"Jag anlade ett trädgårdsland för att fylla tomheten. Den breda, tomma tiden. Tiden utan handling, utan historier. Slättlandets tid."
Det börjar i januari. I ett litet hus på den argentinska landsbygden, en bit bortom Buenos Aires och den förlorade kärleken – Ciro.
Det är in i den självvalda ensamheten som vår hjälte, en författare, flyr för att undkomma sig själv och det som varit.
Med den tuffa slätten omkring sig – den grymma landsbygden som inte automatiskt kan ge någon tröst, en natur som hävdar sig, som inte går att bekämpa – försöker han att anlägga ett trädgårdsland och finna en väg tillbaka.
Tiden som obönhörligt bara pågår. Ansträngningarna och ledan. Insekterna, grisarna och rovfåglarna. Oljuden och tystnaden. De fallande löven, torkan och de översvämmade fälten.
Långsamt, genom idogt arbete i landet – genom omvårdnaden om grödorna och landskapet, genom det inre arbetet och den yttre mänskliga värmen – uppstår läkandet och lusten att skriva kommer tillbaka.
Men denna bok handlar inte bara om en slätt, eller om ett uppbrott. Utan om två. Det är utifrån två horisonter som Federico Falco redogör för sina tillkortakommanden och tryggheter – barndomens och läkandets slätter, släkten och pojkvännen Ciro som aldrig kommer tillbaka.
Han tar oss tillbaka till den italienska släkten, som han älskar men aldrig kunnat vara hel inför, som han aldrig kunnat visa sin kärlek till män inför.
Slättland är en berättelse om tystnad och sökande. Men också om vänskap och frigörelse. Det är den första av Federico Falcos böcker som ges ut på svenska. Vackert översatt av Djordje Zarkovic.
