Utflykter i Art nouveau är en bok om en märklig och i sitt slag enastående samling, ihopbragd av läkaren Göran Bratt under mer än 50 års tid. Som botaniskt intresserad fastnade han redan i unga år för konstglas med blommor och växter som motiv, tillkomna under de år i 1900-talets gryning då stilen art nouveau, även kallad jugend, bröt fram som en reaktion mot det viktorianska samhällets stelhet och förkonstling. Boken är inte någon historieskrivning med djuplodande essäer, utan mer en katalog över en samling, där allt, från enkla vardagsting till rariteter, tillmäts samma värde och dokumenteras i ord och bild. Texter om fabriker och formgivare ger bakgrund och information. Föremålen är ordnade i kapitel om glas, porslin och keramik, brons, silver och tenn samt möbler, konst och småsaker. Ett antal större ”samlingar i samlingen”, som glas av Gallé, underglasyrmålat porslin från Rörstrand och bronser av Hugo Elmqvist, utgör höjdpunkter. Göran Bratt har samlat med hjärtat som vägvisare. Han har inte köpt som investering eller för att imponera på omgivningen: – Från barndomen har jag vandrat i naturen, studerat blommor och växter. Gått omkring i Bohusläns natur. När ett föremål talar till hjärtat så händer någonting i kroppen, en värme sprider sig, som när jag hittar en sällsynt blomma. I ett avslutande kapitel om art nouveau-konstnärernas favoriter presenterar Göran ett 70-tal av de växter som avbildas på samlingens föremål med botaniska fakta och kulturhistoriska nedslag.

Sven Linnborg (1857-1932) var en nationalromantisk stafflimålare, diktare och vagabond. Idag i stort bortglömd men under sin tid uppskattad och omtalad i lokalpressen. En av Jämtlands främsta kyrkomålare. Inför sin 75-årsdag skrev han sina memoarer, här för första gången publicerade. Läsaren bjuds på rafflande historier: Hur han som barn arbetade som forbonde. Den stränga modern som blev åtalad för att ha släppt in en frikyrkopredikant. En stormig natt hos två fäbodsflickor. Knektjobb vid Oscar II:s norska kröning. Hur han hamnade i Köpenhamns-politiets kurra. Äventyr i Paris konstnärskretsar - med pest, kolera, teaterbrand och ett beslagtaget lik. Vi möter sorgsna riksdagsmän, rika sågverkspatroner, en munter grevinna, en lappspråksforskare och en fiskande engelsk lord. Linnborg far till England, hjälper Scotland Yard att fånga en förbrytare, hamnar sedan i Kanada. Där träffar han barnhusbarn som skickats för att arbeta på farmer i vilda västern, en inrikesminister med smak för svenska flickor, en mystisk indiankvinna, samt två missar från Hertfordshire. De senare erbjuder honom att bli president över tjugotusen får på en stillahavsö. Vi får vidare höra om farorna för en nykterist med att sälja konst i Finland, ett försök att leja honom som lönnmördare, hur han blev strejkbrytare i Malmö, samt inte minst ett antal oknytta spökhistorier. Sven Linnborg (1857-1932) är en av våra idag mindre kända nationalromantiska målare. På sin tid var han mer omtalad och levde ett kringresande liv, flitigt anlitad för att dekorera Jämtländska kyrkor och avbilda norrländska skogspatroners ägor. Han målade gärna landskapsmotiv med fjäll och sjöar. Under 1910-talet utvecklade han en stiliserad nationalromantisk, dekorativ stil, kanske inspirerad av Carl Larsson. Karaktäristiskt är hans persikofärgade moln och solnedgångar. Han fick sin akademiska skolning vid Tekniska skolan i Stockholm, hos de danska opponenterna i Kunsternes Studieskole, samt på Académie Julian och Académie Nationale des Arts Décoratifs i Paris. Markus Dimdal är civilingenjör, utvecklare av programvaror för musiker, kännare av svensk jugendkeramik och allmänt konst- och konsthantverksintresserad.

Gunnar G:son Wennerberg har alltid intagit en särställning inom det svenska konsthantverket, och alldeles särskilt inom porslinet och keramiken, där han bredvid Alf Wallander framstår som en av de viktigaste representanterna för svensk art nouveau. Han är förvisso känd och etablerad - men också märkligt okänd och undflyende. Med denna friska och livfulla levnadsteckning, författad av Gunnars syster Signe Taube, kommer vi människan Gunnar Wennerberg in på livet. Det är en inkännande och klarögd skildring om en älskad lillebror. Men den är långtifrån ytlig eller trivial, eller begränsad till familjeanekdoter. Tvärtom återger Signe broderns inte helt okomplicerade väg till konsten, - och kärleken. Wennerberg var född in i den svenska överklassen, men en ovanligt konst- och kulturinriktad del av densamma. Signe berättar om en uppväxt präglad av sång och musik, dans, konst och litteratur, om umgänge från tidig ålder med prinsar och prinsessor ur det svenska hovet. Så blir prins Eugen en av Wennerbergs bästa vänner livet igenom. De lekte som barn med kaniner i slottets bibliotek och följs länge åt; i Paris på 1890-talet tillbringar de tid tillsammans i ateljéer och på restauranger, men beger sig också ut på resor till pittoreska landskap för att måla i det fria. Redan under sitt första år i Paris, 1889, träffar Gunnar den franske författaren och kritikern Henri Amic. Deras kärleksförhållande skildras fint, med sinne för målande detaljer, utan fördöljande av uppblossande kriser och konflikter. Relationen pågår fram till Wennerbergs död 1914. Rörande, stundtals gripande, blir levnadsteckningen mot slutet, när Signe med sorg i hjärtat anser sig nödgad redovisa även de sista åren, präglade av sjukdom, stora umbäranden och till sist död, med en förkrossad Amic vid dödsbädden. Men som helhet är det en ljus berättelse, en öppen, ärlig och levande historia om ett konstnärsöde, ett människoöde. Det är sällan man får tillfälle att ta del av sådana berättelser. - Magnus Palm

Gunnar G:son Wennerberg har alltid intagit en särställning inom det svenska konsthantverket, och alldeles särskilt inom porslinet och keramiken, där han bredvid Alf Wallander framstår som en av de viktigaste representanterna för svensk art nouveau. Han är förvisso känd och etablerad - men också märkligt okänd och undflyende.Med denna friska och livfulla levnadsteckning, författad av Gunnars syster Signe Taube, kommer vi människan Gunnar Wennerberg in på livet. Det är en inkännande och klarögd skildring om en älskad lillebror. Men den är långtifrån ytlig eller trivial, eller begränsad till familjeanekdoter. Tvärtom återger Signe broderns inte helt okomplicerade väg till konsten, - och kärleken.Wennerberg var född in i den svenska överklassen, men en ovanligt konst- och kulturinriktad del av densamma. Signe berättar om en uppväxt präglad av sång och musik, dans, konst och litteratur, om umgänge från tidig ålder med prinsar och prinsessor ur det svenska hovet. Så blir prins Eugen en av Wennerbergs bästa vänner livet igenom. De lekte som barn med kaniner i slottets bibliotek och följs länge åt; i Paris på 1890-talet tillbringar de tid tillsammans i ateljéer och på restauranger, men beger sig också ut på resor till pittoreska landskap för att måla i det fria.Redan under sitt första år i Paris, 1889, träffar Gunnar den franske författaren och kritikern Henri Amic. Deras kärleksförhållande skildras fint, med sinne för målande detaljer, utan fördöljande av uppblossande kriser och konflikter. Relationen pågår fram till Wennerbergs död 1914.Rörande, stundtals gripande, blir levnadsteckningen mot slutet, när Signe med sorg i hjärtat anser sig nödgad redovisa även de sista åren, präglade av sjukdom, stora umbäranden och till sist död, med en förkrossad Amic vid dödsbädden. Men som helhet är det en ljus berättelse, en öppen, ärlig och levande historia om ett konstnärsöde, ett människoöde. Det är sällan man får tillfälle att ta del av sådana berättelser.- Magnus Palm

Excursions in Art Nouveau isa book about an interesting and unique collection, formed over 50 years by Dr. Göran Bratt. His early botanical interest resulted in him becoming fascinated in the way plants and flowers were used to decorate glass and ceramic objects, something that became particularly popular in the late 19th century and into the 20th century and is commonly known as the Art Nouveau style. It was also called Jugend and was a reaction to the Victorian period's heavy, rigid and often dark designs. The book is nota historical treatise with deeply analytical essays but more a catalogue of a collection, where everything, from simple everyday items to real rarities are given the same importance and each documented in text and photographs. Notes on the artists and the factories/studios that designed and produced the items are also provided. The items are arranged in chapters on glass, porcelain and ceramics, bronzes, silver and pewter, as well as furniture, art and diverse small items. The glass of Galle, the underglaze-painted porcelain from Rörstrand and the bronzes of Hugo Elmqvist are of particular interest and can be considered as focused collections in the whole set. Göran Bratt has collected things that he liked - things that "spoke to his heart". He has not collected as an investment or to produce an imposing display. "From childhood I loved wandering in the countryside identifying and studying flowers and plants - especially on the Swedish west coast where the family spent the summers. I later discovered the same type of enjoyment from identifying flowers and plants on Art Nouveau objects. When an object speaks to one's heart a warmth spreads over one in the same way as when I find a rare plant or flower". In a final chapter Göran Bratt presents a botanical portrait of around 70 of the favourite plants and flowers of the Art Nouveau artists represented in his collection.

Utflykter i Art nouveau är en bok om en märklig och i sitt slag enastående samling, ihopbragd av läkaren Göran Bratt under mer än 50 års tid. Som botaniskt intresserad fastnade han redan i unga år för konstglas med blommor och växter som motiv, tillkomna under de år i 1900-talets gryning då stilen art nouveau, även kallad jugend, bröt fram som en reaktion mot det viktorianska samhällets stelhet och förkonstling. Boken är inte någon historieskrivning med djuplodande essäer, utan mer en katalog över en samling, där allt, från enkla vardagsting till rariteter, tillmäts samma värde och dokumenteras i ord och bild. Texter om fabriker och formgivare ger bakgrund och information. Föremålen är ordnade i kapitel om glas, porslin och keramik, brons, silver och tenn samt möbler, konst och småsaker. Ett antal större ”samlingar i samlingen”, som glas av Gallé, underglasyrmålat porslin från Rörstrand och bronser av Hugo Elmqvist, utgör höjdpunkter. Göran Bratt har samlat med hjärtat som vägvisare. Han har inte köpt som investering eller för att imponera på omgivningen: – Från barndomen har jag vandrat i naturen, studerat blommor och växter. Gått omkring i Bohusläns natur. När ett föremål talar till hjärtat så händer någonting i kroppen, en värme sprider sig, som när jag hittar en sällsynt blomma. I ett avslutande kapitel om art nouveau-konstnärernas favoriter presenterar Göran ett 70-tal av de växter som avbildas på samlingens föremål med botaniska fakta och kulturhistoriska nedslag.

Sven Linnborg (1857-1932) var en nationalromantisk stafflimålare, diktare och vagabond. Idag i stort bortglömd men under sin tid uppskattad och omtalad i lokalpressen. En av Jämtlands främsta kyrkomålare. Inför sin 75-årsdag skrev han sina memoarer, här för första gången publicerade. Läsaren bjuds på rafflande historier: Hur han som barn arbetade som forbonde. Den stränga modern som blev åtalad för att ha släppt in en frikyrkopredikant. En stormig natt hos två fäbodsflickor. Knektjobb vid Oscar II:s norska kröning. Hur han hamnade i Köpenhamns-politiets kurra. Äventyr i Paris konstnärskretsar - med pest, kolera, teaterbrand och ett beslagtaget lik. Vi möter sorgsna riksdagsmän, rika sågverkspatroner, en munter grevinna, en lappspråksforskare och en fiskande engelsk lord. Linnborg far till England, hjälper Scotland Yard att fånga en förbrytare, hamnar sedan i Kanada. Där träffar han barnhusbarn som skickats för att arbeta på farmer i vilda västern, en inrikesminister med smak för svenska flickor, en mystisk indiankvinna, samt två missar från Hertfordshire. De senare erbjuder honom att bli president över tjugotusen får på en stillahavsö. Vi får vidare höra om farorna för en nykterist med att sälja konst i Finland, ett försök att leja honom som lönnmördare, hur han blev strejkbrytare i Malmö, samt inte minst ett antal oknytta spökhistorier. Sven Linnborg (1857-1932) är en av våra idag mindre kända nationalromantiska målare. På sin tid var han mer omtalad och levde ett kringresande liv, flitigt anlitad för att dekorera Jämtländska kyrkor och avbilda norrländska skogspatroners ägor. Han målade gärna landskapsmotiv med fjäll och sjöar. Under 1910-talet utvecklade han en stiliserad nationalromantisk, dekorativ stil, kanske inspirerad av Carl Larsson. Karaktäristiskt är hans persikofärgade moln och solnedgångar. Han fick sin akademiska skolning vid Tekniska skolan i Stockholm, hos de danska opponenterna i Kunsternes Studieskole, samt på Académie Julian och Académie Nationale des Arts Décoratifs i Paris. Markus Dimdal är civilingenjör, utvecklare av programvaror för musiker, kännare av svensk jugendkeramik och allmänt konst- och konsthantverksintresserad.

Gunnar G:son Wennerberg har alltid intagit en särställning inom det svenska konsthantverket, och alldeles särskilt inom porslinet och keramiken, där han bredvid Alf Wallander framstår som en av de viktigaste representanterna för svensk art nouveau. Han är förvisso känd och etablerad - men också märkligt okänd och undflyende. Med denna friska och livfulla levnadsteckning, författad av Gunnars syster Signe Taube, kommer vi människan Gunnar Wennerberg in på livet. Det är en inkännande och klarögd skildring om en älskad lillebror. Men den är långtifrån ytlig eller trivial, eller begränsad till familjeanekdoter. Tvärtom återger Signe broderns inte helt okomplicerade väg till konsten, - och kärleken. Wennerberg var född in i den svenska överklassen, men en ovanligt konst- och kulturinriktad del av densamma. Signe berättar om en uppväxt präglad av sång och musik, dans, konst och litteratur, om umgänge från tidig ålder med prinsar och prinsessor ur det svenska hovet. Så blir prins Eugen en av Wennerbergs bästa vänner livet igenom. De lekte som barn med kaniner i slottets bibliotek och följs länge åt; i Paris på 1890-talet tillbringar de tid tillsammans i ateljéer och på restauranger, men beger sig också ut på resor till pittoreska landskap för att måla i det fria. Redan under sitt första år i Paris, 1889, träffar Gunnar den franske författaren och kritikern Henri Amic. Deras kärleksförhållande skildras fint, med sinne för målande detaljer, utan fördöljande av uppblossande kriser och konflikter. Relationen pågår fram till Wennerbergs död 1914. Rörande, stundtals gripande, blir levnadsteckningen mot slutet, när Signe med sorg i hjärtat anser sig nödgad redovisa även de sista åren, präglade av sjukdom, stora umbäranden och till sist död, med en förkrossad Amic vid dödsbädden. Men som helhet är det en ljus berättelse, en öppen, ärlig och levande historia om ett konstnärsöde, ett människoöde. Det är sällan man får tillfälle att ta del av sådana berättelser. - Magnus Palm

Gunnar G:son Wennerberg har alltid intagit en särställning inom det svenska konsthantverket, och alldeles särskilt inom porslinet och keramiken, där han bredvid Alf Wallander framstår som en av de viktigaste representanterna för svensk art nouveau. Han är förvisso känd och etablerad - men också märkligt okänd och undflyende.Med denna friska och livfulla levnadsteckning, författad av Gunnars syster Signe Taube, kommer vi människan Gunnar Wennerberg in på livet. Det är en inkännande och klarögd skildring om en älskad lillebror. Men den är långtifrån ytlig eller trivial, eller begränsad till familjeanekdoter. Tvärtom återger Signe broderns inte helt okomplicerade väg till konsten, - och kärleken.Wennerberg var född in i den svenska överklassen, men en ovanligt konst- och kulturinriktad del av densamma. Signe berättar om en uppväxt präglad av sång och musik, dans, konst och litteratur, om umgänge från tidig ålder med prinsar och prinsessor ur det svenska hovet. Så blir prins Eugen en av Wennerbergs bästa vänner livet igenom. De lekte som barn med kaniner i slottets bibliotek och följs länge åt; i Paris på 1890-talet tillbringar de tid tillsammans i ateljéer och på restauranger, men beger sig också ut på resor till pittoreska landskap för att måla i det fria.Redan under sitt första år i Paris, 1889, träffar Gunnar den franske författaren och kritikern Henri Amic. Deras kärleksförhållande skildras fint, med sinne för målande detaljer, utan fördöljande av uppblossande kriser och konflikter. Relationen pågår fram till Wennerbergs död 1914.Rörande, stundtals gripande, blir levnadsteckningen mot slutet, när Signe med sorg i hjärtat anser sig nödgad redovisa även de sista åren, präglade av sjukdom, stora umbäranden och till sist död, med en förkrossad Amic vid dödsbädden. Men som helhet är det en ljus berättelse, en öppen, ärlig och levande historia om ett konstnärsöde, ett människoöde. Det är sällan man får tillfälle att ta del av sådana berättelser.- Magnus Palm

Excursions in Art Nouveau isa book about an interesting and unique collection, formed over 50 years by Dr. Göran Bratt. His early botanical interest resulted in him becoming fascinated in the way plants and flowers were used to decorate glass and ceramic objects, something that became particularly popular in the late 19th century and into the 20th century and is commonly known as the Art Nouveau style. It was also called Jugend and was a reaction to the Victorian period's heavy, rigid and often dark designs. The book is nota historical treatise with deeply analytical essays but more a catalogue of a collection, where everything, from simple everyday items to real rarities are given the same importance and each documented in text and photographs. Notes on the artists and the factories/studios that designed and produced the items are also provided. The items are arranged in chapters on glass, porcelain and ceramics, bronzes, silver and pewter, as well as furniture, art and diverse small items. The glass of Galle, the underglaze-painted porcelain from Rörstrand and the bronzes of Hugo Elmqvist are of particular interest and can be considered as focused collections in the whole set. Göran Bratt has collected things that he liked - things that "spoke to his heart". He has not collected as an investment or to produce an imposing display. "From childhood I loved wandering in the countryside identifying and studying flowers and plants - especially on the Swedish west coast where the family spent the summers. I later discovered the same type of enjoyment from identifying flowers and plants on Art Nouveau objects. When an object speaks to one's heart a warmth spreads over one in the same way as when I find a rare plant or flower". In a final chapter Göran Bratt presents a botanical portrait of around 70 of the favourite plants and flowers of the Art Nouveau artists represented in his collection.