I denna essäsamling behandlas skilda ämnesområden som till exempel: Totalitär konst, Antisemitism och rasism samt Trauma och sårbehandling. Ett urval av de humanister som analyseras är Kirkegaard, Sartre, Rousseau, Cicero, Lucretius och Chagall. Ur essän om Sartre: Sartre har diktat om sagan om ”Orestes och Elektra”, Aischylos drama om Oresten var en trilogi bestående av Agamemnon, Gravoffret och Eumeni¬derna där mordet på Agamemnon utfört av Aigisthos framför Klytaimestra och barnens öde beskrivs bit för bit. I sista delen jagas Orestes av hämndgu¬dinnor men rentvås av Apollo och Athena. Sartre omtolkar alla tre delarna till en pjäs i egen tolkning. Det som är spännande är att Homeros, Horatius och andra har diktat om Agamemnon och att både Sofokles och Euripides har skrivit ett drama med titeln Elektra. Ivar Harrie skriver att Aischylos ge¬nom Orestes saga försökte lyfta förbannelsens ok från en ätt genom tre sor¬gespel. Orestes visste att brott föder brott. ”Medan Orestes och Elektra lägga ned Klytaimestras gåvor på Agamemnons grav, blanda sig deras stämmor med de betjänande tärnornas till en hatets och hämndens, sorgens och kär¬lekens trollsång, den aischyleiska lyrikens mörkaste och fagraste blomma. ”Aischylos satte samman flera röster till en stämma. Teatern visar upp och förkroppsligar.
