[Ylva, Visby, 11 juni 2019] Jag tar några bilder på en poserande Hasebullah. Han har köpt en svart kostym till skolavslutningen och är jättefin. Jag vet inte då att det är de sista bilderna jag tar på honom innan han hamnar bakom låsta dörrar. Det är bilder på en ung man med livet framför sig och världen för sina fötter. Eller - det är så det ser ut. Ungefär tre månader senare tar Jens bilder på honom från besöksrummet på Märsta, för den här boken. Han har samma kostym på sig. Jag säger till Hasse att några av bilderna kunde komma från en Dressman-reklam. [Hasebullah, 2 augusti 2019, Märstaförvaret] ”Nu är det dags att gå upp”, hör jag från ena hörnet av gården. Jag solar fortfarande men sätter mig upp. På andra sidan gården sitter fyra ungdomar och småpratar med varandra. ”Det är sex minuter kvar”, säger en av dem. ”Och?”, säger vakten som är kraftig och ser ut som att han kan äta upp oss. ” Det är sex minuter kvar”, upprepar killen fast han låter spakare denna gång. ”Du vill inte att jag skickar dig till isoleringscell, va?” säger vakten. Han låter hotfull. Varför vi ska in sex minuter tidigare? 23 timmar sitter vi inlåsta inomhus och ändå ska han stjäla sex minuter. Förvar! är en bok om hur det kan vara att sitta inlåst i ett flyktingfängelse, fast man inte är kriminell. Det är också en bok om att maktlös stå vid sidan av och inte kunna påverka situationen fast man vet att den i grunden är odemokratisk och bryter mot konventioner som Sverige skrivit under på.
