Som nioåring blir renskötardottern Elsa vittne till hur en man dödar en av hennes renar. Hon hotas till tystnad och blir smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat.
"Stöld" är en vild och vacker jojk till renskötarlivet, men också en spännande roman om en sällan skildrad verklighet i norr. Där renar tjuvjagas och dödas brutalt och polisen inte utreder brotten. Där spänningarna mellan samer och andra bybor förgiftar generationer.
Hotet mot Elsa förändrar henne för alltid och genom åren bär hon med sig ett lent renöra som en ständig påminnelse. Familjen och släkten kämpar för rättvisa men i det tysta växer en desperation.
Augustprisbelönade Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna bygger på verkliga händelser. "Stöld" är en varm men samtidigt svidande skildring av en bortglömd del av Sverige där människor ställs mot varandra.
Betyg: 5 av 5 - 📚 - Boken Stöld av Ann-Helén Laestadius är den tionde boken som jag läser av dom tolv nominerade böckerna i Årets Bok 2021. Boken Stöld är författarens elfte bok, men hennes första bok som riktar sig mot vuxna. Jag har inte läst någon av hennes barn- och ungdomsböcker, så det här är den första boken som jag läser av henne. Och jag tycker att det är en helt fantastisk bok. En stor roman som jag tycker att alla ska läsa. Jag lärde mig mycket av boken, om samernas liv. Jag älskar böcker som får mig att googla för att läsa mer om det som boken handlar om. Rekommenderar varmt boken, som jag tror har en stor chans att bli Årets Bok.
Britt-Marie K
5/5
Fängslande och rörande
Stöld är en roman som skildrar samers och renskötares vardag samt det hat som de blir utsatta för. Boken vänder sig till vuxna men påminner på vissa plan om en ungdomsbok. Dock tycker jag ändå att handlingen är fängslande och jag fastnade verkligen för huvudkaraktären Elsa som känns som en ung, stark kvinna. Alla karaktärer känns otroligt levande och det är lätt att känna och uppleva de känslor som karaktärerna känner. Även Laestadius miljöskildringar är fantastiska och hon lyckas verkligen fånga in den fantastiska känslan av att befinna sig i den norrländska naturen, och det är till och med så att jag började längta hem till de norrländska skogarna när jag läste boken Hon får även in andra viktiga ämnen som miljöförändringar i boken samt hur de påverkar livet för renskötare. En mycket fin bok som jag blev starkt berörd av! Av mig får den inte bara ⭐⭐⭐⭐⭐/5, den kommer även få en röst till Årets bok!
Bokslukarfeministen
5/5
En utomordentligt angelägen bok.
En angelägen bok ur både politiskt och socialt perspektiv. Berättelsen var spånnande och kändes relevant och många frågor om rättigheter, respekt, politisk vilja och maktlöshet. Vill vi inte att samerna skall överleva, vill vi inte se till att polisen har möjlighet att utreda brott som tjuvslakt och stöld av renar. Är självmord bland samer inte lika viktigt som bland övriga medborgare? Min nyfikenhet på samernas villkor blev rikligt belönad, den fiktiva roman kändes både spännande och mycket äkta.
Clara W
5/5
Snälla, läs den här boken!
Elsa är nio år när hon bevittnar en man, som hon väl känner igen och bor i samma by som henne, som dödar hennes egna ren. Nástegallu. Hon skräms till tystnad och vågar inte säga något när polisen blir inblandat, och fallet blir ett av många som inte tar sig längre än förundersökning. Händelsen förföljer henne upp till vuxen ålder där en vardag är präglad med tjuvjakt av renar och där samer och andra bybor har sådan rivalitet mellan varandra så att det förgiftar även kommande generationer.
När jag såg att Ann-Helén skulle komma ut med en vuxenroman, med ett sådant här fantastiskt fint omslag, var jag tvungen att nypa mig i armen. Jag läste hennes Tio över ett när den kom ut och föll pladask för hennes skrivsätt och metoden hon har för att berätta en historia. Och ja, det höll hela vägen även i Stöld. Och när jag läst sista sidan, var det så nära att jag bara stängde boken, öppnade den igen och började om. En av det bästa böckerna jag läst i hela mitt liv, det är vad Stöld är.
Ann-Helén lyckas få in känslan av norr; kylan, känslan, naturen och fridfullheten över att vistas i naturen. Och sedan i allt det där vackra lyckas hon skapa en alldeles för verklig och hemsk bild av många samers vardag. När jag växte upp har jag aldrig sett eller hört om samehat, vilket jag är väldigt glad över. Men att läsa och få reda på att hat finns mot Sveriges urinvånare, det gör mig mörkrädd. Och också att Ann-Helén i denna makalöst berättande bok även tar in klimatkatastrofen med ändrade väderförhållanden och renar som inte kan äta renlav under vintrarna på grund av temperaturerna. Om hur Sapmí drabbas hårdare för att det är högt upp mot Nordpolen. Nä hörni, det här är makalöst.
Ann-Helén skriver med en sådan känsla hela vägen igenom och det känns som att hon till och med hade kunnat få en sten berörd. Karaktärerna känns mänskliga och verkliga, lätta att förstå och veta deras mål och motiv. Deras drömmar, verklighetsundanflykter och mardrömmar. Skrivsättet är långmält men alltid med tonen av att vilja berätta något viktigt. Det är en långsam berättelse, men drivet finns ändå i den hela tiden och gör det svårt att sluta vända blad. Även om jag ibland var tvungen att lägga ner den för att jag blev så äcklad av vissa scener.
Har du inte läst den här? Gör det. Visste du inte om att den här fanns? Nu vet du och kan läsa den.
Jennifer
4/5
Viktig bok!
Kändes som en barn-o ungdomsbok i början men sen fick vi följa sameflickan upp i ålder.
Handlar om samernas utsatthet! Flera fina personporträtt.
Lena
4/5
Om samiska kulturen och relationen till samhället.
Vad vet vi i "storsamhället" om samernas liv och livsvillkor? Vi får följa en familjs arbete och slit med renarna. Tjuvjakten på renar är ett reellt problem i samesamhället som sällan tas på allvar av polisen - den betraktas istället som "stöld" i den allmänna nedprioriteringen. Från bokens inledning får vi följa sameflickans långa kamp för sin älskade renkalv Nastegallu, som bestialiskt dödades i hennes åsyn. Upprepad "jakt" från snö- skoter följer genom åren, åtföljt av hot och nedlagda polisutredningar. Verklig- baserat. En riktig ögonöppnare i en tid av klimatförändringar då samerna kämpar för sin överlevnad.
Magnus K
5/5
Väldigt intressant och bra bok!
Köpte boken till min mor som läste den högt för min far. Den är väldigt bra, säger vi alla tre
Margareta
5/5
Modig bok
Hon skriver en modig bok som både tar upp hoten mot renskötarna och hur den svenska rennäringslagen sliter itu det samiska samhället.
Jan B
5/5
Mycket läsvärd
Ett rakt och enkelt språk. En fiktiv berättelse som ändå beskriver attityder och motsättningar mellan människor i de trakterna. Författaren känner den miljön utan och innan. Detaljerna är säkert självupplevda men säkert helt nya för urbana läsare? Som t.ex att barn på de här breddgraderna blev uppmanade att ha fötterna utanför snögrottan som de grävt. Skulle den rasa ihop skulle man kunna dra ut ungen. Och att få snön sprutande över sig av plogbilen är kanske nöjen som få barn känner till i en stad?
Men jag har bara läst den första delen än. Ser fram mot del 2 och 3.
Nils
5/5
Ny kunskap
Denna bok har givit mig ny kunskap om samernas situation. Boken kan enligt mig jämföras med filmen Jägarna. En bok som alla borde läsa för att få ökad förståelse för hur samerna kan ha det. Rekommenderas👍
PS saknar en ordlista (gärna i form av ett löst bokmärke), då språket är helt främmande för mig.
Ninni S
4/5
En spännande samtidsskildring från Sápmi
En roman för all de som inte vet något om samers och renskötande samers vardag i norra Sverige får här en spännande, koncentrerad, bild av dagens situation. Igenkänningsfaktorn är hög. All jävelskap som vi sett i media de senaste åren om renstölder, medvetet lemlästade renar, m.m. drabbar huvudpersonen Elsa och hennes familj. Berättelsen kan upplevas väl mörk, långt från turistreklamen, men den ger en trovärdig bild av verkligheten. Boken skulle fått en femte stjärna om berättelsen hållit ihop bättre. Spänningen infinner sig först i den sista tredjedelen efter att bakgrunden och alla fakta kommit på plats.
Efter att ha sträckläst boken kan jag varmt rekommendera dig att läsa boken. Romanen borde läsas av alla, speciellt de med makt att påverka situationen.
Bokslukande
4/5
Av den samiska kulturen finns mycket att lära
Stöld bygger på delvis verkliga händelser. Det handlar som omslaget vittnar om, stöld av renar. Eller snarare om mord och djurplågeri, men lagen är utformad så att brottet betecknas som stöld. Det är värt mycket att författaren berättar om den diskriminering och rasism samt hatbrott som samer drabbas av. För att inte tala om vad de utsatts för genom historien. Det är ett tema som intresserar mig.
Inledningsvis uppstår en skön känsla i mig när jag läser om vardagslivet i Sápmi. Vi får följa Elsa, hennes familj och släktingar under ett decennium. Av den samiska kulturen som är tätt sammanbunden med naturen och renarna, finns mycket att lära. Författaren har skrivit många vackra miljöbeskrivningar. Men framförallt är det här en samhällskritisk politisk roman som också innefattar psykisk hälsa, feminism, rasism, bortglömd landsbygd och klimathot. Samernas leverne hotas dessutom av rovdjur och gruvdrift.
Elsa blir vittne till ett renmord och utsätts efter det för hat och hot. Det är mycket hemskt som händer. Men jag kan ändå inte riktigt känna för Elsa mer än som en karaktär i en bok. Hon känns något tillrättalagd och stereotypisk. Ändå är hon inte i närheten av så klichéartad som skurken. Han är smutsig, sjukskriven, han spottar snus och super, han saknar fruntimmer, har haft en dålig uppväxt. När han ser att himlen är vacker, skiter han väl i det. Han njuter av djurplågeri och fräser snor. Och jag undrar om inte byns prinsessa Elsa också är snorig ibland?
Jag gillar farmor Ahkku bäst. Hon är den mest realistiska karaktären, som jag faktiskt kan se framför mig i sin korta magra gestalt. Hon är snäll och sur, bestämd och egensinnig, men har också fel ibland. Jag förstår att diskriminering leder till minskade friheter exempelvis hur man kan skriva en bok. Många uppskattar säkert Elsas hjältestatus. Men jag hade föredragit om Elsa fick en "negativ" (realistisk) tanke. Kanske om att det känns jobbigt att åka ut till renarna eller att hon inte har lust att sätta på sig kolten. Åtminstone en gång. Det är helt enkelt inte riktigt så feel-bad som jag vill ha det.
Trots alla dessa ord, romanen är 437 sidor, kommer jag inte karaktärerna riktigt nära. De sista 150 sidor ökar dock spänningen och slutet är fint.
Som nioåring blir renskötardottern Elsa vittne till hur en man dödar en av hennes renar. Hon hotas till tystnad och blir smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat.
"Stöld" är en vild och vacker jojk till renskötarlivet, men också en spännande roman om en sällan skildrad verklighet i norr. Där renar tjuvjagas och dödas brutalt och polisen inte utreder brotten. Där spänningarna mellan samer och andra bybor förgiftar generationer.
Hotet mot Elsa förändrar henne för alltid och genom åren bär hon med sig ett lent renöra som en ständig påminnelse. Familjen och släkten kämpar för rättvisa men i det tysta växer en desperation.
Augustprisbelönade Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna bygger på verkliga händelser. "Stöld" är en varm men samtidigt svidande skildring av en bortglömd del av Sverige där människor ställs mot varandra.
Betyg: 5 av 5 - 📚 - Boken Stöld av Ann-Helén Laestadius är den tionde boken som jag läser av dom tolv nominerade böckerna i Årets Bok 2021. Boken Stöld är författarens elfte bok, men hennes första bok som riktar sig mot vuxna. Jag har inte läst någon av hennes barn- och ungdomsböcker, så det här är den första boken som jag läser av henne. Och jag tycker att det är en helt fantastisk bok. En stor roman som jag tycker att alla ska läsa. Jag lärde mig mycket av boken, om samernas liv. Jag älskar böcker som får mig att googla för att läsa mer om det som boken handlar om. Rekommenderar varmt boken, som jag tror har en stor chans att bli Årets Bok.
Britt-Marie K
5/5
Fängslande och rörande
Stöld är en roman som skildrar samers och renskötares vardag samt det hat som de blir utsatta för. Boken vänder sig till vuxna men påminner på vissa plan om en ungdomsbok. Dock tycker jag ändå att handlingen är fängslande och jag fastnade verkligen för huvudkaraktären Elsa som känns som en ung, stark kvinna. Alla karaktärer känns otroligt levande och det är lätt att känna och uppleva de känslor som karaktärerna känner. Även Laestadius miljöskildringar är fantastiska och hon lyckas verkligen fånga in den fantastiska känslan av att befinna sig i den norrländska naturen, och det är till och med så att jag började längta hem till de norrländska skogarna när jag läste boken Hon får även in andra viktiga ämnen som miljöförändringar i boken samt hur de påverkar livet för renskötare. En mycket fin bok som jag blev starkt berörd av! Av mig får den inte bara ⭐⭐⭐⭐⭐/5, den kommer även få en röst till Årets bok!
Bokslukarfeministen
5/5
En utomordentligt angelägen bok.
En angelägen bok ur både politiskt och socialt perspektiv. Berättelsen var spånnande och kändes relevant och många frågor om rättigheter, respekt, politisk vilja och maktlöshet. Vill vi inte att samerna skall överleva, vill vi inte se till att polisen har möjlighet att utreda brott som tjuvslakt och stöld av renar. Är självmord bland samer inte lika viktigt som bland övriga medborgare? Min nyfikenhet på samernas villkor blev rikligt belönad, den fiktiva roman kändes både spännande och mycket äkta.
Clara W
5/5
Snälla, läs den här boken!
Elsa är nio år när hon bevittnar en man, som hon väl känner igen och bor i samma by som henne, som dödar hennes egna ren. Nástegallu. Hon skräms till tystnad och vågar inte säga något när polisen blir inblandat, och fallet blir ett av många som inte tar sig längre än förundersökning. Händelsen förföljer henne upp till vuxen ålder där en vardag är präglad med tjuvjakt av renar och där samer och andra bybor har sådan rivalitet mellan varandra så att det förgiftar även kommande generationer.
När jag såg att Ann-Helén skulle komma ut med en vuxenroman, med ett sådant här fantastiskt fint omslag, var jag tvungen att nypa mig i armen. Jag läste hennes Tio över ett när den kom ut och föll pladask för hennes skrivsätt och metoden hon har för att berätta en historia. Och ja, det höll hela vägen även i Stöld. Och när jag läst sista sidan, var det så nära att jag bara stängde boken, öppnade den igen och började om. En av det bästa böckerna jag läst i hela mitt liv, det är vad Stöld är.
Ann-Helén lyckas få in känslan av norr; kylan, känslan, naturen och fridfullheten över att vistas i naturen. Och sedan i allt det där vackra lyckas hon skapa en alldeles för verklig och hemsk bild av många samers vardag. När jag växte upp har jag aldrig sett eller hört om samehat, vilket jag är väldigt glad över. Men att läsa och få reda på att hat finns mot Sveriges urinvånare, det gör mig mörkrädd. Och också att Ann-Helén i denna makalöst berättande bok även tar in klimatkatastrofen med ändrade väderförhållanden och renar som inte kan äta renlav under vintrarna på grund av temperaturerna. Om hur Sapmí drabbas hårdare för att det är högt upp mot Nordpolen. Nä hörni, det här är makalöst.
Ann-Helén skriver med en sådan känsla hela vägen igenom och det känns som att hon till och med hade kunnat få en sten berörd. Karaktärerna känns mänskliga och verkliga, lätta att förstå och veta deras mål och motiv. Deras drömmar, verklighetsundanflykter och mardrömmar. Skrivsättet är långmält men alltid med tonen av att vilja berätta något viktigt. Det är en långsam berättelse, men drivet finns ändå i den hela tiden och gör det svårt att sluta vända blad. Även om jag ibland var tvungen att lägga ner den för att jag blev så äcklad av vissa scener.
Har du inte läst den här? Gör det. Visste du inte om att den här fanns? Nu vet du och kan läsa den.
Jennifer
4/5
Viktig bok!
Kändes som en barn-o ungdomsbok i början men sen fick vi följa sameflickan upp i ålder.
Handlar om samernas utsatthet! Flera fina personporträtt.
Lena
4/5
Om samiska kulturen och relationen till samhället.
Vad vet vi i "storsamhället" om samernas liv och livsvillkor? Vi får följa en familjs arbete och slit med renarna. Tjuvjakten på renar är ett reellt problem i samesamhället som sällan tas på allvar av polisen - den betraktas istället som "stöld" i den allmänna nedprioriteringen. Från bokens inledning får vi följa sameflickans långa kamp för sin älskade renkalv Nastegallu, som bestialiskt dödades i hennes åsyn. Upprepad "jakt" från snö- skoter följer genom åren, åtföljt av hot och nedlagda polisutredningar. Verklig- baserat. En riktig ögonöppnare i en tid av klimatförändringar då samerna kämpar för sin överlevnad.
Magnus K
5/5
Väldigt intressant och bra bok!
Köpte boken till min mor som läste den högt för min far. Den är väldigt bra, säger vi alla tre
Margareta
5/5
Modig bok
Hon skriver en modig bok som både tar upp hoten mot renskötarna och hur den svenska rennäringslagen sliter itu det samiska samhället.
Jan B
5/5
Mycket läsvärd
Ett rakt och enkelt språk. En fiktiv berättelse som ändå beskriver attityder och motsättningar mellan människor i de trakterna. Författaren känner den miljön utan och innan. Detaljerna är säkert självupplevda men säkert helt nya för urbana läsare? Som t.ex att barn på de här breddgraderna blev uppmanade att ha fötterna utanför snögrottan som de grävt. Skulle den rasa ihop skulle man kunna dra ut ungen. Och att få snön sprutande över sig av plogbilen är kanske nöjen som få barn känner till i en stad?
Men jag har bara läst den första delen än. Ser fram mot del 2 och 3.
Nils
5/5
Ny kunskap
Denna bok har givit mig ny kunskap om samernas situation. Boken kan enligt mig jämföras med filmen Jägarna. En bok som alla borde läsa för att få ökad förståelse för hur samerna kan ha det. Rekommenderas👍
PS saknar en ordlista (gärna i form av ett löst bokmärke), då språket är helt främmande för mig.
Ninni S
4/5
En spännande samtidsskildring från Sápmi
En roman för all de som inte vet något om samers och renskötande samers vardag i norra Sverige får här en spännande, koncentrerad, bild av dagens situation. Igenkänningsfaktorn är hög. All jävelskap som vi sett i media de senaste åren om renstölder, medvetet lemlästade renar, m.m. drabbar huvudpersonen Elsa och hennes familj. Berättelsen kan upplevas väl mörk, långt från turistreklamen, men den ger en trovärdig bild av verkligheten. Boken skulle fått en femte stjärna om berättelsen hållit ihop bättre. Spänningen infinner sig först i den sista tredjedelen efter att bakgrunden och alla fakta kommit på plats.
Efter att ha sträckläst boken kan jag varmt rekommendera dig att läsa boken. Romanen borde läsas av alla, speciellt de med makt att påverka situationen.
Bokslukande
4/5
Av den samiska kulturen finns mycket att lära
Stöld bygger på delvis verkliga händelser. Det handlar som omslaget vittnar om, stöld av renar. Eller snarare om mord och djurplågeri, men lagen är utformad så att brottet betecknas som stöld. Det är värt mycket att författaren berättar om den diskriminering och rasism samt hatbrott som samer drabbas av. För att inte tala om vad de utsatts för genom historien. Det är ett tema som intresserar mig.
Inledningsvis uppstår en skön känsla i mig när jag läser om vardagslivet i Sápmi. Vi får följa Elsa, hennes familj och släktingar under ett decennium. Av den samiska kulturen som är tätt sammanbunden med naturen och renarna, finns mycket att lära. Författaren har skrivit många vackra miljöbeskrivningar. Men framförallt är det här en samhällskritisk politisk roman som också innefattar psykisk hälsa, feminism, rasism, bortglömd landsbygd och klimathot. Samernas leverne hotas dessutom av rovdjur och gruvdrift.
Elsa blir vittne till ett renmord och utsätts efter det för hat och hot. Det är mycket hemskt som händer. Men jag kan ändå inte riktigt känna för Elsa mer än som en karaktär i en bok. Hon känns något tillrättalagd och stereotypisk. Ändå är hon inte i närheten av så klichéartad som skurken. Han är smutsig, sjukskriven, han spottar snus och super, han saknar fruntimmer, har haft en dålig uppväxt. När han ser att himlen är vacker, skiter han väl i det. Han njuter av djurplågeri och fräser snor. Och jag undrar om inte byns prinsessa Elsa också är snorig ibland?
Jag gillar farmor Ahkku bäst. Hon är den mest realistiska karaktären, som jag faktiskt kan se framför mig i sin korta magra gestalt. Hon är snäll och sur, bestämd och egensinnig, men har också fel ibland. Jag förstår att diskriminering leder till minskade friheter exempelvis hur man kan skriva en bok. Många uppskattar säkert Elsas hjältestatus. Men jag hade föredragit om Elsa fick en "negativ" (realistisk) tanke. Kanske om att det känns jobbigt att åka ut till renarna eller att hon inte har lust att sätta på sig kolten. Åtminstone en gång. Det är helt enkelt inte riktigt så feel-bad som jag vill ha det.
Trots alla dessa ord, romanen är 437 sidor, kommer jag inte karaktärerna riktigt nära. De sista 150 sidor ökar dock spänningen och slutet är fint.
