Kanske tänker vi att vi vill bli av med sorgen, och för säkerhets skull försöker vi förtränga den. Eller kanske tankar kommer att sorgen är det enda jag har kvar, och den vill jag hålla fast vid. Vi behöver se på sorgen på ett annat sätt, för den har en viktig funktion och hjälper oss att komma vidare.

Fjärilen med det vackra namnet »Sorgmantel» blir en symbol för sorgeprocessen: Sorgen, hoppet och stunder av glädje finns med i färgerna. Den viktiga vilan blir tydlig inför den fortsatta färden – mot nya möjligheter, in i framtiden.

Agnete Kinman skriver för dig som sörjer och för dig som möter människor som snart kommer att dö, deras anhöriga och människor som sörjer efter ett dödsfall – du kan vara vårdgivare, präst, diakon, diakonimed- arbetare, kyrkvaktmästare, begravningssamordnare eller kanske »bara» medmänniska, med eller utan religiös tro.

I den här boken vandrar hon tillsammans med dig genom sorgens och avskedets olika faser och berättar om vanliga reaktioner och hur du kan finnas där i både sorgen och hoppet – en livsviktig uppgift.

AGNETE KINMAN är läkare och präst och har genomgått S:t Lukas 3-åriga utbildning i Enskild själavård. Hon har gett ut en rad böcker om diakonalt arbete, själavård och sorg.

»I denna bok tas frågor om människans oro och vånda på djupaste allvar både vid livets slut och i sorgens tid. Just därför blir den kristna livstydningen så befriande och närgående. Här handlar det om ’människa först, kristen sedan’, en insikt redan från gamle Grundtvigs dagar.»
– Martin Lind, biskop emeritus i Linköpings stift

»Det här är den bok jag har saknat när jag undervisade blivande präster i själavård. Den kan genom sin konkretion och genom författarens stora kompetens och erfarenhet komma att betyda mycket för präster och andra som möter döende och död.»
– Cecilia Wadstein, präst och lärare i själavård.

»Författaren delar rikligt med sig av sin långa livsvisdom liksom av sin dubbla kompetens som läkare och präst. ... Den döendes rätt att bli lyssnad till, som till exempel hur vården ska se ut under den allra sista tiden betonas, liksom vikten av att reda ut, att försonas med hur livet blev och försoningen med närstående och med sig själv ur olika aspekter. Läsaren får också ta del av praktiska frågor kring smärtlindring, av vad som händer i själva dödsögonblicket liksom hur man bäst kan ta avsked och vad barn i olika åldrar kan förstå om döden. Boken, tror jag, kan berika och lära dem som arbetar inom vård och omsorg, ämbetsbärare i kyrkor och samfund, medmänniskor i till exempel besöksgrupper liksom anhöriga och vänner, ja, kanske också oss själva när vi en gång befinner oss i livets slutskede.»
– Karin Sjöqvist Wernberg, präst i Svenska Kyrkan

»Under den gångna sommaren har jag umgåtts med Agnete Kinmans bok "Sorgen och hoppet - de livsviktiga" varje morgon framför brasan i köket på landet. Många tankar har väckts - minnen och erfarenheter från min sjukhuspastorstid på Karolinska Sjukhuset, min pastorsgärning i stort och inte minst mina utbildningar i "vård i livets slutskede" bl.a. på olika hospicesjukhus i England. Att Agnete också tagit intryck av Cicely M. Saunders är inte att ta miste på. Denna tankerevolutionär, som utvecklade den palliativa vården från inställningen att "nu kan vården ingenting mera göra för den här patienten" till "nu skall vi göra allt för att patienten skall få all tänkbar omsorg - smärtlindring till kropp, själ, ande och sitt sociala sammanhang" och därmed skapade en helt, för vår tid, ny vårdform. Att Agnete dessutom öser ur sina kunskaper och erfarenheter både som läkare och präst gör boken oerhört mångsidig och användbar både för all personal inom vården men också för olika personalkategorier inom kyrka och frikyrka. Bokens användbarhet ökar väsentligt då den också riktar sig till den döende patienten själv med all dess oro, ångest, frågeställningar och inte minst patientens anhöriga före, under och efter dödsfall. Sorgens funktion - så bortglömd i vår kultur - men så viktig för enskilda sörjandes överlevnad och framtid får en grundläggande belysning. För mig kändes det också nytt och viktigt med tankarna kring barns reaktioner inför död och sorg. Stort tack för ett så övergripande arbete i livets tjänst.» – Per Rikardson, pastor och leg. psykoterapeut S:t Lukas i Östergötland

»Med lång erfarenhet från ett yrkesliv bland sjuka, ensamma, döende och sörjande har Kinman givit ut en rad böcker om sorg och själavård. I sin senaste bok Sorgen & hoppet, de livsviktiga (2024) berör hon det viktiga sorgearbetet och hur det kan hjälpa oss att komma vidare. Här liksom i tidigare utgivna verk betonar hon rollen som ”medvandrare”… Här redogör hon varmt och insiktsfullt för sorgens och avskedets väg genom olika stadier och möjliga reaktioner på dem. Agnete Kinman förblir, liksom i tidigare titlar, allmängiltig och bred i sitt tilltal. Hennes tankar angår alla oavsett religiös tro, kulturell eller filosofisk inriktning. Läs henne!»
– Catrin Villaume Fägerstrand, kulturjournalist

»Man lär sig mycket av att läsa boken. Den är mycket tänkvärd och väldigt lättläst. Den innehåller många guldkorn att ta vara på. Jag fäste mig vid vikten av att ”stanna kvar” i möten för att ge tid till eftertanke. Vi finns med…»
– Åke Tedbrant, palliativ läkare

»En viktig bok och ett stöd. Fint att den går att använda när man behöver lite hjälp inom något speciellt område. En bok att återvända till gång på gång.»
– Annika Anderälv Larsson, diakon på Änggårdens hospice, Göteborg

»Jag har läst din bok "Sorgen och Hoppet - de livsviktiga". Jag blev mycket imponerad av både innehållet och din stil att utan jargong berätta och beskriva dina erfarenheter och tankegångar förknippade med psykodynamiskt orienterade insikter. Vi har visst också i vårt land skrivit många böcker både av präster och psykologer angående samma tema men inga böcker jag har läst har lyft fram hoppet och förlåtelse så bra vid sidan av förtvivlan, ilskan och rädslan. Och sorgmanteln i omslaget passar perfekt till bokens bud. Vi bär från första andetaget till det sista både sorgen och hoppet i vårt inre.»
– Ilpo Lahti, psykiater och psykoanalytiker, Åbo

»Med glädje och förväntan öppnar jag varje ny bok skriven av Agnete Kinman. ... Hennes vägledning är mig till stor hjälp bland annat vid möten med människor genom Kyrkans besökstjänst.»
– Maila Sörman, ideell i Svenska Kyrkans besökstjänst

»Med stor behållning lägger jag ifrån mig Agnete Kinmans senaste bok om Sorgen & Hoppet. En finstämd upplevelse som alla borde läsa men i första hand de som befinner sig eller arbetar i ”dödens väntrum” – ord som ger hopp o tro.»
– lili Stenmark, gallerist GalleriLi, mottagare av biskop Martin Lönnebos kulturstiftelses pris

Kanske tänker vi att vi vill bli av med sorgen, och för säkerhets skull försöker vi förtränga den. Eller kanske tankar kommer att sorgen är det enda jag har kvar, och den vill jag hålla fast vid. Vi behöver se på sorgen på ett annat sätt, för den har en viktig funktion och hjälper oss att komma vidare.

Fjärilen med det vackra namnet »Sorgmantel» blir en symbol för sorgeprocessen: Sorgen, hoppet och stunder av glädje finns med i färgerna. Den viktiga vilan blir tydlig inför den fortsatta färden – mot nya möjligheter, in i framtiden.

Agnete Kinman skriver för dig som sörjer och för dig som möter människor som snart kommer att dö, deras anhöriga och människor som sörjer efter ett dödsfall – du kan vara vårdgivare, präst, diakon, diakonimed- arbetare, kyrkvaktmästare, begravningssamordnare eller kanske »bara» medmänniska, med eller utan religiös tro.

I den här boken vandrar hon tillsammans med dig genom sorgens och avskedets olika faser och berättar om vanliga reaktioner och hur du kan finnas där i både sorgen och hoppet – en livsviktig uppgift.

AGNETE KINMAN är läkare och präst och har genomgått S:t Lukas 3-åriga utbildning i Enskild själavård. Hon har gett ut en rad böcker om diakonalt arbete, själavård och sorg.

»I denna bok tas frågor om människans oro och vånda på djupaste allvar både vid livets slut och i sorgens tid. Just därför blir den kristna livstydningen så befriande och närgående. Här handlar det om ’människa först, kristen sedan’, en insikt redan från gamle Grundtvigs dagar.»
– Martin Lind, biskop emeritus i Linköpings stift

»Det här är den bok jag har saknat när jag undervisade blivande präster i själavård. Den kan genom sin konkretion och genom författarens stora kompetens och erfarenhet komma att betyda mycket för präster och andra som möter döende och död.»
– Cecilia Wadstein, präst och lärare i själavård.

»Författaren delar rikligt med sig av sin långa livsvisdom liksom av sin dubbla kompetens som läkare och präst. ... Den döendes rätt att bli lyssnad till, som till exempel hur vården ska se ut under den allra sista tiden betonas, liksom vikten av att reda ut, att försonas med hur livet blev och försoningen med närstående och med sig själv ur olika aspekter. Läsaren får också ta del av praktiska frågor kring smärtlindring, av vad som händer i själva dödsögonblicket liksom hur man bäst kan ta avsked och vad barn i olika åldrar kan förstå om döden. Boken, tror jag, kan berika och lära dem som arbetar inom vård och omsorg, ämbetsbärare i kyrkor och samfund, medmänniskor i till exempel besöksgrupper liksom anhöriga och vänner, ja, kanske också oss själva när vi en gång befinner oss i livets slutskede.»
– Karin Sjöqvist Wernberg, präst i Svenska Kyrkan

»Under den gångna sommaren har jag umgåtts med Agnete Kinmans bok "Sorgen och hoppet - de livsviktiga" varje morgon framför brasan i köket på landet. Många tankar har väckts - minnen och erfarenheter från min sjukhuspastorstid på Karolinska Sjukhuset, min pastorsgärning i stort och inte minst mina utbildningar i "vård i livets slutskede" bl.a. på olika hospicesjukhus i England. Att Agnete också tagit intryck av Cicely M. Saunders är inte att ta miste på. Denna tankerevolutionär, som utvecklade den palliativa vården från inställningen att "nu kan vården ingenting mera göra för den här patienten" till "nu skall vi göra allt för att patienten skall få all tänkbar omsorg - smärtlindring till kropp, själ, ande och sitt sociala sammanhang" och därmed skapade en helt, för vår tid, ny vårdform. Att Agnete dessutom öser ur sina kunskaper och erfarenheter både som läkare och präst gör boken oerhört mångsidig och användbar både för all personal inom vården men också för olika personalkategorier inom kyrka och frikyrka. Bokens användbarhet ökar väsentligt då den också riktar sig till den döende patienten själv med all dess oro, ångest, frågeställningar och inte minst patientens anhöriga före, under och efter dödsfall. Sorgens funktion - så bortglömd i vår kultur - men så viktig för enskilda sörjandes överlevnad och framtid får en grundläggande belysning. För mig kändes det också nytt och viktigt med tankarna kring barns reaktioner inför död och sorg. Stort tack för ett så övergripande arbete i livets tjänst.» – Per Rikardson, pastor och leg. psykoterapeut S:t Lukas i Östergötland

»Med lång erfarenhet från ett yrkesliv bland sjuka, ensamma, döende och sörjande har Kinman givit ut en rad böcker om sorg och själavård. I sin senaste bok Sorgen & hoppet, de livsviktiga (2024) berör hon det viktiga sorgearbetet och hur det kan hjälpa oss att komma vidare. Här liksom i tidigare utgivna verk betonar hon rollen som ”medvandrare”… Här redogör hon varmt och insiktsfullt för sorgens och avskedets väg genom olika stadier och möjliga reaktioner på dem. Agnete Kinman förblir, liksom i tidigare titlar, allmängiltig och bred i sitt tilltal. Hennes tankar angår alla oavsett religiös tro, kulturell eller filosofisk inriktning. Läs henne!»
– Catrin Villaume Fägerstrand, kulturjournalist

»Man lär sig mycket av att läsa boken. Den är mycket tänkvärd och väldigt lättläst. Den innehåller många guldkorn att ta vara på. Jag fäste mig vid vikten av att ”stanna kvar” i möten för att ge tid till eftertanke. Vi finns med…»
– Åke Tedbrant, palliativ läkare

»En viktig bok och ett stöd. Fint att den går att använda när man behöver lite hjälp inom något speciellt område. En bok att återvända till gång på gång.»
– Annika Anderälv Larsson, diakon på Änggårdens hospice, Göteborg

»Jag har läst din bok "Sorgen och Hoppet - de livsviktiga". Jag blev mycket imponerad av både innehållet och din stil att utan jargong berätta och beskriva dina erfarenheter och tankegångar förknippade med psykodynamiskt orienterade insikter. Vi har visst också i vårt land skrivit många böcker både av präster och psykologer angående samma tema men inga böcker jag har läst har lyft fram hoppet och förlåtelse så bra vid sidan av förtvivlan, ilskan och rädslan. Och sorgmanteln i omslaget passar perfekt till bokens bud. Vi bär från första andetaget till det sista både sorgen och hoppet i vårt inre.»
– Ilpo Lahti, psykiater och psykoanalytiker, Åbo

»Med glädje och förväntan öppnar jag varje ny bok skriven av Agnete Kinman. ... Hennes vägledning är mig till stor hjälp bland annat vid möten med människor genom Kyrkans besökstjänst.»
– Maila Sörman, ideell i Svenska Kyrkans besökstjänst

»Med stor behållning lägger jag ifrån mig Agnete Kinmans senaste bok om Sorgen & Hoppet. En finstämd upplevelse som alla borde läsa men i första hand de som befinner sig eller arbetar i ”dödens väntrum” – ord som ger hopp o tro.»
– lili Stenmark, gallerist GalleriLi, mottagare av biskop Martin Lönnebos kulturstiftelses pris

Kanske tänker vi att vi vill bli av med sorgen, och för säkerhets skull försöker vi förtränga den. Eller kanske tankar kommer att sorgen är det enda jag har kvar, och den vill jag hålla fast vid. Vi behöver se på sorgen på ett annat sätt, för den har en viktig funktion och hjälper oss att komma vidare.

Fjärilen med det vackra namnet »Sorgmantel» blir en symbol för sorgeprocessen: Sorgen, hoppet och stunder av glädje finns med i färgerna. Den viktiga vilan blir tydlig inför den fortsatta färden – mot nya möjligheter, in i framtiden.

Agnete Kinman skriver för dig som sörjer och för dig som möter människor som snart kommer att dö, deras anhöriga och människor som sörjer efter ett dödsfall – du kan vara vårdgivare, präst, diakon, diakonimed- arbetare, kyrkvaktmästare, begravningssamordnare eller kanske »bara» medmänniska, med eller utan religiös tro.

I den här boken vandrar hon tillsammans med dig genom sorgens och avskedets olika faser och berättar om vanliga reaktioner och hur du kan finnas där i både sorgen och hoppet – en livsviktig uppgift.

AGNETE KINMAN är läkare och präst och har genomgått S:t Lukas 3-åriga utbildning i Enskild själavård. Hon har gett ut en rad böcker om diakonalt arbete, själavård och sorg.

»I denna bok tas frågor om människans oro och vånda på djupaste allvar både vid livets slut och i sorgens tid. Just därför blir den kristna livstydningen så befriande och närgående. Här handlar det om ’människa först, kristen sedan’, en insikt redan från gamle Grundtvigs dagar.»
– Martin Lind, biskop emeritus i Linköpings stift

»Det här är den bok jag har saknat när jag undervisade blivande präster i själavård. Den kan genom sin konkretion och genom författarens stora kompetens och erfarenhet komma att betyda mycket för präster och andra som möter döende och död.»
– Cecilia Wadstein, präst och lärare i själavård.

»Författaren delar rikligt med sig av sin långa livsvisdom liksom av sin dubbla kompetens som läkare och präst. ... Den döendes rätt att bli lyssnad till, som till exempel hur vården ska se ut under den allra sista tiden betonas, liksom vikten av att reda ut, att försonas med hur livet blev och försoningen med närstående och med sig själv ur olika aspekter. Läsaren får också ta del av praktiska frågor kring smärtlindring, av vad som händer i själva dödsögonblicket liksom hur man bäst kan ta avsked och vad barn i olika åldrar kan förstå om döden. Boken, tror jag, kan berika och lära dem som arbetar inom vård och omsorg, ämbetsbärare i kyrkor och samfund, medmänniskor i till exempel besöksgrupper liksom anhöriga och vänner, ja, kanske också oss själva när vi en gång befinner oss i livets slutskede.»
– Karin Sjöqvist Wernberg, präst i Svenska Kyrkan

»Under den gångna sommaren har jag umgåtts med Agnete Kinmans bok "Sorgen och hoppet - de livsviktiga" varje morgon framför brasan i köket på landet. Många tankar har väckts - minnen och erfarenheter från min sjukhuspastorstid på Karolinska Sjukhuset, min pastorsgärning i stort och inte minst mina utbildningar i "vård i livets slutskede" bl.a. på olika hospicesjukhus i England. Att Agnete också tagit intryck av Cicely M. Saunders är inte att ta miste på. Denna tankerevolutionär, som utvecklade den palliativa vården från inställningen att "nu kan vården ingenting mera göra för den här patienten" till "nu skall vi göra allt för att patienten skall få all tänkbar omsorg - smärtlindring till kropp, själ, ande och sitt sociala sammanhang" och därmed skapade en helt, för vår tid, ny vårdform. Att Agnete dessutom öser ur sina kunskaper och erfarenheter både som läkare och präst gör boken oerhört mångsidig och användbar både för all personal inom vården men också för olika personalkategorier inom kyrka och frikyrka. Bokens användbarhet ökar väsentligt då den också riktar sig till den döende patienten själv med all dess oro, ångest, frågeställningar och inte minst patientens anhöriga före, under och efter dödsfall. Sorgens funktion - så bortglömd i vår kultur - men så viktig för enskilda sörjandes överlevnad och framtid får en grundläggande belysning. För mig kändes det också nytt och viktigt med tankarna kring barns reaktioner inför död och sorg. Stort tack för ett så övergripande arbete i livets tjänst.» – Per Rikardson, pastor och leg. psykoterapeut S:t Lukas i Östergötland

»Med lång erfarenhet från ett yrkesliv bland sjuka, ensamma, döende och sörjande har Kinman givit ut en rad böcker om sorg och själavård. I sin senaste bok Sorgen & hoppet, de livsviktiga (2024) berör hon det viktiga sorgearbetet och hur det kan hjälpa oss att komma vidare. Här liksom i tidigare utgivna verk betonar hon rollen som ”medvandrare”… Här redogör hon varmt och insiktsfullt för sorgens och avskedets väg genom olika stadier och möjliga reaktioner på dem. Agnete Kinman förblir, liksom i tidigare titlar, allmängiltig och bred i sitt tilltal. Hennes tankar angår alla oavsett religiös tro, kulturell eller filosofisk inriktning. Läs henne!»
– Catrin Villaume Fägerstrand, kulturjournalist

»Man lär sig mycket av att läsa boken. Den är mycket tänkvärd och väldigt lättläst. Den innehåller många guldkorn att ta vara på. Jag fäste mig vid vikten av att ”stanna kvar” i möten för att ge tid till eftertanke. Vi finns med…»
– Åke Tedbrant, palliativ läkare

»En viktig bok och ett stöd. Fint att den går att använda när man behöver lite hjälp inom något speciellt område. En bok att återvända till gång på gång.»
– Annika Anderälv Larsson, diakon på Änggårdens hospice, Göteborg

»Jag har läst din bok "Sorgen och Hoppet - de livsviktiga". Jag blev mycket imponerad av både innehållet och din stil att utan jargong berätta och beskriva dina erfarenheter och tankegångar förknippade med psykodynamiskt orienterade insikter. Vi har visst också i vårt land skrivit många böcker både av präster och psykologer angående samma tema men inga böcker jag har läst har lyft fram hoppet och förlåtelse så bra vid sidan av förtvivlan, ilskan och rädslan. Och sorgmanteln i omslaget passar perfekt till bokens bud. Vi bär från första andetaget till det sista både sorgen och hoppet i vårt inre.»
– Ilpo Lahti, psykiater och psykoanalytiker, Åbo

»Med glädje och förväntan öppnar jag varje ny bok skriven av Agnete Kinman. ... Hennes vägledning är mig till stor hjälp bland annat vid möten med människor genom Kyrkans besökstjänst.»
– Maila Sörman, ideell i Svenska Kyrkans besökstjänst

»Med stor behållning lägger jag ifrån mig Agnete Kinmans senaste bok om Sorgen & Hoppet. En finstämd upplevelse som alla borde läsa men i första hand de som befinner sig eller arbetar i ”dödens väntrum” – ord som ger hopp o tro.»
– lili Stenmark, gallerist GalleriLi, mottagare av biskop Martin Lönnebos kulturstiftelses pris