eddy.se ab – förlag

Europarätten har fått ett stort genomslag och intar numera en central roll i de nationella rättsordningarna. Detta tack vare medlemsstaternas och de nationella domstolarnas övervägande acceptans av europarätten trots att den griper in, påverkar, förändrar, tar över och i vissa fall till och med underkänner nationell rätt. Acceptansen är dock inte ovillkorlig utan europa rätten bygger på en levande dialog; ett kritiskt utbyte av tankar. Avsikten med boken Kritiskt tänkande inom europarätten är att den ska, tillsammans med en huvudbok i europarätt och väl anpassade seminarieövningar, refl ektera över de underliggande rättsliga spänningsfälten och utmaningarna som EU ständigt står inför. Boken utgör på så vis ett steg på vägen för juridikstuderande till ett självständigt kritiskt förhållningssätt till europarätten.

Utflykter i Art nouveau är en bok om en märklig och i sitt slag enastående samling, ihopbragd av läkaren Göran Bratt under mer än 50 års tid. Som botaniskt intresserad fastnade han redan i unga år för konstglas med blommor och växter som motiv, tillkomna under de år i 1900-talets gryning då stilen art nouveau, även kallad jugend, bröt fram som en reaktion mot det viktorianska samhällets stelhet och förkonstling. Boken är inte någon historieskrivning med djuplodande essäer, utan mer en katalog över en samling, där allt, från enkla vardagsting till rariteter, tillmäts samma värde och dokumenteras i ord och bild. Texter om fabriker och formgivare ger bakgrund och information. Föremålen är ordnade i kapitel om glas, porslin och keramik, brons, silver och tenn samt möbler, konst och småsaker. Ett antal större ”samlingar i samlingen”, som glas av Gallé, underglasyrmålat porslin från Rörstrand och bronser av Hugo Elmqvist, utgör höjdpunkter. Göran Bratt har samlat med hjärtat som vägvisare. Han har inte köpt som investering eller för att imponera på omgivningen: – Från barndomen har jag vandrat i naturen, studerat blommor och växter. Gått omkring i Bohusläns natur. När ett föremål talar till hjärtat så händer någonting i kroppen, en värme sprider sig, som när jag hittar en sällsynt blomma. I ett avslutande kapitel om art nouveau-konstnärernas favoriter presenterar Göran ett 70-tal av de växter som avbildas på samlingens föremål med botaniska fakta och kulturhistoriska nedslag.

Askeballe, taskeballe, fitteballe musAldrig ska elden slockna i vårt husDen här gamla eldramsan rabblade barnen vid fornbyn Stavgard på sydöstra Gotland, när de lärde sig göra upp eld med eldstål och fnöske. Hur skulle de annars kunna laga mat, hålla sig varma och smida på järnåldersvis, när de övernattade i långhuset i skogen? Utan eld klarade de sig inte och utan eldramsan får man inte liv i elden. Allt hade börjat med att några skolelever råkade hitta vikingahövdingen Stavars skatt i ett kaninhål. Det sensationella fyndet ledde till att Stavgard byggdes på platsen. I spetsen för de som skapade Stavgard fanns den visionära Harriet Löwenhielm, lärare, smed och samhällsbyggare.Boken är skriven av Wilhelm Östberg, docent i socialantropologi, och Calle Ahlström, fotograf med ett antal utställningar bakom sig. De har tidigare gett ut boken ”Murar Karlsson, Gotland och friheten” (2020).

Varje år samlar Årets Bild den främsta bildjournalistiken i Sverige i bokform. Boken innehåller bilder från samtliga nominerade bidrag i tävlingen Årets Bild och ger en samlad bild av året som gått. Från de stora händelserna, de små berättelserna och de avgörande ögonblicken. Här möts nyheter, vardagsliv, porträtt och sport i ett visuellt dokument över vår samtid. Boken Årets Bild är både ett historiskt dokument och en inspirationskälla för alla som är intresserade av bildjournalistik, berättande, fotografi och vår samtid. Årets Bild är Sveriges mest prestigefyllda pris för bildjournalister. Tävlingen riktar sig till yrkesverksamma fotografer som arbetar med bildjournalistik och dokumentärfotografi. Den instiftades 1942 av Pressfotografernas klubb (PFK) för att främja goda yrkesprestationer och hålls årligen. Pristagarna utses av en oberoende jury. Årets Bild 2025 har ett förord skrivet av tidigare statsminister Ingvar Carlsson. Texten om Årets fotograf är skriven av Emma Bouvin, Mellanösternkorrespondent på Dagens Nyheter.

Året är 1889. Fyrbiträdet Johan Fredrik Engman vid Faluddens fyr på sydöstra Gotland drar inte jämnt med sin förman. Inte med någon annan heller. För att råda bot på ovänskap och kiv beslutar Kungliga Lotsstyrelsen att Engman ska förflyttas till Tärnuddens fyr på Gotska Sandön, bemannad med endast två personer. Men det skulle de komma att behöva ångra. Tio månader senare är fyrvaktaren Johan Sigfrid Lundqvist vid Tärnuddens fyr död och biträdet Engman själv på väg att buras in på Långholmen. Boken bygger på en verklig händelse.

Polletter var vanliga betalningsmedel i slutet av 1800- och i början av 1900-talen. I olika sammanhang - när man betalade på spårvagnen och färjan, fick i gång gasleveransen, som förköpta bevis på rabatt på favoritrestaurangen - betalades med polletter i vardagen. De underlättade också intern administration inom en rad olika företag i en tid som föregick dagens datoriserade tillvaro. Hur de användes har ofta har fallit i glömska - det var självklart då och behövde inte dokumenteras. Polletter är bärare av information om affärer och rutiner och har därmed ekonomihistoriska och kulturhistoriska värden som överstiger de konstnärliga. Boken beskriver omkring 2000 olika polletter utgivna i Göteborg, de första i bruk på 1700-talet. I viss omfattning kommer vi fortfarande i kontakt med polletter i kundvagnar och på rouletteborden. Det så kallade kontantlösa samhället kanske leder till nya användningsområden. I en del fall är polletterna de enda vittnesbörden från företaget som gett ut dem. Telefonkataloger och tidningar ger ingen upplysning och arkiv saknas. I andra fall är det känt att polletter har använts, men ingen tycks veta hur de ser ut eller har samlat dem i sina gömmor. Tanken med boken är att dokumentera ett område som inte redovisats sedan slutet av 1800-talet och delvis varit svåröverblickbart eftersom bildmaterial saknats. Boken består både av kataloger över polletterna, men också av berättelser om detaljer i deras tids vardagsliv som kommer i dagen genom dessa små föremål.

Få områden i landet har så väl synliga spår av järnålderns historia som Gotland, framför allt vad gäller perioden från romersk järnålder till folkvandringstid. Den stora mängden husgrunder, kilometervis med hägnader (stensträngar) och spåren av den tidens åkermark, ger underlag för att belysa tidens boende och landskap. För den yngre järnåldern (vendel- och vikingatid) och den tidiga medeltiden är situationen den helt omvända. Vi saknar i hög grad spåren av gårdar, åkrar etc, till stor del på grund av att dessa lämningar oftast sammanfaller med gårdarna där de ligger på 1600-talet (enligt de äldre kartorna) och än idag. Dock finns det emellanåt ljusglimtar som kan fylla kunskapsluckorna, framför allt om en gård har upphört att brukas under exempelvis medeltid och då finns möjligheten att genom arkeologiska utgrävningar belägga historien. Än bättre är det om alla markerna till den ödelagda gården har bevarats intakta till våra dagar genom att ingen har nyttjat platsen för exempelvis nyodling, anläggande av bebyggelse, vägar etc. En sådan plats är ödegården Fjäle i Ala. Här finns alla de grundläggande förutsättningarna för en välbevarad plats som utgångspunkt för arkeologiska undersökningar och med stor potential att belysa en gårds historia under en period vi i ringa grad känner vad gäller boende och jordbruk. Detta är en plats jag kommit att ägna ca 10 år av min forskningsbana åt och jag måste tillstå att få ställen har varit mer suggestiva att undersöka än denna. Det är en säregen gårdsmiljö där historien framträder på ett övertydligt sätt. Man kan lätt förnimma en känsla av direktkontakt med gården och dess folk. Jag vill med denna bok försöka ge en grundläggande förståelse för historien om Fjäle och samtidigt kanske förmedla upplevelsen av denna märkliga plats som ligger mig varmt om hjärtat. Må ni finna den lika spännande, säregen och suggestiv som jag och vem vet – kanske kommer ni att möta Fjälebysen i en nötkråkas skepnad.

Magnus Ihreskog var 39 år när han plötsligt fick veta att han är adopterad. Bortlämnad av någon, hemhämtad av andra. I den här boken vänder och vrider han på detta faktum och försöker se det ur olika perspektiv, blandat med minnen från barndom och uppväxt. Allting blev så bra som det kunde bli, men allt kunde också ha blivit på annat sätt. Och vad finns det där ute som han inte vet det allra minsta om?Magnus Ihreskog (född 1962) är journalist och bosatt i Visby. Det här är hans andra bok.

Nästan ingen känner till Märta Ömans historia. Den snart nittiofemåriga lärarinnan lever ett stillsamt liv mellan bostaden och äldreboendets lunchmatsal. En dag i veckan köper hon blommor på torget, men hon avslöjar inte för den kenyanske blomsterhandlaren att hon talar hans modersmål. Åren i Afrika pratar hon bara med Stig och Gunnel om – och de är döda.En dag övertalas Märta att öppna dörren till det förflutna. Beslutet sänder henne på en omskakande resa genom minnen som länge varit undanstoppade.Kallelsen är en historisk roman, inspirerad av verkliga händelser. Berättelsen kretsar kring Märta, en av de svenska missionärer som verkade i Afrika i brytningstiden mellan kolonialism och självständighet, och som stannade kvar då inbördeskrig slet sönder de unga nationerna. Trots utsattheten drivs Märta av kallelsen och övertygelsen om att hon är på rätt plats. Men priset hon får betala är högt.Görrel Espelund är journalist, tidigare Afrikakorrespondent och författare. Hon har bevakat den afrikanska kontinenten sedan 1994 och har skrivit flera faktaböcker om Afrika. Vita afrikaner – ett reportage om arv och identitet som kom ut 2018, väckte intresset för den svenska missionärshistorien i Centralafrika. Resultatet blev Kallelsen som är hennes första roman.

När det brittiska imperiet föll valde majoriteten av de vita att flytta. De var jordbrukare, gruvarbetare, administratörer och missionärer. De hade lämnat Europa för en ny framtid i Afrika, bildat familj och tagit plats i den koloniala samhällsordningen. Men alla reste inte. Några är fortfarande kvar. Det här är en bok om vad som hände med dem. På sina resor i Zambia, Kenya och Zimbabwe har journalisten och författaren Görrel Espelund försökt finna svaret på vilka de är, de vita som valde att stanna kvar i Afrika. Hur ser de på sin identitet, sin familjs förflutna och sin egen framtid? Hon träffar storviltsjägaren Bror Blixens gudson på en country club i Nairobi. Emma Bruce-Miller som valt att driva släktgården vidare i Zambia och Peter Fisher som är traditionell ledare för lundafolket. I Zimbabwe engagerar sig Chloë McGrath för demokratibygge och i Sydafrika brottas studenter med frågor om rasism och vithet. I dag lever några tiotusental vita kvar i Storbritanniens gamla kolonier. De har inte mycket gemensamt utöver sin hudfärg och en kolonial historia. Somliga har klippt banden med Europa och identifierar sig som afrikaner. Andra kallar sig engelsmän och lever sina liv vid sidan av resten av samhället. Oavsett är de en del av det arv som kolonialtiden lämnade efter sig. Görrel Espelund är journalist och författare. I drygt tjugo år har hon följt utvecklingen på den afrikanska kontinenten och som reporter rest till några av Afrikas mest otillgängliga hörn och hetaste nyhetsplatser. Mellan 1997 och 2004 var hon Afrikakorrespondent för Sydsvenskan och Göteborgs-Posten, med sin bas i Sydafrika.

Den svenska demokratin hotas av tilltagande centralstyrning. Regeringar av olika kulör vill styra allt fler politikområden med skola och sjukvård i spetsen från Stockholm. Även den länsvisa utvecklingspolitiken vill staten öka styrningen över. ”Flykten” till centralismen finns inbyggd i det politiska systemet. Fokus ligger på nationell likvärdighet och likformighet. Centralisterna ser kommuner och regioner enbart som utförare av nationella ambitioner. Men Sjöbo och Täby är inte samma lika, inte heller Västra Götalandsregionen och Västernorrland. I den här boken visar vi att centralisterna glömmer värdet av lokala lösningar som anpassas efter situationen och tar vara på det engagemang som finns i kommuner och regioner. Medborgarna riskera att förminskas till att bli passiva konsumenter av välfärd som planeras centralt. Ett ännu större problem är att den lokala och regionala självstyrelsen urvattnas. Den svenska demokratin vilar på ett nära utbyte mellan medborgare och politiker. Den svenska demokratin behöver mer av lokal problemlösning och engagemang. Annars riskerar demokratin att bli en urholkad teknokrati som övergår i auktoritärt styre. Den svenska demokratin bärs upp av 349 ledamöter i riksdagen och mer än 39 000 förtroendevalda i kommuner och regioner. Den kommunala självstyrelsen är en fundamental del av demokratin och det svenska flernivåstyret sedan mer än 150 år. I boken diskuteras ovanstående frågor och författarna ger förslag på lösningar som skulle stärka demokratin och öka effektiviteten lokalt och regionalt.

I augusti 1890 mördade fyrbiträdet Johan Engman sin förman vid Tärnuddens fyr på Gotska Sandön. Kanske hade han trott att han skulle komma undan, men när den döde Sigfrid Lundqvist skulle obduceras förstod mördaren vad klockan var slagen, sjösatte sin flateka och rymde roende från ön. Kvar på stranden vid den ensliga fyrplatsen stod hans höggravida hustru med en tvåårig dotter vid handen. Detta är skildrat i romanen Kan man ta sig dit, kan man ta sig därifrån. Men vad hände med hustrun och barnen? Det är vad den här romanen handlar om. Båda böckerna vilar på faktiska händelser.

Gammalsvenskby i Ukraina grundades 1782 av svenska bönder från Dagö.Dessa fick en påfyllning av kolonister från Danzig och några svenska krigsfångar och trots de första årens massdöd överlevde byn. Invånarna fick kämpa mot sjukdomar, hungersnöd, banditöverfall och invaderande arméer. De fick sedan uppleva Krimkriget, första världskriget, ryska revolutionen och inbördeskriget, andra världskriget, den ryska ockupationen av Krim 2014 och även sedan 2022 rena krigshandlingar riktade direkt mot byn.När svenskbyborna flyttade till Sverige 1929 hoppades de att kunna hålla samman. Så blev det inte; de placerades ut som statare och lantarbetare – många kände sig svikna och föll för kommunistisk propaganda. 250 svenskbybor återvände åren 1929–31. De hamnade ur askan i elden och fick uppleva såväl Holodomor och Stalins utrensningar som nazistiska övergrepp och arbetsläger. Ändå har många ända till våra dagar bevarat sitt svenska språk, sin historia och hoppet om en bättre framtid i Ukraina.Måtte den snart komma!Jörgen Hedman med postum medverkan av Lars Åhlander.

Optimisten säger: Vi lever i den bästa av världar. Pessimisten svarar: Just det! Torsten Thurén försvarar pessimismen som livshållning och karaktärsdrag och gör upp med den rådande lyckofilosofin, som han anser har fått för stort utrymme i samhället. Men han tvingas samtidigt erkänna att ett problem med att vara pessimist är att man inte ens kan glädjas när man får rätt. Torsten Thurén är docent i journalistik, licentiat i historia och författare till en rad böcker. I ”Pessimistiska Manifestet” varvar han personliga reflexioner med hänvisningar till andra författare, filosofier och teorier. Ur innehållet: • Att engagera sig i samhällsfrågor med en pessimistisk grundinställning. • Pessimistisk etik – är allt tillåtet? • Var det tråkigt till och med i paradiset? • Vad är pessimistisk politik? ”Det går inte att ’bota’ pessimism med uppmuntrande tillrop om att se livet från den ljusa sidan,” skriver Torsten Thurén, som för egen del finner sig väl tillrätta i sitt pessimistiska liv. Inte minst därför är Pessimistiska Manifestet en given presentbok till bekantskapskretsens pessimist. Den är dessutom en intressant och vindlande vandring genom olika filosofiska och ideologiska uppfattningar.

Som 39-åring fick Magnus Ihreskog vetskap om att han är adopterad. Bortlämnad till barnhem och hemhämtad av de som kom att bli hans mamma och pappa bara några månader efter födseln. Det här är en fristående fortsättning på boken ”Kommen från ingenstans”, utgiven 2025. Fortsatta funderingar kring hur livet är och hur det kunde ha varit. Vem är man om man inte vet varifrån man kommer? Och vad skulle hända om hans dolda förflutna blev synligt? Magnus Ihreskog (född 1962) är journalist och författare verksam i Visby och med ursprung i Småland. Det här är hans tredje bok.

Handlingen utspelar sig 2022 i ett lätt fiktivt Fjällbacka. Det är ingen traditionell thriller eller pusseldeckare, det är en berg- och dalbana av drama, relationer och extremism. Finns det ättlingar till Adolf Hitler i det lilla samhället? Vi får följa Rodney Wahlström, en fiskare och före detta militär som bor på Valö utanför Fjällbacka och Nina Heydari, jurist hos Must och sommargäst i Fjällbacka som trasslar med sina privata och yrkesmässiga problem. Hur de hanterar sina relationer och demoner, våldströsklar och korruption, affärer och hot, inget är svart eller vitt. Vad gör extrema situationer med dem, och vad blir de efteråt – sanningen är ofta motsägelsefull och komplicerad. Huvudpersonerna och deras anhöriga dras av en tillfällighet in i en krigsliknande konflikt med en hemlig organisation som saknar gränser, där allt utgår från händelser under andra världskriget då Rodneys farfar mördades. Samtidigt som lokala krångligheter och vardagsliv i nutid kryddar hela anrättningen. Fjällbacka är under ytan inget stilla fiskesamhälle eller turistidyll. Detta är första delen i serien om Rodney och Nina. Karl-Allan Nordblom är född på Väderöarna utanför Fjällbacka och har tidigare skrivit flera böcker om folkliv och fakta i skärgården. Hans arv från tio generationer lotsar och sjömän har gett ett unikt dramatiskt material att ösa ur. Detta är hans debut som romanförfattare.

Att bygga, det är målet, det enda målet, med varje kolonialt krig”, utbrast den franske marskalken Hubert Lyautey i slutet av 1800-talet. De europeiska kolonialmakterna lämnade efter sig ett stort urbant arv: de anlade nya städer och gjorde om gamla på flera kontinenter. Spåren av denna urbanisering syns fortfarande idag, på gott och på ont. Vilket tankegods låg till grund för de koloniala städerna? Och hur ser de nu självständiga länderna på detta arv? Med utgångspunkt i fem forna koloniala städer – Kolkata, Tunis, Harare, Swakopmund och Mogadishu – berättar Pernilla Ståhl om det kolonialt byggda. Pernilla Ståhl är skribent och radioproducent, med en akademisk bakgrund som statsvetare. Hon har rest till, och arbetat och bott i, många städer som planerats av kolonialmakter, t ex Mogadishu, Kolkata, Asmara, Tunis, Singapore och Yangon. För svenska läsare har hon i dagspressen introducerat flera böcker om kolonialismens urbana historia.

Detta är en stridsskrift om Jesu radikalitet och relevans. När auktoritära vindar drar in över samhället attackeras kyrkan. Man menar att kyrkan inte får vara politisk utan endast ska ägna sig åt gudstjänst, bön och själavård – punkt slut. Det är en omöjlig slutsats att dra om man tar evangeliernas Jesus på allvar. Jesu liv innehåller tydliga politiska ställningstaganden. Det är de fattiga, förtryckta och marginaliserade som Jesus tar parti för och han uppmanar sina efterföljare att göra detsamma. Därför har Jesus alltid varit en inspirationskälla för människor som verkar för ett rättvist och humant samhälle för alla. Jesu budskap handlar inte så mycket om himlen och livet efter detta – hans primära intresse är hur vi människor lever med varandra, hur vi organiserar vårt samhälle. Jesus – Profetisk, politisk, provocerande beskriver Jesus på ett engagerat och fördjupande sätt, det är en aktuell och hoppingivande bok för alla som är nyfi kna på Jesus, tro och kyrka. Syftet är att stärka lusten att gräva vidare, lära känna mer. Mats Hermansson, präst och konstnär, ger nu ut sin tionde bok. Han har arbetat som missionsteolog på kyrkokansliet i Uppsala och varit domprost i Visby. Inspirerad av ikontraditionen har han målat presenningsikonerna du möter i denna bok.

I förordet till denna bok skriver biskop Martin Lönnebo att Mats Hermansson är en av förnyarna av ikonmålandet i vårt land. Biskopen menar att hans Presenningsikoner är självständiga, väl utförda och präglade av den traditionella bysantinska ikonen. Biskopen tycker att bilderna har ett budskap – och att de ibland är provocerande. Ordet, det talade och skrivna, har kommit att dominera över andra språk i kyrkan i vår del av världen. Det är egendomligt om man betänker att det andliga faktiskt handlar om det outsägliga. Det talade ordet är alldeles för fattigt och trubbigt för att kunna vara det dominerande språket i trons värld. Bilden kan föra långt mycket längre än ordandet, pratet och snacket. Därför dessa bilder, därför denna bok! Mats Hermansson vill med sina presenningsikoner vara en missionär för bildens plats i våra liv. Alla människor behöver – oavsett tro – bilder som man kan relatera till, och som öppnar upp för omvärlden, medmänniskan och framtiden. Hans konstnärskap är idag väl spritt: ungefär 120 presenningsikoner hänger i kyrkorum och andra kyrkliga miljöer över hela Sverige. Fram till 2018 har han haft ett 70-tal utställningar.

Greta Garbo avlider. Nelson Mandela friges. Margaret Thatcher avgår. Sovjetunionen splittras. I denna omvärldskontext genomfördes Sveriges senaste breda skattereform 1990/91. Vi lever nu i en ny tid. En ny värld. Hela samhället omdanas. Är det dags för en ny skattereform? Om detta diskuterar tolv experter med olika syn på behovet av, och möjligheterna till, en sådan bred reform. ”Experternas guide till skattegalaxen” är en uppföljare till ”En skattereform för 2000-talet” som publicerades 2014. Nu förs en helt annan politisk diskussion: Försvaret behöver rustas upp, demografin gör att allt färre tvingas försörja allt fler, den internationella dimensionen blir allt mer central för vårt eget skattesystem. Det är därför dags för en ny diskussion om behovet av en skattereform.

Läs den osannolika historien om Gotlandssnus – från de första experimenten med tobak hemma i köket till att företaget som fullvuxet blev uppköpt av Swedish Match. Bakom företaget ligger Henrik Jakobsson och Niclas Johansson som båda ville visa att det faktiskt går att starta och driva ett företag på Gotland. Historien är nedtecknad av Lars-Erik Litsfeldt. Gotlandssnus är inte intresserade av att tjäna pengar på bokens försäljning. Ett eventuellt överskott ska istället gå till att stötta företagsamhet på ön. Henrik och Niclas hoppas också att boken ska få någon läsare att våga starta eget och göra en liknande, om än inte så mödosam, resa.

Robertshills historia börjar i slutet av 1700-talet genom slottsbyggmästare Jakob Herman Edberg. Hela ägarlängden finns bevarad till idag. Robert Berggren var ägare i mitten på 1800-talet och gav villan dess namn. Jutta Waller, kulturhistoriker, har varit ägare och bott i villan med sin familj i snart sextio år.På 1900-talet påbörjade staten en process mot det fria ägandet av tomtmark på Malmen. Robertshill kom att utgöra ett pilotprojekt. En avgörande dom kom 1923 i Högsta domstolen till fastighetsägarnas förmån. Den fria äganderätten skulle bestå för all framtid.

Gotland var ett självständigt 'land' under vikingatid och äldre medeltid. Visserligen lierat med Sveariket men med fördelaktiga villkor. Det skapade goda förutsättningar för att dra nytta av Östersjöhandeln, vilket avspeglar sig i öns många vikingatida silverskatter och staden Visbys ledande roll inom den tidiga Hansan. Grunden för självständigheten var den decentraliserade tingsorganisation, som styrde landet. I boken presenteras ny forskning om Gutnaltinget i Roma, öns högsta beslutande församling. Arkeologiska fynd berättar om kontakter med påven i Rom och om landet Gotlands förmodade tingshus, som revs på 1700-talet. Boken berättar också om den internationellt uppmärksammade ryttargraven i Halla, om settingarnas betydelse för försvar och skatteuppbörd och om den egna myntningen som inleddes cirka 1150. Samt om det unika system med asylkyrkor och den så kallade 'bandan', som uppenbarligen varit ett effektivt medel för att lösa interna konflikter och undgå långlivade vendettor familjer emellan. Boken är en fristående uppföljning av Tingsplatser på Gotland, som utkom 2018 med Majvor Östergren och Tryggve Siltberg som författare.

Nu skall den gamle läkaren äntligen gå i pension och stänga sin lilla psykiatriska mottagning. Något han länge sett fram emot men också bävat inför. Under denna sista dag passerar en handfull besökare med skiftande öden förbi som speglar för honom själv. Ur möten och avsked väcks den ena svårare frågan än den andra. Till sist kanske han blir ensam kvar med blicken mot horisonten och undrar om hans dagar egentligen varit förgäves. »Ingen kuling kommer blåsa upp då jag lämnar.« Vi möter en flodhäst, en talande skata och en skara återuppståndna poeter liksom vandrar i minnets katakomber mellan barnskratt och erotiska ögonblick. Samtidigt som något okänt och djupt skrämmande ger sig tillkänna i läkarens gamla kropp. TORSTEN GREEN PETERSEN är bosatt i Visby, född 1955 och har varit verksam som allmänläkare, psykiater, naturfotograf och kulturskribent. Hans tidigare två böcker »Fågelns blick« samt »Mular och fläckor« rymmer fågelfotografier och naturessäistik. »Flodhästens erinran« är hans första roman.

Fågelskådning på Fårö – den kompletta guiden beskriver översiktligt och kortfattat trettiotre fågellokaler och deras mest karaktäristiska fågelarter på ön Fårö belägen strax nordost om det gotländska ”fastlandet” det vill säga huvudön Gotland. Fårö är känt för sina raukar, intagande stränder och i övrigt variationsrika och vackra landskap. Liksom Gotlands sydligaste del Storsudret har Fårö en stor andel alvarmark och landskapet präglas på många håll av öppna marker. Många av fågellokalerna är inte bara fågelrika områden utan överlag natursköna platser väl värda att besöka även för den som är allmänt intresserad av att vistas i naturen. På så sätt är boken inte bara en guide till fågellokaler utan fungerar också som inspiration och vägledning för alla naturintresserade besökare till Fårö.

Den här boken handlar om arkitektur. Inte om den synliga utan om den osynliga. Minnenas, relationernas och förlåtelsens arkitektur i vilkas rum medvetandets ljus lyser och livet tar plats. Vi bygger dessa osynliga arkitekturer tillsammans med tankar, ord och handlingar och de blir vår värld, inte bara i det förflutna och nu utan också framåt. Förlåtelse är vår själs immunförsvar och handlar om förmågan att om och om igen läka inre och yttre minnen och relationer. Utan förlåtelse riskerar vi att fastna i förflutet lidande och låsas fast vid upplevelser av uppgivenhet, skuld eller hämnd, i stället för att leva här och nu. Förlåtelsens arkitektur innehåller erfarenhet, kunskap, forskning och praktik som finns kring förlåtelse både inom en människa och mellan människor. Boken väcker tankar om hur vi kan stötta varandras medkänsla, förståelse och förlåtelse genom hur vi beter oss och svarar an i olika situationer, både i privatlivet och på arbetsplatsen.

Hur såg musiklivet runt om i Sverige ut under det långa 1800-talet? Vilka möjligheter fanns att ta del av musik i hela landet och inte bara i de större städerna? I denna bok skildrar tolv musikforskare konsertverksamhet och musikutövande på olika platser runt om i landet, med särskilt fokus på orter utanför de stora städerna. Ett rikt och livaktigt musikliv träder fram, där privatpersoner och lokala föreningar tillsammans med institutioner som skola, kyrka och militärväsende byggde upp musikaliska nätverk. Ett genomgående tema är rörlighet och cirkulation – hur musiker, repertoar och idéer färdades och tog nya vägar i takt med utvecklingen av kommunikationer som ångbåtslinjer och järnvägar. Den ökade rörligheten möjliggjorde turnéer, förmedling av repertoar och idéer och professionalisering inom musiklivet. Rörelsen av musiker, repertoar och idéer diskuteras och problematiseras i bokens artiklar utifrån teorier om cirkulation samt om relationer mellan större och mindre orter. Boken visar hur regionala och lokala musikliv inte bara mottog impulser utifrån, utan också utvecklade egna dynamiska och sammanlänkade musikmiljöer. Sammantaget tecknas en ny och rikare bild av Sveriges musikliv under 1800-talet – mångfacetterat, decentraliserat och djupt sammanflätat med samhällsförändringar i stort.

Europakonventionen kom till som en besvärjelse – krigsårens brott mot mänskligheten skulle inte få upprepas. Det första målet gällde Cypern, då brittisk koloni. Där uppdagades vad som användes för att upprätthålla den koloniala ordningen, såsom piskning, kollektiv vedergällning, olagliga arresteringar och dödsstraff. Målet förliktes när Storbritannien erkände Cyperns självständighet. Sedan dess har rättighetsskyddet utvecklats till ett finmaskigt nät. En anmälan mot Storbritannien under senare år gällde störningar som de boende i närheten av en flygplats upplevde. Utan att förringa deras obehag är det av annat slag än det britterna anklagades för som kolonialmakt. Gör Europadomstolen i Strasbourg rätt saker? Har den rätt att göra det den gör? I det mål som Hans-Gunnar Axberger utgår från har domstolen lagt stor möda på att skapa en rättighet som inte ingår i konventionen. Han granskar domen i syfte att diskutera hur Europadomstolen idag arbetar och frågar sig om skyddet för våra grundläggande rättigheter fungerar som det bör. Hans-Gunnar Axberger är professor i konstitutionell rätt och tidigare justitieombudsman.

Det var en ny tid, efterkrigstiden var över och femtio- och sextiotalen födde nya förhoppningar om en bättre värld. Människans befrielse ur auktoritära mönster var skrivet på dagordningen. Karl Adam Stjärnman levde sina ungdomsår, under denna »framtid« som kollektivt drömde om ett rättvisare samhälle, där unga arbetarbarn gavs en andra chans. Adam hörde till dem som tog denna andra chans, utbildade sig och levde sitt liv verksam som svensklärare med uppdraget att föra bildningsarvet vidare. Det fanns en pedagogisk uppgift - att upplysa och det fanns också något annat, ett liv att uppleva - kärlekens mysterium. Ibland fördes de samman.