Det är 1950-och 60-tal. I en liten by i Värmland lever folk sitt strävsamma men samtidigt harmoniska liv. Småbönder, skogsarbetare, original. Flera små affärer finns, byskola. På olika dagar i veckan kommer varubilar ända till trappen – med fisk, bröd, dricka, kött. Likaså det cykelburna ”postkontoret”.
Den lilla älven Ranån är betydelsefull för alla. Arbete finns för alla, landskapet är öppet och välskött, ingen har några lån eller skulder. Var det bättre förr? Varför försvann detta liv? Värt att reflektera över.
1988 gavs romanen Pojken och Älven ut för första gången av Brombergs bokförlag i Stockholm. Tidigare hade manuset filmatiserats för SVT av Johan Forssblad. Medverkade i filmen gjorde bland annat Västanå Teater, som på den tiden höll till i Västanå i Ransäter.
Pojken och älven tilldelades Värmlandslitteraturs stipendium samma år. ”För boken Pojken och älven – en mycket övertygande, rikt sensuell ungdomsskildring från Ransäter på 1950-talet”.
