, inga buskar och inga träd som skymde honom. Vem som helst som tittade upp kunde se honom gå där. Eller kunde de det? Vidar lyfte på sina händer och tittade på dem. Var det inte så att han höll på att bli genomskinlig? Kunde man bli ett spöke medan man fortfarande levde? Om man blev helt totalt fullkomligt bortglömd? Av alla.

När Josef börjar i Vidars klass får Vidar äntligen en kompis. Visst vilar där något farligt över Josef, men en farlig kompis är väl bättre än ingen alls? Det är först när Josef blir arg på Vidar och börjar låtsas som om han inte längre finns som Vidar förstår hur ensam han faktiskt är. Lika ensam som Hängeken.

Hängeken är en kapitelbok för barn i åldrarna 9–12 år, med tyngdpunkt på 10-11-åringar, och handlar om Vidar som är så vanlig att ingen någonsin lägger märke till honom. En dag börjar Josef i klassen, Josef som har något farligt i blicken och genast väljer ut Vidar till sin kompis. Men det dröjer inte länge förrän Vidar blir offer för Josefs farlighet och det är då det riktigt hemska sätter igång – Josef börjar låtsas att Vidar är ett spöke och beteendet smittar av sig till hela klassen tills ingen verkar se honom längre.

På backen ovanför skolgården står en ihålig gammal hängek som sägs vara hemsökt av vålnader med ruttnande repstumpar runt halsen. Både de vuxna och barnen på skolan undviker eken, men en dag när mobbningen blir som värst för Vidar tänker han att om han nu ändå är ett spöke kan han lika gärna gå upp till de andra vålnaderna. Till sin stora förvåning hittar Vidar en myshörna inuti eken. Myshörnan visar sig tillhöra den högfärdiga Danielle som inte heller har några kompisar i klassen, men som reser mycket med sin turnerande mamma och dessutom har en pappa i Paris. Det dröjer inte länge förrän Vidar upptäcker att Danielle har varit minst lika ensam som honom.

Tillsammans försöker de sig nu på att bota alla de olika typer av ensamhet som de stöter på, både hos sina föräldrar och klasskamrater.

Hängeken handlar i grund och botten om empati, om att lära sig se förbi ytor och inte dra förhastade slutsatser om varför människor beter sig som de gör, samt om naturens läkekrafter.