Gränsfarareserien – serie

Småland 1846, missväxten tär hårt särskilt på de svagaste i bondesamhället, medan andra skrupellöst försöker sko sig på olyckan. Missväxten består likväl inte bara i att skördarna slår fel och svältens obarmhärtighet breder ut sig, utan även i att ett ålderdomligt samhällssystem med accelererande hastighet börjar vittra sönder. Samtidigt som endast vaga konturer av det som skall komma i dess ställe skymtar fram. En liknande epok som den vi idag befinner oss i. Vid denna tid bodde författaren till denna bok i Kalmar. Han skulle komma att bli kvar där i ytterligare tio år uppslukad av Smålands magi. Han såg lidandet på nära håll, och med ett engagemang som kan liknas vid besatthet tog han sig an arbetet med att lindra de värsta plågorna. Detta utmynnade också i denna roman ”En sommar i Småland” som kom ut första gången 1847, som likväl inte bara beskriver misären, utan ger en inträngande inblick i hela samhällslivets illdåd och glädjeämnen, från koja till herrgård, intill köpingen och vidare till ett besök i fängelsets misär, och en som blivit fånge där på grund av omständigheternas spel och sin ärlighet. Det är en sällsam blandning av djupgående människoskildringar och deras sociala samspel, stor berättarkonst och glödande poesi. Ett mästerverk som nu utkommer i nyutgåva och som ger nya insikter om vår historia men säger även mycket om vår egen tid. Om nyutgåvan Titel: En sommar i Småland Författare: Karl Kullberg Nyredigering: LarsGöran Boström Omslag och formgivning: ZoeArt Karl Kullberg (1813-57) levde precis som vi gör nu i en uppbrottstid, där det gamla bondesamhällets inrutade liv började få ge vika för industrisamhällets ångmaskinsgnissel med allt det innebar. Med en juridisk examen från Uppsala Universitet i bagaget rör sig mycket av hans författarskap kring frågor om rättvisa. Där han i stor utsträckning lyfte fram en rad sociala frågor, bland annat kvinnors underordnade ställning och de fattigastes umbäranden, vilka han arbetade aktivt för att hjälpa på olika sätt. Samtidigt pennfäktades han vid otal tillfällen med andra av denna tids ledande författare och skribenter, mest känd är bataljen med Carl Jonas Love Almkvist, då på Aftonbladet, en tidningsredaktion där Kullberg själv senare skulle komma att arbeta. Innan dess arbetade han på Barometern, kalmartidningen som grundades 1841, i en stad där han bodde under en stor del av sitt alltför korta liv. För Karl Kullberg var mycket produktiv under sin levnad, men han blev bara 43 år. Detta är troligen den främsta orsaken till att han föll i glömska efter sin död efter att ha varit en högt ärad författare med en stor läsekrets. Vars författarskap ger intressanta historiska inblickar i 1840-talets uppbrottstid samtidigt som de andas tidlöshet som leder fram till vår egen samhällsomvandling. Följande ord från Karl Kullbergs penna ger en god utgångspunkt till hans betraktelse av tidsandan, känns de igen från den tid vi nu lever i? ”Den allmänna jäsningsanda som i detta ögonblick genomgår Europa, skaffar sig allt mera och mera luft, ty det ligger i sakens natur, att en hel tidsandas strävande framåt icke skall kunna motarbetas varken av dem, som står i portgången och ropar över tidens murkenhet, eller av ett tiersparti, dessa amfibier, som vilja allt och kunna intet.” Kampen mellan tillbakasträvarna i portgångarna och de revolutionäras ”tiersparti” och så de som Kullberg själv tillhörde, de som bejakar teknik- och samhällsutvecklingen, men tar strid mot dess avarter. Välkommen till ett unikt författarskap vars vägvinnande stil och insiktsfullhet fick efterföljare i bland annat Strindberg och Moberg. Materialet till denna unika roman fick Kullberg på plats som ett ögonvittne och deltagare i samhällslivet i 1840-talets Småland.

Småland 1846, missväxten tär hårt särskilt på de svagaste i bondesamhället, medan andra skrupellöst försöker sko sig på olyckan. Missväxten består likväl inte bara i att skördarna slår fel och svältens obarmhärtighet breder ut sig, utan även i att ett ålderdomligt samhällssystem med accelererande hastighet börjar vittra sönder. Samtidigt som endast vaga konturer av det som skall komma i dess ställe skymtar fram. En liknande epok som den vi idag befinner oss i. Vid denna tid bodde författaren till denna bok i Kalmar. Han skulle komma att bli kvar där i ytterligare tio år uppslukad av Smålands magi. Han såg lidandet på nära håll, och med ett engagemang som kan liknas vid besatthet tog han sig an arbetet med att lindra de värsta plågorna. Detta utmynnade också i denna roman ”En sommar i Småland” som kom ut första gången 1847, som likväl inte bara beskriver misären, utan ger en inträngande inblick i hela samhällslivets illdåd och glädjeämnen, från koja till herrgård, intill köpingen och vidare till ett besök i fängelsets misär, och en som blivit fånge där på grund av omständigheternas spel och sin ärlighet. Det är en sällsam blandning av djupgående människoskildringar och deras sociala samspel, stor berättarkonst och glödande poesi. Ett mästerverk som nu utkommer i nyutgåva och som ger nya insikter om vår historia men säger även mycket om vår egen tid. Karl Kullberg (1813-57) levde precis som vi gör nu i en uppbrottstid, där det gamla bondesamhällets inrutade liv började få ge vika för industrisamhällets ångmaskinsgnissel med allt det innebar. Med en juridisk examen från Uppsala Universitet i bagaget rör sig mycket av hans författarskap kring frågor om rättvisa. Där han i stor utsträckning lyfte fram en rad sociala frågor, bland annat kvinnors underordnade ställning och de fattigastes umbäranden, vilka han arbetade aktivt för att hjälpa på olika sätt. Samtidigt pennfäktades han vid otal tillfällen med andra av denna tids ledande författare och skribenter, mest känd är bataljen med Carl Jonas Love Almkvist, då på Aftonbladet, en tidningsredaktion där Kullberg själv senare skulle komma att arbeta. Innan dess arbetade han på Barometern, kalmartidningen som grundades 1841, i en stad där han bodde under en stor del av sitt alltför korta liv. För Karl Kullberg var mycket produktiv under sin levnad, men han blev bara 43 år. Detta är troligen den främsta orsaken till att han föll i glömska efter sin död efter att ha varit en högt ärad författare med en stor läsekrets. Vars författarskap ger intressanta historiska inblickar i 1840-talets uppbrottstid samtidigt som de andas tidlöshet som leder fram till vår egen samhällsomvandling. Följande ord från Karl Kullbergs penna ger en god utgångspunkt till hans betraktelse av tidsandan, känns de igen från den tid vi nu lever i? ”Den allmänna jäsningsanda som i detta ögonblick genomgår Europa, skaffar sig allt mera och mera luft, ty det ligger i sakens natur, att en hel tidsandas strävande framåt icke skall kunna motarbetas varken av dem, som står i portgången och ropar över tidens murkenhet, eller av ett tiersparti, dessa amfibier, som vilja allt och kunna intet.” Kampen mellan tillbakasträvarna i portgångarna och de revolutionäras ”tiersparti” och så de som Kullberg själv tillhörde, de som bejakar teknik- och samhällsutvecklingen, men tar strid mot dess avarter. Välkommen till ett unikt författarskap vars vägvinnande stil och insiktsfullhet fick efterföljare i bland annat Strindberg och Moberg. Materialet till denna unika roman fick Kullberg på plats som ett ögonvittne och deltagare i samhällslivet i 1840-talets Småland.

År 1842 begav sig författaren och journalisten Karl Kullberg för första gången ner på den europeiska kontinenten. Han beskriver känslan på följande sätt: ”Det är med en egen känsla man för första gången sätter foten på främmande mark, som sådan vill jag inte räkna det natursköna Seeland och det gästvänliga Köpenhamn. Man finner sig så isolerad, mera till följd av inre kombinationer, än genom de omgivande föremålens mot hemmet kontrasterande natur.” Den mentala isolationen bryts dock snabbt och han börjar med sin skarpa känsliga blick undersöka de städer och platser han finner längs sin väg, och med goda kunskaper i tyska, franska och engelska, ta del av lokalbefolkningens kynnen och föreställningar. Men även storpolitikens förgrundsgestalter blir föremål för Kullbergs högst personliga men samtidigt insiktsfulla betraktelser. Han anlöper Travemünde med det svenska ångfartyget Gauthiod en vacker vårafton i maj 1842, därefter besöker han Lübeck, Hamburg, Berlin, Dresden, Prag, München, Alperna, Lausanne, Milano och Paris. Det blir för dagens läsare en resa i Kullbergs fotspår i 1842 års Europa som i långa stycken känns märkbart bekant. Stor berättarkonst där människor är själva drivkraften i skildringarna, djupa insikter beblandade humoristiska infall och andra dråpliga episoder, och tragik där orsak och verkan följer varandra åt är ytterligare en ingrediens. Välkommen till en unik reseskildring av en granskande journalist, prosaist och poet i sällsam förening, nu i nyredigering. Om nyutgåvan Titel: En reseskildring från Europa 1842 – Minnen, reflektioner, skizzer Författare: Karl Kullberg Nyredigering: LarsGöran Boström Omslag och formgivning: ZoeArt Karl Kullberg (1813-57) levde precis som vi gör nu i en uppbrottstid, där det gamla bondesamhällets inrutade liv började få ge vika för industrisamhällets ångmaskinsgnissel med allt det innebar. Med en juridisk examen från Uppsala Universitet i bagaget rör sig mycket av hans författarskap kring frågor om rättvisa. Där han i stor utsträckning lyfte fram en rad sociala frågor, bland annat kvinnors underordnade ställning och de fattigastes umbäranden, vilka han arbetade aktivt för att hjälpa på olika sätt. Samtidigt pennfäktades han vid otal tillfällen med andra av denna tids ledande författare och skribenter, mest känd är bataljen med Carl Jonas Love Almkvist, då på Aftonbladet, en tidningsredaktion där Kullberg själv senare skulle komma att arbeta. Innan dess arbetade han på Barometern, kalmartidningen som grundades 1841, i en stad där han bodde under en stor del av sitt alltför korta liv. För Karl Kullberg var mycket produktiv under sin levnad, men han blev bara 43 år. Detta är troligen den främsta orsaken till att han föll i glömska efter sin död efter att ha varit en högt ärad författare med en stor läsekrets. Vars författarskap ger intressanta historiska inblickar i 1840-talets uppbrottstid samtidigt som de andas tidlöshet som leder fram till vår egen samhällsomvandling. Följande ord från Karl Kullbergs penna ger en god utgångspunkt till hans betraktelse av tidsandan, känns de igen från den tid vi nu lever i? ”Den allmänna jäsningsanda som i detta ögonblick genomgår Europa, skaffar sig allt mera och mera luft, ty det ligger i sakens natur, att en hel tidsandas strävande framåt icke skall kunna motarbetas varken av dem, som står i portgången och ropar över tidens murkenhet, eller av ett tiersparti, dessa amfibier, som vilja allt och kunna intet.” Kampen mellan tillbakasträvarna i portgångarna och de revolutionäras ”tiersparti” och så de som Kullberg själv tillhörde, de som bejakar teknik- och samhällsutvecklingen, men tar strid mot dess avarter. Välkommen till en unik reseskildring genom Europa från en unik författares penna vars vägvinnande stil och insiktsfullhet fick efterföljare i bland annat Strindberg och Moberg.

År 1842 begav sig författaren och journalisten Karl Kullberg för första gången ner på den europeiska kontinenten. Han beskriver känslan på följande sätt: ”Det är med en egen känsla man för första gången sätter foten på främmande mark, som sådan vill jag inte räkna det natursköna Seeland och det gästvänliga Köpenhamn. Man finner sig så isolerad, mera till följd av inre kombinationer, än genom de omgivande föremålens mot hemmet kontrasterande natur.” Den mentala isolationen bryts dock snabbt och han börjar med sin skarpa känsliga blick undersöka de städer och platser han finner längs sin väg, och med goda kunskaper i tyska, franska och engelska, ta del av lokalbefolkningens kynnen och föreställningar. Men även storpolitikens förgrundsgestalter blir föremål för Kullbergs högst personliga men samtidigt insiktsfulla betraktelser. Han anlöper Travemünde med det svenska ångfartyget Gauthiod en vacker vårafton i maj 1842, därefter besöker han Lübeck, Hamburg, Berlin, Dresden, Prag, München, Alperna, Lausanne, Milano och Paris. Det blir för dagens läsare en resa i Kullbergs fotspår i 1842 års Europa som i långa stycken känns märkbart bekant. Stor berättarkonst där människor är själva drivkraften i skildringarna, djupa insikter beblandade humoristiska infall och andra dråpliga episoder, och tragik där orsak och verkan följer varandra åt är ytterligare en ingrediens. Välkommen till en unik reseskildring av en granskande journalist, prosaist och poet i sällsam förening, nu i nyredigering. Karl Kullberg (1813-57) levde precis som vi gör nu i en uppbrottstid, där det gamla bondesamhällets inrutade liv började få ge vika för industrisamhällets ångmaskinsgnissel med allt det innebar. Med en juridisk examen från Uppsala Universitet i bagaget rör sig mycket av hans författarskap kring frågor om rättvisa. Där han i stor utsträckning lyfte fram en rad sociala frågor, bland annat kvinnors underordnade ställning och de fattigastes umbäranden, vilka han arbetade aktivt för att hjälpa på olika sätt. Samtidigt pennfäktades han vid otal tillfällen med andra av denna tids ledande författare och skribenter, mest känd är bataljen med Carl Jonas Love Almkvist, då på Aftonbladet, en tidningsredaktion där Kullberg själv senare skulle komma att arbeta. Innan dess arbetade han på Barometern, kalmartidningen som grundades 1841, i en stad där han bodde under en stor del av sitt alltför korta liv. För Karl Kullberg var mycket produktiv under sin levnad, men han blev bara 43 år. Detta är troligen den främsta orsaken till att han föll i glömska efter sin död efter att ha varit en högt ärad författare med en stor läsekrets. Vars författarskap ger intressanta historiska inblickar i 1840-talets uppbrottstid samtidigt som de andas tidlöshet som leder fram till vår egen samhällsomvandling. Följande ord från Karl Kullbergs penna ger en god utgångspunkt till hans betraktelse av tidsandan, känns de igen från den tid vi nu lever i? ”Den allmänna jäsningsanda som i detta ögonblick genomgår Europa, skaffar sig allt mera och mera luft, ty det ligger i sakens natur, att en hel tidsandas strävande framåt icke skall kunna motarbetas varken av dem, som står i portgången och ropar över tidens murkenhet, eller av ett tiersparti, dessa amfibier, som vilja allt och kunna intet.” Kampen mellan tillbakasträvarna i portgångarna och de revolutionäras ”tiersparti” och så de som Kullberg själv tillhörde, de som bejakar teknik- och samhällsutvecklingen, men tar strid mot dess avarter. Välkommen till en unik reseskildring genom Europa från en unik författares penna vars vägvinnande stil och insiktsfullhet fick efterföljare i bland annat Strindberg och Moberg.

Den 31 juli 1845 skrev Lars Johan Hierta följande till vännen K.A Adlersparre: »Jag har alltid funnit högfärden den mest löjliga och stötande av alla mänskliga svagheter.» För denna egenskap var den mörka dimridå som Hierta ständigt stötte på både i polemiken som publicist med Aftonbladet och som ledamot i styrande församlingar, liksom som entreprenör. Högfärden som främst hörde den gamla överklassen till. De som alltmer desperat stred mot liberaliseringen av Sverige och där Lars Johan Hierta tillhörde deras främsta antagonister. Han som genom denna livsgärning kom att beskrivas som »den moderna humanitetens förnämste målsman i vårt land» och som mer än andra »bidragit till en ökad mildhet i lagar och seder». Inte minst var detta märkbart när han blev den kraftfullaste motorn för införandet av den moderna tryckfrihetsförordningen. Förvisso beslutades och nedpräntades denna grundlag redan 1809, men med mängder av motstånd och hinder på vägen kom denna egentligen inte att fullt ut omsättas i praktiken förrän på 1830-40-talen. Detta då mycket tack vare Lars Johan Hiertas envisa kamp genom sitt Aftonblad, liksom att förhindra alla försök till inskränkningar och motstånd i rikets styrande församling. De ultrakonservativa regeringsföreträdarnas återkommande hämndförsök lät inte vänta på sig. Men låt oss inte fördjupa oss i detta här. Många har skrivit mycket och intresseväckande om Lars Johan Hierta och hans många järn i elden. Låt oss istället låta yttrandefrihetens främste försvarare under 1800-talet Med egna ord berätta fritt om sin kamp, motgångar såsom framgångar. Denna bok är till för alla som är intresserade av Sveriges historia, nutid och framtid. För den är skriven av mannen som mer än andra lade grunden till moderniseringen av landet och den utges i en uppbrottstid snarlik den han själv levde i. Förläggaren Harald Wieselgren om Lars Johan Hierta: »Med oförtröttad iver, med aldrig svikande uthållighet har Lars Johan Hierta från sin ungdom, till dess hans krafter bröts av åldern, kämpat för att göra våra grundlagar till en sanning i vår nations liv och för att åt detta liv erövra former, vilka bättre än ståndsrepresentationen kunde svara mot sin uppgift att vara ett uttryck av folkets, icke av ämbetsmännens önskningar. Höljd av smälek från alla de munnar vilka fann sig väl i det bestående, ävensom från dem, vilka endast se felen i en väldig kämpes framfart och för dessas skull ej kunna få sikte på hans mål, har Lars Johan Hierta icke mindre varit prisad av både kompetenta och inkompetenta röster. Men, framför allt, han har med fosterländskt nit och personlig framgång fört den svenska samhällsutvecklingens fana under årtionden, och han har, efter det han grundat en inflytelserik periodisk press. Om vilken man i vårt land före honom icke hade någon aning. Efter det han nödgat rikets få stora att akta omdömet hos rikets många små, efter det han fått bevittna lagbundenhetens inträngande i samhällsmedvetandet och ståndsrepresentationens upphörande på laglig väg, fått som ålderspresident anföra den ena av Sveriges folkvalda kamrar.» Vid sidan av sitt arbete som riksdagsledamot och publicist startade också Lars Johan Hierta ett flertal andra företag. Han var bland annat den som först började tillverka stearinljus med framgång i Sverige, och framgången har fortsatt fram till idag. Liljeholmens stearinljusfabrik, idag med säte i Oskarshamn, är idag marknadsledande inom sitt område. När Hierta började tillverka stearinljus var redan Aftonbladet Sveriges största tidning, precis som idag.