Sakta förändrades pappa. Han tyckte inte någonting var speciellt roligt längre, han glömde saker, ville inte gå upp på morgonen och var nästan aldrig hungrig. Pappa som ju var den som haft koll på läget, skjutsat och hämtat, lagat mat - mina barn har alltid älskat morfars köttbullar.

Efter mycket om och men fick pappa en diagnos. Han hade vaskulär demens och ett antal andra sjukdomar.

Under pappas sista tid i livet skrev jag dagbok och fotograferade. Det var ett sätt att hantera situationen för mig, att försöka förstå.

Nu har det snart gått tre år sedan pappa dog och tiden var mogen att sammanställa upplevelserna i denna fotodagbok.  

Pappa och jag - en fotodagbok om kärlek, demens och döden - är en viktig bok i vår tid då demenssjukdomar drabbar många. Den visar på ett ärligt och kärleksfullt sätt hur det är att vara drabbad och belyser även rollen som anhörig. Samtidigt lyfter boken upp det som oftast göms undan: livets slutskede och den skörhet som finns däromkring.  

Annika Eriksdotter, född 1962 i Södra Finnskoga, är konstnär med inriktning på fotografi, broderi och mixed media, konst- och kyrkopedagog. Hon är bosatt i Skoghall utanför Karlstad där hon också har sin ateljé. Eriksdotter är representerad på ett 40-tal ställen, bland annat i Täby kyrka, Åmåls bibliotek och Landstinget i Värmland. Hon har tidigare gett ut boken Kärrbackstrand: en fotografisk berättelse där hon visade på sin förmåga att med enkelhet och värme lyfta viktiga frågor på ett värdigt sätt. Hon är medlem i Konstnärernas riksorganisation (KRO), Värmlands konstnärsförbund och Centrum för fotografi.

Madelene Johanzon, Silvia- och överläkare på minnesmottagningen Centralsjukhuset i Karlstad, CSK, skriver om demens ur ett läkarperspektiv och ger också råd angående vad man kan tänka på i bemötandet av den demenssjuke.  

Sakta förändrades pappa. Han tyckte inte någonting var speciellt roligt längre, han glömde saker, ville inte gå upp på morgonen och var nästan aldrig hungrig. Pappa som ju var den som haft koll på läget, skjutsat och hämtat, lagat mat - mina barn har alltid älskat morfars köttbullar.

Efter mycket om och men fick pappa en diagnos. Han hade vaskulär demens och ett antal andra sjukdomar.

Under pappas sista tid i livet skrev jag dagbok och fotograferade. Det var ett sätt att hantera situationen för mig, att försöka förstå.

Nu har det snart gått tre år sedan pappa dog och tiden var mogen att sammanställa upplevelserna i denna fotodagbok.  

Pappa och jag - en fotodagbok om kärlek, demens och döden - är en viktig bok i vår tid då demenssjukdomar drabbar många. Den visar på ett ärligt och kärleksfullt sätt hur det är att vara drabbad och belyser även rollen som anhörig. Samtidigt lyfter boken upp det som oftast göms undan: livets slutskede och den skörhet som finns däromkring.  

Annika Eriksdotter, född 1962 i Södra Finnskoga, är konstnär med inriktning på fotografi, broderi och mixed media, konst- och kyrkopedagog. Hon är bosatt i Skoghall utanför Karlstad där hon också har sin ateljé. Eriksdotter är representerad på ett 40-tal ställen, bland annat i Täby kyrka, Åmåls bibliotek och Landstinget i Värmland. Hon har tidigare gett ut boken Kärrbackstrand: en fotografisk berättelse där hon visade på sin förmåga att med enkelhet och värme lyfta viktiga frågor på ett värdigt sätt. Hon är medlem i Konstnärernas riksorganisation (KRO), Värmlands konstnärsförbund och Centrum för fotografi.

Madelene Johanzon, Silvia- och överläkare på minnesmottagningen Centralsjukhuset i Karlstad, CSK, skriver om demens ur ett läkarperspektiv och ger också råd angående vad man kan tänka på i bemötandet av den demenssjuke.  

Sakta förändrades pappa. Han tyckte inte någonting var speciellt roligt längre, han glömde saker, ville inte gå upp på morgonen och var nästan aldrig hungrig. Pappa som ju var den som haft koll på läget, skjutsat och hämtat, lagat mat - mina barn har alltid älskat morfars köttbullar.

Efter mycket om och men fick pappa en diagnos. Han hade vaskulär demens och ett antal andra sjukdomar.

Under pappas sista tid i livet skrev jag dagbok och fotograferade. Det var ett sätt att hantera situationen för mig, att försöka förstå.

Nu har det snart gått tre år sedan pappa dog och tiden var mogen att sammanställa upplevelserna i denna fotodagbok.  

Pappa och jag - en fotodagbok om kärlek, demens och döden - är en viktig bok i vår tid då demenssjukdomar drabbar många. Den visar på ett ärligt och kärleksfullt sätt hur det är att vara drabbad och belyser även rollen som anhörig. Samtidigt lyfter boken upp det som oftast göms undan: livets slutskede och den skörhet som finns däromkring.  

Annika Eriksdotter, född 1962 i Södra Finnskoga, är konstnär med inriktning på fotografi, broderi och mixed media, konst- och kyrkopedagog. Hon är bosatt i Skoghall utanför Karlstad där hon också har sin ateljé. Eriksdotter är representerad på ett 40-tal ställen, bland annat i Täby kyrka, Åmåls bibliotek och Landstinget i Värmland. Hon har tidigare gett ut boken Kärrbackstrand: en fotografisk berättelse där hon visade på sin förmåga att med enkelhet och värme lyfta viktiga frågor på ett värdigt sätt. Hon är medlem i Konstnärernas riksorganisation (KRO), Värmlands konstnärsförbund och Centrum för fotografi.

Madelene Johanzon, Silvia- och överläkare på minnesmottagningen Centralsjukhuset i Karlstad, CSK, skriver om demens ur ett läkarperspektiv och ger också råd angående vad man kan tänka på i bemötandet av den demenssjuke.