År 1842 begav sig författaren och journalisten Karl Kullberg för första gången ner på den europeiska kontinenten. Han beskriver känslan på följande sätt: ”Det är med en egen känsla man för första gången sätter foten på främmande mark, som sådan vill jag inte räkna det natursköna Seeland och det gästvänliga Köpenhamn. Man finner sig så isolerad, mera till följd av inre kombinationer, än genom de omgivande föremålens mot hemmet kontrasterande natur.” Den mentala isolationen bryts dock snabbt och han börjar med sin skarpa känsliga blick undersöka de städer och platser han finner längs sin väg, och med goda kunskaper i tyska, franska och engelska, ta del av lokalbefolkningens kynnen och föreställningar. Men även storpolitikens förgrundsgestalter blir föremål för Kullbergs högst personliga men samtidigt insiktsfulla betraktelser. Han anlöper Travemünde med det svenska ångfartyget Gauthiod en vacker vårafton i maj 1842, därefter besöker han Lübeck, Hamburg, Berlin, Dresden, Prag, München, Alperna, Lausanne, Milano och Paris. Det blir för dagens läsare en resa i Kullbergs fotspår i 1842 års Europa som i långa stycken känns märkbart bekant. Stor berättarkonst där människor är själva drivkraften i skildringarna, djupa insikter beblandade humoristiska infall och andra dråpliga episoder, och tragik där orsak och verkan följer varandra åt är ytterligare en ingrediens. Välkommen till en unik reseskildring av en granskande journalist, prosaist och poet i sällsam förening, nu i nyredigering. Karl Kullberg (1813-57) levde precis som vi gör nu i en uppbrottstid, där det gamla bondesamhällets inrutade liv började få ge vika för industrisamhällets ångmaskinsgnissel med allt det innebar. Med en juridisk examen från Uppsala Universitet i bagaget rör sig mycket av hans författarskap kring frågor om rättvisa. Där han i stor utsträckning lyfte fram en rad sociala frågor, bland annat kvinnors underordnade ställning och de fattigastes umbäranden, vilka han arbetade aktivt för att hjälpa på olika sätt. Samtidigt pennfäktades han vid otal tillfällen med andra av denna tids ledande författare och skribenter, mest känd är bataljen med Carl Jonas Love Almkvist, då på Aftonbladet, en tidningsredaktion där Kullberg själv senare skulle komma att arbeta. Innan dess arbetade han på Barometern, kalmartidningen som grundades 1841, i en stad där han bodde under en stor del av sitt alltför korta liv. För Karl Kullberg var mycket produktiv under sin levnad, men han blev bara 43 år. Detta är troligen den främsta orsaken till att han föll i glömska efter sin död efter att ha varit en högt ärad författare med en stor läsekrets. Vars författarskap ger intressanta historiska inblickar i 1840-talets uppbrottstid samtidigt som de andas tidlöshet som leder fram till vår egen samhällsomvandling. Följande ord från Karl Kullbergs penna ger en god utgångspunkt till hans betraktelse av tidsandan, känns de igen från den tid vi nu lever i? ”Den allmänna jäsningsanda som i detta ögonblick genomgår Europa, skaffar sig allt mera och mera luft, ty det ligger i sakens natur, att en hel tidsandas strävande framåt icke skall kunna motarbetas varken av dem, som står i portgången och ropar över tidens murkenhet, eller av ett tiersparti, dessa amfibier, som vilja allt och kunna intet.” Kampen mellan tillbakasträvarna i portgångarna och de revolutionäras ”tiersparti” och så de som Kullberg själv tillhörde, de som bejakar teknik- och samhällsutvecklingen, men tar strid mot dess avarter. Välkommen till en unik reseskildring genom Europa från en unik författares penna vars vägvinnande stil och insiktsfullhet fick efterföljare i bland annat Strindberg och Moberg.

År 1842 begav sig författaren och journalisten Karl Kullberg för första gången ner på den europeiska kontinenten. Han beskriver känslan på följande sätt: ”Det är med en egen känsla man för första gången sätter foten på främmande mark, som sådan vill jag inte räkna det natursköna Seeland och det gästvänliga Köpenhamn. Man finner sig så isolerad, mera till följd av inre kombinationer, än genom de omgivande föremålens mot hemmet kontrasterande natur.” Den mentala isolationen bryts dock snabbt och han börjar med sin skarpa känsliga blick undersöka de städer och platser han finner längs sin väg, och med goda kunskaper i tyska, franska och engelska, ta del av lokalbefolkningens kynnen och föreställningar. Men även storpolitikens förgrundsgestalter blir föremål för Kullbergs högst personliga men samtidigt insiktsfulla betraktelser. Han anlöper Travemünde med det svenska ångfartyget Gauthiod en vacker vårafton i maj 1842, därefter besöker han Lübeck, Hamburg, Berlin, Dresden, Prag, München, Alperna, Lausanne, Milano och Paris. Det blir för dagens läsare en resa i Kullbergs fotspår i 1842 års Europa som i långa stycken känns märkbart bekant. Stor berättarkonst där människor är själva drivkraften i skildringarna, djupa insikter beblandade humoristiska infall och andra dråpliga episoder, och tragik där orsak och verkan följer varandra åt är ytterligare en ingrediens. Välkommen till en unik reseskildring av en granskande journalist, prosaist och poet i sällsam förening, nu i nyredigering. Karl Kullberg (1813-57) levde precis som vi gör nu i en uppbrottstid, där det gamla bondesamhällets inrutade liv började få ge vika för industrisamhällets ångmaskinsgnissel med allt det innebar. Med en juridisk examen från Uppsala Universitet i bagaget rör sig mycket av hans författarskap kring frågor om rättvisa. Där han i stor utsträckning lyfte fram en rad sociala frågor, bland annat kvinnors underordnade ställning och de fattigastes umbäranden, vilka han arbetade aktivt för att hjälpa på olika sätt. Samtidigt pennfäktades han vid otal tillfällen med andra av denna tids ledande författare och skribenter, mest känd är bataljen med Carl Jonas Love Almkvist, då på Aftonbladet, en tidningsredaktion där Kullberg själv senare skulle komma att arbeta. Innan dess arbetade han på Barometern, kalmartidningen som grundades 1841, i en stad där han bodde under en stor del av sitt alltför korta liv. För Karl Kullberg var mycket produktiv under sin levnad, men han blev bara 43 år. Detta är troligen den främsta orsaken till att han föll i glömska efter sin död efter att ha varit en högt ärad författare med en stor läsekrets. Vars författarskap ger intressanta historiska inblickar i 1840-talets uppbrottstid samtidigt som de andas tidlöshet som leder fram till vår egen samhällsomvandling. Följande ord från Karl Kullbergs penna ger en god utgångspunkt till hans betraktelse av tidsandan, känns de igen från den tid vi nu lever i? ”Den allmänna jäsningsanda som i detta ögonblick genomgår Europa, skaffar sig allt mera och mera luft, ty det ligger i sakens natur, att en hel tidsandas strävande framåt icke skall kunna motarbetas varken av dem, som står i portgången och ropar över tidens murkenhet, eller av ett tiersparti, dessa amfibier, som vilja allt och kunna intet.” Kampen mellan tillbakasträvarna i portgångarna och de revolutionäras ”tiersparti” och så de som Kullberg själv tillhörde, de som bejakar teknik- och samhällsutvecklingen, men tar strid mot dess avarter. Välkommen till en unik reseskildring genom Europa från en unik författares penna vars vägvinnande stil och insiktsfullhet fick efterföljare i bland annat Strindberg och Moberg.

År 1842 begav sig författaren och journalisten Karl Kullberg för första gången ner på den europeiska kontinenten. Han beskriver känslan på följande sätt: ”Det är med en egen känsla man för första gången sätter foten på främmande mark, som sådan vill jag inte räkna det natursköna Seeland och det gästvänliga Köpenhamn. Man finner sig så isolerad, mera till följd av inre kombinationer, än genom de omgivande föremålens mot hemmet kontrasterande natur.” Den mentala isolationen bryts dock snabbt och han börjar med sin skarpa känsliga blick undersöka de städer och platser han finner längs sin väg, och med goda kunskaper i tyska, franska och engelska, ta del av lokalbefolkningens kynnen och föreställningar. Men även storpolitikens förgrundsgestalter blir föremål för Kullbergs högst personliga men samtidigt insiktsfulla betraktelser. Han anlöper Travemünde med det svenska ångfartyget Gauthiod en vacker vårafton i maj 1842, därefter besöker han Lübeck, Hamburg, Berlin, Dresden, Prag, München, Alperna, Lausanne, Milano och Paris. Det blir för dagens läsare en resa i Kullbergs fotspår i 1842 års Europa som i långa stycken känns märkbart bekant. Stor berättarkonst där människor är själva drivkraften i skildringarna, djupa insikter beblandade humoristiska infall och andra dråpliga episoder, och tragik där orsak och verkan följer varandra åt är ytterligare en ingrediens. Välkommen till en unik reseskildring av en granskande journalist, prosaist och poet i sällsam förening, nu i nyredigering. Karl Kullberg (1813-57) levde precis som vi gör nu i en uppbrottstid, där det gamla bondesamhällets inrutade liv började få ge vika för industrisamhällets ångmaskinsgnissel med allt det innebar. Med en juridisk examen från Uppsala Universitet i bagaget rör sig mycket av hans författarskap kring frågor om rättvisa. Där han i stor utsträckning lyfte fram en rad sociala frågor, bland annat kvinnors underordnade ställning och de fattigastes umbäranden, vilka han arbetade aktivt för att hjälpa på olika sätt. Samtidigt pennfäktades han vid otal tillfällen med andra av denna tids ledande författare och skribenter, mest känd är bataljen med Carl Jonas Love Almkvist, då på Aftonbladet, en tidningsredaktion där Kullberg själv senare skulle komma att arbeta. Innan dess arbetade han på Barometern, kalmartidningen som grundades 1841, i en stad där han bodde under en stor del av sitt alltför korta liv. För Karl Kullberg var mycket produktiv under sin levnad, men han blev bara 43 år. Detta är troligen den främsta orsaken till att han föll i glömska efter sin död efter att ha varit en högt ärad författare med en stor läsekrets. Vars författarskap ger intressanta historiska inblickar i 1840-talets uppbrottstid samtidigt som de andas tidlöshet som leder fram till vår egen samhällsomvandling. Följande ord från Karl Kullbergs penna ger en god utgångspunkt till hans betraktelse av tidsandan, känns de igen från den tid vi nu lever i? ”Den allmänna jäsningsanda som i detta ögonblick genomgår Europa, skaffar sig allt mera och mera luft, ty det ligger i sakens natur, att en hel tidsandas strävande framåt icke skall kunna motarbetas varken av dem, som står i portgången och ropar över tidens murkenhet, eller av ett tiersparti, dessa amfibier, som vilja allt och kunna intet.” Kampen mellan tillbakasträvarna i portgångarna och de revolutionäras ”tiersparti” och så de som Kullberg själv tillhörde, de som bejakar teknik- och samhällsutvecklingen, men tar strid mot dess avarter. Välkommen till en unik reseskildring genom Europa från en unik författares penna vars vägvinnande stil och insiktsfullhet fick efterföljare i bland annat Strindberg och Moberg.