Skånska luffare är ett försök att bevara minnet av dessa människor. Det är ingen lätt uppgift eftersom de till stor del rekryterades från samhällets bottenskikt och ofta inte ens fanns med i folkbokföringen.
Lättingar, parasiter eller landsvägens riddare. Synen har skiftat på vagabonder. Misstänksamheten mot icke bofasta går långt tillbaka i historien, och det ansågs kriminellt att inte ha ett arbete, såvida man inte var förmögen, och straffades med tvångsarbete.
Luffare som utbrett fenomen var ett resultat av fattigdom. Psykisk sjukdom och alkoholmissbruk höll människor kvar i detta sätt att leva när fattigdom inte tvingade dem. I välfärdssamhället har en romantisk syn etablerat sig: luffaren som en frihetslängtande person.
