För en invånare i Romarriket var en barbar en människa som talade ett obegripligt språk och tillhörde ett fortfarande primitivt folkslag. Så t.ex. bergsbor och nomader i Nordafrika, alanerna vid Svarta havet och kelterna i Britannien förblev barbarfolk för romarna, som uppfattade dem som hot mot den civiliserade världen. På 300- och 400-talen invaderade goter, franker, vandaler och andra germanfolk västra delen av romarriket och bidrog på ett avgörande sätt till att göra slut på den antika civilisationen. Hur uppstod dessa germanfolk och hurdana var deras samhällen? Vilka svagheter hade romarriket, som gjorde att det inte kunde hålla stånd mot anstormningen? Vad skedde på ett djupare plan i denna övergång från antiken till medeltiden? Det klarläggs i denna bok av två franska historiker.