Per Pettersson är professor i religionssociologi vid Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet, och gästprofessor vid Centrum för forskning om religion och samhälle vid Uppsala universitet. Han har huvudsakligen forskat om majoritetsreligion och den religiösa situationen i Sverige, men också deltagit i flera internationella jämförande forskningsprojekt.Bokens syfte är att belysa och problematisera spänningen mellan Svenska kyrkans starka fokus på söndagens huvudgudstjänst, det sjunkande deltagandet i denna gudstjänstform, och den ökade efterfrågan på kyrkans tjänster inom andra områden, samt att därmed bidra till samtal och reflektion kring Svenska kyrkans identitet och dess medlemmars upplevelse av kyrkans identitet.Söndagens huvudgudstjänst har en central plats i Svenska kyrkans verksamhet och i officiella dokument som uttryck för kyrkans identitet. Men sedan lång tid tillbaka har deltagandet i söndagsgudstjänsterna successivt minskat, samtidigt som efterfrågan och behovet av kyrkans medverkan inom andra områden har ökat. När församlingar och kyrkans personal möter denna efterfrågan blir många överlastade med arbete, samtidigt som de kan uppleva att de misslyckas i sitt uppdrag genom att deltagandet i söndagsgudstjänsterna är lågt. De undersökningar som redovisas i boken visar att de enskilda kyrkomedlemmarna inte verkar se det låga deltagandet i huvudgudstjänsterna som ett problem, utan uttrycker tillfredsställelse med sitt medlemskap och betonar särskilt värdet av de gudstjänster man tar del av i samband med viktiga livshändelser, t.ex. dop och begravning. I boken diskuteras möjligheten att starkare betona dopet som Svenska kyrkans identitetsmarkör. Dopet skulle för flertalet av kyrkans medlemmar sannolikt fungera betydligt bättre än söndagens huvudgudstjänst som uttryck för såväl Svenska kyrkans identitet som den enskildes identitet som kyrkomedlem. Avsikten är inte att förringa betydelsen av gudstjänster som sådana, men stimulera till ett utvecklingsarbete där man tar tillvara forskningsresultat som belyser kyrkomedlemmarnas perspektiv på sin relation till kyrkan. Det sista kapitlet innehåller några samtalsfrågor utifrån bokens innehåll.

Per Pettersson är professor i religionssociologi vid Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet, och gästprofessor vid Centrum för forskning om religion och samhälle vid Uppsala universitet. Han har huvudsakligen forskat om majoritetsreligion och den religiösa situationen i Sverige, men också deltagit i flera internationella jämförande forskningsprojekt.Bokens syfte är att belysa och problematisera spänningen mellan Svenska kyrkans starka fokus på söndagens huvudgudstjänst, det sjunkande deltagandet i denna gudstjänstform, och den ökade efterfrågan på kyrkans tjänster inom andra områden, samt att därmed bidra till samtal och reflektion kring Svenska kyrkans identitet och dess medlemmars upplevelse av kyrkans identitet.Söndagens huvudgudstjänst har en central plats i Svenska kyrkans verksamhet och i officiella dokument som uttryck för kyrkans identitet. Men sedan lång tid tillbaka har deltagandet i söndagsgudstjänsterna successivt minskat, samtidigt som efterfrågan och behovet av kyrkans medverkan inom andra områden har ökat. När församlingar och kyrkans personal möter denna efterfrågan blir många överlastade med arbete, samtidigt som de kan uppleva att de misslyckas i sitt uppdrag genom att deltagandet i söndagsgudstjänsterna är lågt. De undersökningar som redovisas i boken visar att de enskilda kyrkomedlemmarna inte verkar se det låga deltagandet i huvudgudstjänsterna som ett problem, utan uttrycker tillfredsställelse med sitt medlemskap och betonar särskilt värdet av de gudstjänster man tar del av i samband med viktiga livshändelser, t.ex. dop och begravning. I boken diskuteras möjligheten att starkare betona dopet som Svenska kyrkans identitetsmarkör. Dopet skulle för flertalet av kyrkans medlemmar sannolikt fungera betydligt bättre än söndagens huvudgudstjänst som uttryck för såväl Svenska kyrkans identitet som den enskildes identitet som kyrkomedlem. Avsikten är inte att förringa betydelsen av gudstjänster som sådana, men stimulera till ett utvecklingsarbete där man tar tillvara forskningsresultat som belyser kyrkomedlemmarnas perspektiv på sin relation till kyrkan. Det sista kapitlet innehåller några samtalsfrågor utifrån bokens innehåll.

Per Pettersson är professor i religionssociologi vid Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet, och gästprofessor vid Centrum för forskning om religion och samhälle vid Uppsala universitet. Han har huvudsakligen forskat om majoritetsreligion och den religiösa situationen i Sverige, men också deltagit i flera internationella jämförande forskningsprojekt.Bokens syfte är att belysa och problematisera spänningen mellan Svenska kyrkans starka fokus på söndagens huvudgudstjänst, det sjunkande deltagandet i denna gudstjänstform, och den ökade efterfrågan på kyrkans tjänster inom andra områden, samt att därmed bidra till samtal och reflektion kring Svenska kyrkans identitet och dess medlemmars upplevelse av kyrkans identitet.Söndagens huvudgudstjänst har en central plats i Svenska kyrkans verksamhet och i officiella dokument som uttryck för kyrkans identitet. Men sedan lång tid tillbaka har deltagandet i söndagsgudstjänsterna successivt minskat, samtidigt som efterfrågan och behovet av kyrkans medverkan inom andra områden har ökat. När församlingar och kyrkans personal möter denna efterfrågan blir många överlastade med arbete, samtidigt som de kan uppleva att de misslyckas i sitt uppdrag genom att deltagandet i söndagsgudstjänsterna är lågt. De undersökningar som redovisas i boken visar att de enskilda kyrkomedlemmarna inte verkar se det låga deltagandet i huvudgudstjänsterna som ett problem, utan uttrycker tillfredsställelse med sitt medlemskap och betonar särskilt värdet av de gudstjänster man tar del av i samband med viktiga livshändelser, t.ex. dop och begravning. I boken diskuteras möjligheten att starkare betona dopet som Svenska kyrkans identitetsmarkör. Dopet skulle för flertalet av kyrkans medlemmar sannolikt fungera betydligt bättre än söndagens huvudgudstjänst som uttryck för såväl Svenska kyrkans identitet som den enskildes identitet som kyrkomedlem. Avsikten är inte att förringa betydelsen av gudstjänster som sådana, men stimulera till ett utvecklingsarbete där man tar tillvara forskningsresultat som belyser kyrkomedlemmarnas perspektiv på sin relation till kyrkan. Det sista kapitlet innehåller några samtalsfrågor utifrån bokens innehåll.