När pandemin slog till blev frågan om matberedskap brännande aktuell. I Edsele samlade några byaktivister till ett digitalt seminarium med småbrukare, kommunfolk och andra intresserade. En arbetsgrupp bildades – de köpte en ko, slaktade och konserverade den med hållbara metoder. Ur detta spirade en samförsörjningsgrupp, och därifrån växte matvärnsrörelsen fram. Att människor går samman och gör mat är inget nytt – så har vi alltid gjort. Det som är nytt är att maten delas utanför både marknad och bidragssystem, i en tid där nästan allt annars är reglerat. Fokus på tillit och självorganisering verkar skapa något slags fredsarbete i civilsamhället. För vissa är själva maten sekundär – det är tillitsbygget som är det viktiga, även om det bara är maten som syns. Den här boken tar tempen på rörelsen. Den berättar om matvärn och systerinitiativ, om nya värn kring kunskap, finansiering och skogsskötsel – och om hur mat delats i andra tider och kulturer. Författarna är ett 25-tal lokalt aktiva som vill väcka lust till ökad gemensam rådighet. Redaktionen består av småbrukare med matjord under naglarna – och slaktarblod på händerna.

När pandemin slog till blev frågan om matberedskap brännande aktuell. I Edsele samlade några byaktivister till ett digitalt seminarium med småbrukare, kommunfolk och andra intresserade. En arbetsgrupp bildades – de köpte en ko, slaktade och konserverade den med hållbara metoder. Ur detta spirade en samförsörjningsgrupp, och därifrån växte matvärnsrörelsen fram. Att människor går samman och gör mat är inget nytt – så har vi alltid gjort. Det som är nytt är att maten delas utanför både marknad och bidragssystem, i en tid där nästan allt annars är reglerat. Fokus på tillit och självorganisering verkar skapa något slags fredsarbete i civilsamhället. För vissa är själva maten sekundär – det är tillitsbygget som är det viktiga, även om det bara är maten som syns. Den här boken tar tempen på rörelsen. Den berättar om matvärn och systerinitiativ, om nya värn kring kunskap, finansiering och skogsskötsel – och om hur mat delats i andra tider och kulturer. Författarna är ett 25-tal lokalt aktiva som vill väcka lust till ökad gemensam rådighet. Redaktionen består av småbrukare med matjord under naglarna – och slaktarblod på händerna.

När pandemin slog till blev frågan om matberedskap brännande aktuell. I Edsele samlade några byaktivister till ett digitalt seminarium med småbrukare, kommunfolk och andra intresserade. En arbetsgrupp bildades – de köpte en ko, slaktade och konserverade den med hållbara metoder. Ur detta spirade en samförsörjningsgrupp, och därifrån växte matvärnsrörelsen fram. Att människor går samman och gör mat är inget nytt – så har vi alltid gjort. Det som är nytt är att maten delas utanför både marknad och bidragssystem, i en tid där nästan allt annars är reglerat. Fokus på tillit och självorganisering verkar skapa något slags fredsarbete i civilsamhället. För vissa är själva maten sekundär – det är tillitsbygget som är det viktiga, även om det bara är maten som syns. Den här boken tar tempen på rörelsen. Den berättar om matvärn och systerinitiativ, om nya värn kring kunskap, finansiering och skogsskötsel – och om hur mat delats i andra tider och kulturer. Författarna är ett 25-tal lokalt aktiva som vill väcka lust till ökad gemensam rådighet. Redaktionen består av småbrukare med matjord under naglarna – och slaktarblod på händerna.