Tusen år i Småland (1939) ger en gripande beskrivning av landskapets geografi och historia, människor och myter. Det är en berättelse om snabb utveckling och om hur människor förändras när den omgivande miljön omdanas – då skogarna skövlas och kommunikationerna byggs ut. Här beskrivs hur modernitet och snabb utveckling kan leda till att grannar kan leva i olika tidsåldrar... Kvinnornas hårda arbete lyfts fram på ett, för den tiden, ovanligt sätt.
Boken kan även ses som ett tidigt inlägg i miljödebatten. Wägner menar bl.a. att utvecklingen skall främja vardagsmänniskan utan att naturen kränks. Wilhelm Moberg skrev att ”Det väsentligaste som sades i Tyst Vår hade sagts redan 25 år tidigare av en svensk kollega till Rachel Carson: Elin Wägner.”
