Vi lever i en tid av siffror och statistik med en övertro på att alla problem går att lösa genom att spalta upp, mäta och kvantifiera. När vårt förnuft bara handlar om att räkna blir såväl våra liv som samhället i stort alltmer omänskligt. Allt och alla blir siffror och det finns inget utrymme för omdöme eller eftertanke. Vi kan idag därför tala om ett pedanternas världsherravälde.
I Det omätbaras renässans gör filosofiprofessorn Jonna Bornemark just det. I boken tar hon sig an allt från vårdkris och new public management till vår syn på konst och religion. Med hjälp av tre renässansfilosofer visar hon på möjliga utvägar till ett mer humanistiskt, levande och rent av magiskt liv.
En bok som jag njöt av att läsa och känna mig stärkt i att göra motstånd till "förpappringen". Den är rätt babblig som filosofiska böcker kan vara men genom att läsa på och inte fastan i detaljer så boken på det stora hela mycket läsvärd med många intressanta exempel och perspektiv på den tid vi lever i, som har stort fokus på New Public management. Läs och gör motstånd mot förpappringen!
Bokmalen
1/5
Låt er inte luras av underrubriken
Den har ingenting att göra med vad man kallar pedanter i vardagligt språkbruk. En stor besvikelse. Kanske lockar den filosofiintresserade och är tänkt för en sådan målgrupp men årets julklapp??
Katarina F
5/5
Viktig bok
En bok som lär ut en del filosofihistoria, och dessutom har mycket kloka synpunkter. Den borde läsas av alla politiker!
Gunnar
1/5
Essensen kunde sammanfattats på 50 sidor
Jag var lockad av titeln, men blev besviken på innehållet. Eller snarare bristen på logik i framställningen. Logiken är ju en gren av filosofin som väl lånat sig till en samtida diskurs av det mätbaras värde. Hur intressanta de än är, var det svårt för mig att hos de tre renässansfilosofernas diskurs med sin samtid härleda något stöd för förf åsikter och påståenden om orsakerna till dagens tillkortakommanden i svensk offentlig sektor. Med en förvirrande ordmassa skymmer förf helt de eventuella ledtrådarna, och det blev för mig plågsamt uppenbart att syftet här endast är att framhålla hur negativ all form av konkurrensutsättning av skattefinansierad verksamhet är; personifierat av ärkeskurken NPM.
Däremot är förf trådar till de tre goda påminnelser om motsatsparen vetande-icke vetande, och intellectus-ratio högst användbara och värda att ta till sig. Fast det vet väl redan alla som t ex läst D. Kahnemans "Intuition eller eftertanke". Förvånande också att förf nogsamt undvikit t ex Donald Schöns "The Reflective Practitioner" och Peter Checklands "Soft Systems Methodology". Om nu syftet verkligen hade varit att dra en lans för värdet av "det omätbara", hade jag lutat mig tungt emot dessa herrar, trots deras kön och hudfärg.
Valckenberg
1/5
En uppgörelse som helt kom av sig
Författarens grundinställning, att när vi beskriver och värderar världen, vi betydligt mer beaktar det som låter sig kategoriseras och mätas, det objektiva och generella, än det som är mera svårfångat, det subjektiva och individuella, är i sig riktig och okontroversiell. Likaså att mycket av det vi mäter är oviktigt och ofta mäts bara för att det kan mätas. Men istället för att då söka metoder att bättre fångar och inkludera det svårmätbara i vår kunskap, landar hon dessvärre i omfattande kritik av dem som ägnar sig åt det mätbara och trivialisering av den kunskap de vinner.
Hennes omfattande återgivelser av de tre filosofernas tankar förvillar snarare än förklarar och kopplingen till hennes hypoteser drunknar i pratighet och förblir ofta oklar. Därtill vilar hennes resonemang och slutsatser ofta på svag grund, i bästa fall anekdotisk, ibland bara på ett påstående från hennes sida.
Boken blottlägger vetenskaps- och kunskapskritik inom natur- och samhällsvetenskaperna, medicin och juridik och framhäver istället teologins, konstens och filosofins värde där "ovetenskaplighet" och avsaknad av mätbara och objektivt beskrivbara element ses som mervärde i en av mysticism präglad argumentation.
Thomas H
1/5
Läsvärd? Knappast.
Rekommenderades boken som ett dokument om vad som idag förstör sjukvården. Korta brottstycken om sakfrågan drunknar i ordmassor om tre gamla filosofer och hur de uppfattar verkligheten. Kunde vara en uppsats på universitetet filosofi-fakultet. Saknar läsvärde för människor förankrade i sjukvårdens vardag.
Magnus L
5/5
En essä för att väcka upp en debatt
En välskriven essä som en utgångspunkt för att debattera en aspekt av dagens samhälle. Boken låtsas inte beskriva en absolut sanning men däremot starta en diskussion om hur vi lever idag.
Utvecklades vi verkligen i alla aspekter eller utvecklades vi bara i vissa och misslyckades i andra?
VirtuAlex
5/5
Så viktig och så välbehövlig
Jonna Bornemark summerar det som så många av oss som arbetar i mellanmänskliga arbeten har reflekterat över och reagerat på så länge. Den här boken bör spridas så mycket som möjligt och på så många nivåer som möjligt för att vända en mycket negativ trend, där vi slösar bort såväl mänskliga som ekonomiska resurser och där människor hindras ifrån att utöva sina yrken på ett etiskt och kompetent sätt. Enkelt kan sägas att misstroendekulturen fick fästa och eskalera med New Public Management och nu är det dags för en ny era med en tillitskultur. Tillit som förövrigt hänger ihop med demokrati. I länder med sjunkande tillit som Sverige sjunker även graden av fungerande demokrati så den här boken angår verkligen alla.
Åsa-Helena B
3/5
Snårig betraktelse över new public management
JB tar utgångspunkt i tre historiska filosofer och försöker därifrån härleda skillnaden mellan dagens byråkratiska pedanteri där målet med verksamheten är att uppnå kvantifierbara resultat primärt, och tidigare kultur inom bl.a. vård och omsorg, där man bedömde verksamhetens kvalitet utifrån en mer subjektiv syn, där personalens empati, erfarenhet och kreativitet var betydelsefulla faktorer.
Vi är nog väldigt många som har sett detta förfall i "räknenisse"-samhället sedan NPM introducerades, och det är mycket angeläget att vi kommer bort ifrån denna förvridna form av verksamhetsstyrning som endast tjänar en vinstjagande överhet.
Tyvärr är boken full av barnsliga nyord som försvårar läsningen. Jag kan inte avgöra om dessa är till för att självförhärliga författaren (framställa sig som djupsinnig) eller om hon inte riktigt behärskar den vanliga svenska vokabulären, men det tar ner intrycket av boken påtagligt.
HuS
1/5
Återgång till mer än 100 år gammal idealism
Bornemark vill ersätta mått med subjektiva omdömen och stöder sig på tankar från gamla tider då det var svårt att mäta. Man vände sig i stället inåt för att ta reda på hur det ligger till, idealism kallas det. Tankar som städades bort av engelska filosofer för mer än 100 år sedan. Hennes kritik av mätning är lättköpt med exempel från vad som för länge sedan kallades tidstudier, numer är det blanketter som skall fyllas i. Bornemark kallar det för "förpappring" och hon har naturligtvis rätt i att det är dåligt med alla stelbenta regelsystem som kommit att påverka mångas arbete i vardagen. Men hon har fel i att man skall lämna besluten till experter och de erfarna; eller som hon säger på ett ställe i boken till "horisonter av icke-vetande" och på ett annat stället: "tillitsbaserad styrning". Oklarare än så kan det knappast bli, men det mesta av vad experterna och de erfarna påstås kunna är lika oklart. Här och där blir det föreslagna "inlevelsespåret" roande ... underligt ... knasigt. Många läsare måste ha tappat hakan vid läsningen om hästforskningen, där den föreslagna inlevelsen leder till frågorna: "tycker hästen om det vi gör med den?" och: "Vad är egentligen en häst?". Man kunde säga som Emils pappa: "Stölleprover" eller med bibehållet allvar som Wittgenstein: "Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga." Bornemark använder det Wittgensteincitatet men det hade varit bättre om hon i stället hade använt det här: "Det man kan tala om är det som kan sägas klart och tydligt". Bornemark har inte förstått att Wittgenstein menade att "horisonter av icke-vetande" mm är sånt man inte bör tala om eftersom det inte gör att förstå vad hon menar; det är nonsens. Inte bara Wittgenstein förresten, andra har sagt samma sak, lika klart: "Upp flyga orden, tanken stilla står", "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta."
Per S
5/5
Vetbart och ovetbart i intimt samarbete
Det som mestadels beskrivs som helt oförenliga politiska positioner inom offentligt finansierad verksamhet förtydligas och förklaras här långt bortom dagens gängse resonemang.
Ingen kan efter läsningen avfärda vare sig kritik eller beröm av New Public Management, uppenbarligen har båda en plats i vårt medvetande.
Men framförallt innehåller texten en mycket spännande resa i filosofihistorien som utreds och förklaras gång på gång så att även den minst bevandrade i filosofi kan förstå och fascineras.
Tärnan
5/5
Ta upp väsenligheter.
En av årets viktigaste och mest läsvärda böcker. Klok och intelligent kritik av ett teknokratiskt materialistsamhälle där endast det mätbara räknas.
Lars H
5/5
Nästa generations viktigaste fråga!
Räknandet och mätandet som självändamål, riskerar att utarma våra mänskliga relationer och vår utveckling
- förytliga tillvaron. Jonna Bornemarks lättillgängliga ja, lekfulla redogörelse av alternativa möjligheter gör ett val möjligt.
Louise Bringselius, Magnus Adenskog, Mats Benner, Andreas Bergh, Jonna Bornemark, Lotta Dellve, Patrik Hall, Monica Lindgren, Johann Packendorff, Vilhelm Persson, Kerstin Svensson, Lennart G Svensson
Jonna Bornemark, Maria Borup, Kristina Sandberg, Sarah Degerhammar, Per-Erik Kanström, Johannes Wikman Franke, Ingela Karlsson, Fredrik Drotte, Jonathan Metzeger
Vi lever i en tid av siffror och statistik med en övertro på att alla problem går att lösa genom att spalta upp, mäta och kvantifiera. När vårt förnuft bara handlar om att räkna blir såväl våra liv som samhället i stort alltmer omänskligt. Allt och alla blir siffror och det finns inget utrymme för omdöme eller eftertanke. Vi kan idag därför tala om ett pedanternas världsherravälde.
I Det omätbaras renässans gör filosofiprofessorn Jonna Bornemark just det. I boken tar hon sig an allt från vårdkris och new public management till vår syn på konst och religion. Med hjälp av tre renässansfilosofer visar hon på möjliga utvägar till ett mer humanistiskt, levande och rent av magiskt liv.
En bok som jag njöt av att läsa och känna mig stärkt i att göra motstånd till "förpappringen". Den är rätt babblig som filosofiska böcker kan vara men genom att läsa på och inte fastan i detaljer så boken på det stora hela mycket läsvärd med många intressanta exempel och perspektiv på den tid vi lever i, som har stort fokus på New Public management. Läs och gör motstånd mot förpappringen!
Bokmalen
1/5
Låt er inte luras av underrubriken
Den har ingenting att göra med vad man kallar pedanter i vardagligt språkbruk. En stor besvikelse. Kanske lockar den filosofiintresserade och är tänkt för en sådan målgrupp men årets julklapp??
Katarina F
5/5
Viktig bok
En bok som lär ut en del filosofihistoria, och dessutom har mycket kloka synpunkter. Den borde läsas av alla politiker!
Gunnar
1/5
Essensen kunde sammanfattats på 50 sidor
Jag var lockad av titeln, men blev besviken på innehållet. Eller snarare bristen på logik i framställningen. Logiken är ju en gren av filosofin som väl lånat sig till en samtida diskurs av det mätbaras värde. Hur intressanta de än är, var det svårt för mig att hos de tre renässansfilosofernas diskurs med sin samtid härleda något stöd för förf åsikter och påståenden om orsakerna till dagens tillkortakommanden i svensk offentlig sektor. Med en förvirrande ordmassa skymmer förf helt de eventuella ledtrådarna, och det blev för mig plågsamt uppenbart att syftet här endast är att framhålla hur negativ all form av konkurrensutsättning av skattefinansierad verksamhet är; personifierat av ärkeskurken NPM.
Däremot är förf trådar till de tre goda påminnelser om motsatsparen vetande-icke vetande, och intellectus-ratio högst användbara och värda att ta till sig. Fast det vet väl redan alla som t ex läst D. Kahnemans "Intuition eller eftertanke". Förvånande också att förf nogsamt undvikit t ex Donald Schöns "The Reflective Practitioner" och Peter Checklands "Soft Systems Methodology". Om nu syftet verkligen hade varit att dra en lans för värdet av "det omätbara", hade jag lutat mig tungt emot dessa herrar, trots deras kön och hudfärg.
Valckenberg
1/5
En uppgörelse som helt kom av sig
Författarens grundinställning, att när vi beskriver och värderar världen, vi betydligt mer beaktar det som låter sig kategoriseras och mätas, det objektiva och generella, än det som är mera svårfångat, det subjektiva och individuella, är i sig riktig och okontroversiell. Likaså att mycket av det vi mäter är oviktigt och ofta mäts bara för att det kan mätas. Men istället för att då söka metoder att bättre fångar och inkludera det svårmätbara i vår kunskap, landar hon dessvärre i omfattande kritik av dem som ägnar sig åt det mätbara och trivialisering av den kunskap de vinner.
Hennes omfattande återgivelser av de tre filosofernas tankar förvillar snarare än förklarar och kopplingen till hennes hypoteser drunknar i pratighet och förblir ofta oklar. Därtill vilar hennes resonemang och slutsatser ofta på svag grund, i bästa fall anekdotisk, ibland bara på ett påstående från hennes sida.
Boken blottlägger vetenskaps- och kunskapskritik inom natur- och samhällsvetenskaperna, medicin och juridik och framhäver istället teologins, konstens och filosofins värde där "ovetenskaplighet" och avsaknad av mätbara och objektivt beskrivbara element ses som mervärde i en av mysticism präglad argumentation.
Thomas H
1/5
Läsvärd? Knappast.
Rekommenderades boken som ett dokument om vad som idag förstör sjukvården. Korta brottstycken om sakfrågan drunknar i ordmassor om tre gamla filosofer och hur de uppfattar verkligheten. Kunde vara en uppsats på universitetet filosofi-fakultet. Saknar läsvärde för människor förankrade i sjukvårdens vardag.
Magnus L
5/5
En essä för att väcka upp en debatt
En välskriven essä som en utgångspunkt för att debattera en aspekt av dagens samhälle. Boken låtsas inte beskriva en absolut sanning men däremot starta en diskussion om hur vi lever idag.
Utvecklades vi verkligen i alla aspekter eller utvecklades vi bara i vissa och misslyckades i andra?
VirtuAlex
5/5
Så viktig och så välbehövlig
Jonna Bornemark summerar det som så många av oss som arbetar i mellanmänskliga arbeten har reflekterat över och reagerat på så länge. Den här boken bör spridas så mycket som möjligt och på så många nivåer som möjligt för att vända en mycket negativ trend, där vi slösar bort såväl mänskliga som ekonomiska resurser och där människor hindras ifrån att utöva sina yrken på ett etiskt och kompetent sätt. Enkelt kan sägas att misstroendekulturen fick fästa och eskalera med New Public Management och nu är det dags för en ny era med en tillitskultur. Tillit som förövrigt hänger ihop med demokrati. I länder med sjunkande tillit som Sverige sjunker även graden av fungerande demokrati så den här boken angår verkligen alla.
Åsa-Helena B
3/5
Snårig betraktelse över new public management
JB tar utgångspunkt i tre historiska filosofer och försöker därifrån härleda skillnaden mellan dagens byråkratiska pedanteri där målet med verksamheten är att uppnå kvantifierbara resultat primärt, och tidigare kultur inom bl.a. vård och omsorg, där man bedömde verksamhetens kvalitet utifrån en mer subjektiv syn, där personalens empati, erfarenhet och kreativitet var betydelsefulla faktorer.
Vi är nog väldigt många som har sett detta förfall i "räknenisse"-samhället sedan NPM introducerades, och det är mycket angeläget att vi kommer bort ifrån denna förvridna form av verksamhetsstyrning som endast tjänar en vinstjagande överhet.
Tyvärr är boken full av barnsliga nyord som försvårar läsningen. Jag kan inte avgöra om dessa är till för att självförhärliga författaren (framställa sig som djupsinnig) eller om hon inte riktigt behärskar den vanliga svenska vokabulären, men det tar ner intrycket av boken påtagligt.
HuS
1/5
Återgång till mer än 100 år gammal idealism
Bornemark vill ersätta mått med subjektiva omdömen och stöder sig på tankar från gamla tider då det var svårt att mäta. Man vände sig i stället inåt för att ta reda på hur det ligger till, idealism kallas det. Tankar som städades bort av engelska filosofer för mer än 100 år sedan. Hennes kritik av mätning är lättköpt med exempel från vad som för länge sedan kallades tidstudier, numer är det blanketter som skall fyllas i. Bornemark kallar det för "förpappring" och hon har naturligtvis rätt i att det är dåligt med alla stelbenta regelsystem som kommit att påverka mångas arbete i vardagen. Men hon har fel i att man skall lämna besluten till experter och de erfarna; eller som hon säger på ett ställe i boken till "horisonter av icke-vetande" och på ett annat stället: "tillitsbaserad styrning". Oklarare än så kan det knappast bli, men det mesta av vad experterna och de erfarna påstås kunna är lika oklart. Här och där blir det föreslagna "inlevelsespåret" roande ... underligt ... knasigt. Många läsare måste ha tappat hakan vid läsningen om hästforskningen, där den föreslagna inlevelsen leder till frågorna: "tycker hästen om det vi gör med den?" och: "Vad är egentligen en häst?". Man kunde säga som Emils pappa: "Stölleprover" eller med bibehållet allvar som Wittgenstein: "Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga." Bornemark använder det Wittgensteincitatet men det hade varit bättre om hon i stället hade använt det här: "Det man kan tala om är det som kan sägas klart och tydligt". Bornemark har inte förstått att Wittgenstein menade att "horisonter av icke-vetande" mm är sånt man inte bör tala om eftersom det inte gör att förstå vad hon menar; det är nonsens. Inte bara Wittgenstein förresten, andra har sagt samma sak, lika klart: "Upp flyga orden, tanken stilla står", "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta."
Per S
5/5
Vetbart och ovetbart i intimt samarbete
Det som mestadels beskrivs som helt oförenliga politiska positioner inom offentligt finansierad verksamhet förtydligas och förklaras här långt bortom dagens gängse resonemang.
Ingen kan efter läsningen avfärda vare sig kritik eller beröm av New Public Management, uppenbarligen har båda en plats i vårt medvetande.
Men framförallt innehåller texten en mycket spännande resa i filosofihistorien som utreds och förklaras gång på gång så att även den minst bevandrade i filosofi kan förstå och fascineras.
Tärnan
5/5
Ta upp väsenligheter.
En av årets viktigaste och mest läsvärda böcker. Klok och intelligent kritik av ett teknokratiskt materialistsamhälle där endast det mätbara räknas.
Lars H
5/5
Nästa generations viktigaste fråga!
Räknandet och mätandet som självändamål, riskerar att utarma våra mänskliga relationer och vår utveckling
- förytliga tillvaron. Jonna Bornemarks lättillgängliga ja, lekfulla redogörelse av alternativa möjligheter gör ett val möjligt.
Louise Bringselius, Magnus Adenskog, Mats Benner, Andreas Bergh, Jonna Bornemark, Lotta Dellve, Patrik Hall, Monica Lindgren, Johann Packendorff, Vilhelm Persson, Kerstin Svensson, Lennart G Svensson
Jonna Bornemark, Maria Borup, Kristina Sandberg, Sarah Degerhammar, Per-Erik Kanström, Johannes Wikman Franke, Ingela Karlsson, Fredrik Drotte, Jonathan Metzeger
Vi lever i en tid av siffror och statistik med en övertro på att alla problem går att lösa genom att spalta upp, mäta och kvantifiera. När vårt förnuft bara handlar om att räkna blir såväl våra liv som samhället i stort alltmer omänskligt. Allt och alla blir siffror och det finns inget utrymme för omdöme eller eftertanke. Vi kan idag därför tala om ett pedanternas världsherravälde.
I Det omätbaras renässans gör filosofiprofessorn Jonna Bornemark just det. I boken tar hon sig an allt från vårdkris och new public management till vår syn på konst och religion. Med hjälp av tre renässansfilosofer visar hon på möjliga utvägar till ett mer humanistiskt, levande och rent av magiskt liv.
En bok som jag njöt av att läsa och känna mig stärkt i att göra motstånd till "förpappringen". Den är rätt babblig som filosofiska böcker kan vara men genom att läsa på och inte fastan i detaljer så boken på det stora hela mycket läsvärd med många intressanta exempel och perspektiv på den tid vi lever i, som har stort fokus på New Public management. Läs och gör motstånd mot förpappringen!
Bokmalen
1/5
Låt er inte luras av underrubriken
Den har ingenting att göra med vad man kallar pedanter i vardagligt språkbruk. En stor besvikelse. Kanske lockar den filosofiintresserade och är tänkt för en sådan målgrupp men årets julklapp??
Katarina F
5/5
Viktig bok
En bok som lär ut en del filosofihistoria, och dessutom har mycket kloka synpunkter. Den borde läsas av alla politiker!
Gunnar
1/5
Essensen kunde sammanfattats på 50 sidor
Jag var lockad av titeln, men blev besviken på innehållet. Eller snarare bristen på logik i framställningen. Logiken är ju en gren av filosofin som väl lånat sig till en samtida diskurs av det mätbaras värde. Hur intressanta de än är, var det svårt för mig att hos de tre renässansfilosofernas diskurs med sin samtid härleda något stöd för förf åsikter och påståenden om orsakerna till dagens tillkortakommanden i svensk offentlig sektor. Med en förvirrande ordmassa skymmer förf helt de eventuella ledtrådarna, och det blev för mig plågsamt uppenbart att syftet här endast är att framhålla hur negativ all form av konkurrensutsättning av skattefinansierad verksamhet är; personifierat av ärkeskurken NPM.
Däremot är förf trådar till de tre goda påminnelser om motsatsparen vetande-icke vetande, och intellectus-ratio högst användbara och värda att ta till sig. Fast det vet väl redan alla som t ex läst D. Kahnemans "Intuition eller eftertanke". Förvånande också att förf nogsamt undvikit t ex Donald Schöns "The Reflective Practitioner" och Peter Checklands "Soft Systems Methodology". Om nu syftet verkligen hade varit att dra en lans för värdet av "det omätbara", hade jag lutat mig tungt emot dessa herrar, trots deras kön och hudfärg.
Valckenberg
1/5
En uppgörelse som helt kom av sig
Författarens grundinställning, att när vi beskriver och värderar världen, vi betydligt mer beaktar det som låter sig kategoriseras och mätas, det objektiva och generella, än det som är mera svårfångat, det subjektiva och individuella, är i sig riktig och okontroversiell. Likaså att mycket av det vi mäter är oviktigt och ofta mäts bara för att det kan mätas. Men istället för att då söka metoder att bättre fångar och inkludera det svårmätbara i vår kunskap, landar hon dessvärre i omfattande kritik av dem som ägnar sig åt det mätbara och trivialisering av den kunskap de vinner.
Hennes omfattande återgivelser av de tre filosofernas tankar förvillar snarare än förklarar och kopplingen till hennes hypoteser drunknar i pratighet och förblir ofta oklar. Därtill vilar hennes resonemang och slutsatser ofta på svag grund, i bästa fall anekdotisk, ibland bara på ett påstående från hennes sida.
Boken blottlägger vetenskaps- och kunskapskritik inom natur- och samhällsvetenskaperna, medicin och juridik och framhäver istället teologins, konstens och filosofins värde där "ovetenskaplighet" och avsaknad av mätbara och objektivt beskrivbara element ses som mervärde i en av mysticism präglad argumentation.
Thomas H
1/5
Läsvärd? Knappast.
Rekommenderades boken som ett dokument om vad som idag förstör sjukvården. Korta brottstycken om sakfrågan drunknar i ordmassor om tre gamla filosofer och hur de uppfattar verkligheten. Kunde vara en uppsats på universitetet filosofi-fakultet. Saknar läsvärde för människor förankrade i sjukvårdens vardag.
Magnus L
5/5
En essä för att väcka upp en debatt
En välskriven essä som en utgångspunkt för att debattera en aspekt av dagens samhälle. Boken låtsas inte beskriva en absolut sanning men däremot starta en diskussion om hur vi lever idag.
Utvecklades vi verkligen i alla aspekter eller utvecklades vi bara i vissa och misslyckades i andra?
VirtuAlex
5/5
Så viktig och så välbehövlig
Jonna Bornemark summerar det som så många av oss som arbetar i mellanmänskliga arbeten har reflekterat över och reagerat på så länge. Den här boken bör spridas så mycket som möjligt och på så många nivåer som möjligt för att vända en mycket negativ trend, där vi slösar bort såväl mänskliga som ekonomiska resurser och där människor hindras ifrån att utöva sina yrken på ett etiskt och kompetent sätt. Enkelt kan sägas att misstroendekulturen fick fästa och eskalera med New Public Management och nu är det dags för en ny era med en tillitskultur. Tillit som förövrigt hänger ihop med demokrati. I länder med sjunkande tillit som Sverige sjunker även graden av fungerande demokrati så den här boken angår verkligen alla.
Åsa-Helena B
3/5
Snårig betraktelse över new public management
JB tar utgångspunkt i tre historiska filosofer och försöker därifrån härleda skillnaden mellan dagens byråkratiska pedanteri där målet med verksamheten är att uppnå kvantifierbara resultat primärt, och tidigare kultur inom bl.a. vård och omsorg, där man bedömde verksamhetens kvalitet utifrån en mer subjektiv syn, där personalens empati, erfarenhet och kreativitet var betydelsefulla faktorer.
Vi är nog väldigt många som har sett detta förfall i "räknenisse"-samhället sedan NPM introducerades, och det är mycket angeläget att vi kommer bort ifrån denna förvridna form av verksamhetsstyrning som endast tjänar en vinstjagande överhet.
Tyvärr är boken full av barnsliga nyord som försvårar läsningen. Jag kan inte avgöra om dessa är till för att självförhärliga författaren (framställa sig som djupsinnig) eller om hon inte riktigt behärskar den vanliga svenska vokabulären, men det tar ner intrycket av boken påtagligt.
HuS
1/5
Återgång till mer än 100 år gammal idealism
Bornemark vill ersätta mått med subjektiva omdömen och stöder sig på tankar från gamla tider då det var svårt att mäta. Man vände sig i stället inåt för att ta reda på hur det ligger till, idealism kallas det. Tankar som städades bort av engelska filosofer för mer än 100 år sedan. Hennes kritik av mätning är lättköpt med exempel från vad som för länge sedan kallades tidstudier, numer är det blanketter som skall fyllas i. Bornemark kallar det för "förpappring" och hon har naturligtvis rätt i att det är dåligt med alla stelbenta regelsystem som kommit att påverka mångas arbete i vardagen. Men hon har fel i att man skall lämna besluten till experter och de erfarna; eller som hon säger på ett ställe i boken till "horisonter av icke-vetande" och på ett annat stället: "tillitsbaserad styrning". Oklarare än så kan det knappast bli, men det mesta av vad experterna och de erfarna påstås kunna är lika oklart. Här och där blir det föreslagna "inlevelsespåret" roande ... underligt ... knasigt. Många läsare måste ha tappat hakan vid läsningen om hästforskningen, där den föreslagna inlevelsen leder till frågorna: "tycker hästen om det vi gör med den?" och: "Vad är egentligen en häst?". Man kunde säga som Emils pappa: "Stölleprover" eller med bibehållet allvar som Wittgenstein: "Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga." Bornemark använder det Wittgensteincitatet men det hade varit bättre om hon i stället hade använt det här: "Det man kan tala om är det som kan sägas klart och tydligt". Bornemark har inte förstått att Wittgenstein menade att "horisonter av icke-vetande" mm är sånt man inte bör tala om eftersom det inte gör att förstå vad hon menar; det är nonsens. Inte bara Wittgenstein förresten, andra har sagt samma sak, lika klart: "Upp flyga orden, tanken stilla står", "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta."
Per S
5/5
Vetbart och ovetbart i intimt samarbete
Det som mestadels beskrivs som helt oförenliga politiska positioner inom offentligt finansierad verksamhet förtydligas och förklaras här långt bortom dagens gängse resonemang.
Ingen kan efter läsningen avfärda vare sig kritik eller beröm av New Public Management, uppenbarligen har båda en plats i vårt medvetande.
Men framförallt innehåller texten en mycket spännande resa i filosofihistorien som utreds och förklaras gång på gång så att även den minst bevandrade i filosofi kan förstå och fascineras.
Tärnan
5/5
Ta upp väsenligheter.
En av årets viktigaste och mest läsvärda böcker. Klok och intelligent kritik av ett teknokratiskt materialistsamhälle där endast det mätbara räknas.
Lars H
5/5
Nästa generations viktigaste fråga!
Räknandet och mätandet som självändamål, riskerar att utarma våra mänskliga relationer och vår utveckling
- förytliga tillvaron. Jonna Bornemarks lättillgängliga ja, lekfulla redogörelse av alternativa möjligheter gör ett val möjligt.
Louise Bringselius, Magnus Adenskog, Mats Benner, Andreas Bergh, Jonna Bornemark, Lotta Dellve, Patrik Hall, Monica Lindgren, Johann Packendorff, Vilhelm Persson, Kerstin Svensson, Lennart G Svensson
Jonna Bornemark, Maria Borup, Kristina Sandberg, Sarah Degerhammar, Per-Erik Kanström, Johannes Wikman Franke, Ingela Karlsson, Fredrik Drotte, Jonathan Metzeger
