Niklas lägger sina pizzakartonger i en hög. Och sedan i en ny hög. Han köper plastgafflar när besticklådan är tom. Det är så tråkigt att laga mat och det är så tråkigt att diska.
Olivia lägger breven från Arbetsförmedlingen i en prydlig hög. Och sedan i en ny hög. Hon skriver dagens att göra-lista och ser ut över en stillastående innergård. Hon orkar inte med fler telefonköer till Försäkringskassan och hon orkar inte med ensamheten.
59 år gammal flyttar Olivia in hos 28-årige Niklas. Hon börjar gå med hans pizzakartonger till återvinningsstationen och står ut med hans känsloutbrott. Han får henne att återupptäcka lusten som drivkraft.
Ensamheten kan knappast bli större är en varm och humoristisk berättelse om livsval och om åtrå över generationsgränserna.
