Narkotikafrågan är ett av vår tids mest om­diskuterade problem, där miss­brukaren anses kunna motas och botas med straff och vård. Men narkotika­problemet låter sig inte lösas med vård; det är i minst lika hög grad ett politiskt som ett terapeutiskt problem.

I boken Vård och ideologi undersöks den vård­ som tillämpats under åren 19602000 för att lösa det svenska narkotikaproblemet. Med utgångspunkt i ett rikt källmaterial visas hur ­narkotikafrågan använts för vitt skilda politiska ­syften, där allt ifrån oro för politiskt radikal ungdom, främmande ­reli­gioner eller obegriplig musik tolkats som problem med kopplingar till narkotika. Narkotikabruket har beskrivits som kapitalist­iskt klassförtryck, amerikanism och kulturell förflackning samtidigt som svenskhet, solidaritet och arbetsamhet varit värden som präglat behandlings­hemmens arbete.

Narkotikaproblemet visar sig i grunden vara ­ideologiskt. Vad som är problematiskt med narkotika­konsumtion kan inte diskuteras utan att man samtidigt diskuterar den goda medborgarens eller det goda ­samhällets kvaliteter.  

* * *   Johan Edman är professor i historia och verksam vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.

Narkotikafrågan är ett av vår tids mest om­diskuterade problem, där miss­brukaren anses kunna motas och botas med straff och vård. Men narkotika­problemet låter sig inte lösas med vård; det är i minst lika hög grad ett politiskt som ett terapeutiskt problem.

I boken Vård och ideologi undersöks den vård­ som tillämpats under åren 19602000 för att lösa det svenska narkotikaproblemet. Med utgångspunkt i ett rikt källmaterial visas hur ­narkotikafrågan använts för vitt skilda politiska ­syften, där allt ifrån oro för politiskt radikal ungdom, främmande ­reli­gioner eller obegriplig musik tolkats som problem med kopplingar till narkotika. Narkotikabruket har beskrivits som kapitalist­iskt klassförtryck, amerikanism och kulturell förflackning samtidigt som svenskhet, solidaritet och arbetsamhet varit värden som präglat behandlings­hemmens arbete.

Narkotikaproblemet visar sig i grunden vara ­ideologiskt. Vad som är problematiskt med narkotika­konsumtion kan inte diskuteras utan att man samtidigt diskuterar den goda medborgarens eller det goda ­samhällets kvaliteter.  

* * *   Johan Edman är professor i historia och verksam vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.

Narkotikafrågan är ett av vår tids mest om­diskuterade problem, där miss­brukaren anses kunna motas och botas med straff och vård. Men narkotika­problemet låter sig inte lösas med vård; det är i minst lika hög grad ett politiskt som ett terapeutiskt problem.

I boken Vård och ideologi undersöks den vård­ som tillämpats under åren 19602000 för att lösa det svenska narkotikaproblemet. Med utgångspunkt i ett rikt källmaterial visas hur ­narkotikafrågan använts för vitt skilda politiska ­syften, där allt ifrån oro för politiskt radikal ungdom, främmande ­reli­gioner eller obegriplig musik tolkats som problem med kopplingar till narkotika. Narkotikabruket har beskrivits som kapitalist­iskt klassförtryck, amerikanism och kulturell förflackning samtidigt som svenskhet, solidaritet och arbetsamhet varit värden som präglat behandlings­hemmens arbete.

Narkotikaproblemet visar sig i grunden vara ­ideologiskt. Vad som är problematiskt med narkotika­konsumtion kan inte diskuteras utan att man samtidigt diskuterar den goda medborgarens eller det goda ­samhällets kvaliteter.  

* * *   Johan Edman är professor i historia och verksam vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.