"Johan Jönsons text är informerad och medveten, undersökande och kollektiv. Han arbetar som en koreograf och dramaturgiskt. Hans poesi är distanserad och stiliserad eftersom han använder sig själv som undersökningsobjekt. Det är därför han kan gå så långt i skildringen av sin egen och omgivningens förtvivlan. Han följer varje tanketråd, varje känslo- och viljeimpuls ut i sin konsekvens och de tycks alla sluta i en obönhörlig återvändsgränd." (Ur Jörgen Gassilewskis förord.)
Ingår i N/L:s poesibibliotek.
