Disekvilibrium

Välskrivna noveller

I Disekvilibrium av Oskar Källner samsas sju noveller om utrymmet. Alla med mer eller mindre dystopisk framtidsvision och sci-fi som den gemensamma nämnare. Det är mörkt, otrevligt och skrämmande men också vackert, fint och vänskapligt. De olika novellerna har varierande längd och det är skönt att ibland få ett kortare avbrott. Jag gillar främst "Järn-Hans", inspirerad av bröderna Grimm-sagan med samma namn, men också "Den ovana känslan av verklighet". De är fortfarande mörka, men fulla av humor och glädje. Annars är jag också väldigt förtjust de gånger som Källner hittar inspiration i mytologier. Det vävs in snyggt och ledigt, som om det absolut inte skulle kunna vara på något annat sätt. Det är en av de stora fördelarna med Källners berättarstil. Allt är så självklart att det inte går att ifrågasätta. Har världen ovan jord blivit radioaktiv och alla måste bo under jord? Självklart. En myrslok som kan kräkas i min mun så att jag blir varelsen den nyss åt? Självklart. Något som tagit medvetandet från hinduiska gudar och som skapar civilisationer? Absolut. Trots att de olika novellerna är relativt korta, är uppbyggnaden av världarna och karaktärerna levande och djupa. Språkligt sett har jag absolut inget att klaga på, utan fortsätter ha Källner som en av mina absoluta favoritberättare. Dessutom måste jag slå ett slag för omslagsbilden av Andreas Raninger som sätter stämningen för läsningen redan innan jag har öppnat boken.

Marias