Äventyr genom fönstret

Fin barnsyn genomsyrar boken

Vi får följa Florencia - Flo som bor tillsammans med sina morföräldrar sen hennes egna föräldrar dog i en bilolycka. Morfar engagerar sig mycket i Flo och sprider såväl kärlek som glädje. Mormor försöker men har själv svårt att hantera förlusten av sin dotter och hennes ångest är påtaglig. Plötsligt förändras tillvaron när en magisk kaffekopp knackar på Flos fönster mitt i natten. Tillsammans far de till en hemlig plats. Jag som förskollärare uppskattar författares barnsyn och hur hon lägger upp berättelsen på ett sätt som synliggör respekt och hänsyn för barnets åsikter och berättelser utan att förminska. Eller när just detta saknas och det blir förminskande. Författaren är också förskollärare och hennes fina barnsyn genomsyrar helt klart berättelsen. Jag har högläst boken tillsammans med I (6,5 år) och vi båda tyckte att boken var helt okej. Texten känns behaglig att högläsa men berättelsen i sig engagerar oss inte i någon högre grad. Trots att det handlar om svåra ämnen med härliga inslag av fantasi så blir ingen av oss särskilt berörda. Det känns som berättelsen tuffar på i jämn takt tills det är slut. Men visst är berättelsen charmig och öppnar upp för samtal kring saknad, sorg och bearbetning av att förlora någon man älskar. Texten levandegörs då och då av svartvita illustrationer av Elin Örså. När Espinoza Tapper beskriver Flos upplevelser så fångar Örså Flos känslouttryck väldigt träffsäkert i hennes avskalade bilder.

Barnboksfamiljen