Ingrid Sjökvist – författare

Året är 1889. Fyrbiträdet Johan Fredrik Engman vid Faluddens fyr på sydöstra Gotland drar inte jämnt med sin förman. Inte med någon annan heller. För att råda bot på ovänskap och kiv beslutar Kungliga Lotsstyrelsen att Engman ska förflyttas till Tärnuddens fyr på Gotska Sandön, bemannad med endast två personer. Men det skulle de komma att behöva ångra. Tio månader senare är fyrvaktaren Johan Sigfrid Lundqvist vid Tärnuddens fyr död och biträdet Engman själv på väg att buras in på Långholmen. Boken bygger på en verklig händelse.

I augusti 1890 mördade fyrbiträdet Johan Engman sin förman vid Tärnuddens fyr på Gotska Sandön. Kanske hade han trott att han skulle komma undan, men när den döde Sigfrid Lundqvist skulle obduceras förstod mördaren vad klockan var slagen, sjösatte sin flateka och rymde roende från ön. Kvar på stranden vid den ensliga fyrplatsen stod hans höggravida hustru med en tvåårig dotter vid handen. Detta är skildrat i romanen Kan man ta sig dit, kan man ta sig därifrån. Men vad hände med hustrun och barnen? Det är vad den här romanen handlar om. Båda böckerna vilar på faktiska händelser.

En kvinna följer med en man till en ensligt belägen stuga. Hennes förhoppningar inför en helg på tu man hand är höga. Men vad vill han? Och vem är han egentligen? En annan kvinna väntar på restaurangen på den som aldrig kommer, och får källarmästaren att minnas sin egen väntan. Det unga paret sitter på en annan restaurang och funderar frenetiskt var för sig på vad som är det rätta att säga i sammanhanget. Den gamla damen som hoppas få bjuda sin baneman på blåbärspaj, har hon verkligen levt ett dubbelliv eller tror hon det bara? Dessa är några av berättelserna i Ingrid Sjökvists novellsamling. Hon kan konsten att inte skriva för mycket. Som läsare får vi själva fylla i där texten tar slut. Här möter vi människor som inte uttrycker vad vill, deras stumhet är påtaglig. Vad väntar de sig egentligen?

»Det är nog onödigt att vända sig själv ut och in, när vi i själva verket innehåller allt vi behöver. Bara vi får den jordblandning som är genuint god för våra själskärnor.« Så skriver Emeli Voine i sitt bidrag till den här boken. Att den ges ut beror på att Liv i Sverige i år fyller 40 år. Det ville vi fira och efterlyste livsberättelser på temat »Plantera där du står«. Vi frågade: Vad ta¨nker du om framtiden? Hur a¨r livet just nu? Hur var tiden hit? Samma frågor som vi ställde oss själva å föreningens vägnar. Vi fick in många texter och valde ut 40 av dem. 40 år, 40 texter. Resultatet blev en bukett i de mest skilda färger: vardagsskildringar från både land och stad, från dåtid och nutid, av kvinnor och män, unga och äldre. Om förälskelser, om flytt både från och till Sverige, om förhoppningar och oro för kommande generationers liv. Och mycket mer. Som förväntat har pandemin fått färga en del av innehållet. Vår äldste medverkande lovordar i sin text berättandets kraft. Vi instämmer och hoppas att boken ska inspirera och öka intresset för livsberättelser.