Aska Förlag – förlag

I ett blått hus vid havet växer en röst fram. Här, i tillbakadragenhet och bortom världen, finner rösten ord för att läka, ord för att överleva. I denna poetiska essä möts feministisk teoribildning och en poetik djupt präglad av den vilda och karga naturen i det isolerade Côte-Nord i provinsen Québec. Dialogen utvecklas, tar oväntade vändningar och berättarrösterna mångdubblas. Du kommer att välja bergen är ett inre rop menat att väcka självkännedom och ge isolerade kvinnliga röster kraft att vråla ut över hav och berg.

Upplösning av det sammanhållna har sin upprinnelse i livets början, i relationen mellan barn och mor. Hur kan man som förälder ta hand om någon annan när man själv är utsatt? Bokens fyra diktsviter gestaltar beroendets och våldets villkor där liv och död utgör koordinater på samma linje.

Ett försvinnande till havs inleder Tre. En ung kvinna, S, är borta. Självmord? Det gnabbande medelåldersparet Ruth och Leonard, som kvinnan tidigare varit inneboende hos, vräker sig över hennes dagbok, över ljudupptagningarna och filmerna hon lämnat efter sig. De smaklösa måltiderna, den krävande katten. Sommarhuset, orkidéerna. Och så den tomma simbassängen fylld med trasiga statyer där en pantomim sätts upp. Snart tar besattheten över äktenskapet och fram träder ett uppslukande porträtt av deras triad, präglad av övervakning och voyeurism, allt medan en underström av känslor och sexualitet löper över sidorna.

Dikter sprungna ur erfarenheten av att växa upp i Gaza. Under konstant belägring. I det konstanta ljudet av drönare. I raketernas explosioner. I ruinerna och spillrorna av våldet. ⁣⁣ Men vi finner också livsviljan och överlevandet. ⁣⁣ Jordgubben som fortsätter växa i förstörelsen. Minnet som färdas genom generationerna av platsen från vilken familjen en gång fördrevs. Vi möter kärleken till havet. Till grannarna. Till litteraturen. ⁣⁣ Saker du kan hitta gömda i mitt öra visar palestiniernas förmåga att skapa skönhet och hur de ständigt tvingas hitta nya sätt att överleva.

Lazarustaxon består av tre sviter. Tre sviter som slänger läsaren mellan tro och tvivel. Som flätar en räddningslina vid undergångens brant. Från kriget, belägringen och desperationen fortsätter färden på en flotte i en översvämmad värld. Du måste sluka för att inte slukas. Men öar av hopp finns utspridda i denna förtvivlade tid där det inte går att avgöra om vi befinner oss innan, under eller efter katastrofen. Hanna-Linnea Hannu, 1981, är född i Skokloster och verksam i Stockholm. Lazarustaxon är hennes femte bok, den första att utkomma på Aska Förlag. Tidigare böcker publicerades under efternamnet Rengfors.

"Jag anlade ett trädgårdsland för att fylla tomheten. Den breda, tomma tiden. Tiden utan handling, utan historier. Slättlandets tid." Det börjar i januari. I ett litet hus på den argentinska landsbygden, en bit bortom Buenos Aires och den förlorade kärleken – Ciro. Det är in i den självvalda ensamheten som vår hjälte, en författare, flyr för att undkomma sig själv och det som varit. Med den tuffa slätten omkring sig – den grymma landsbygden som inte automatiskt kan ge någon tröst, en natur som hävdar sig, som inte går att bekämpa – försöker han att anlägga ett trädgårdsland och finna en väg tillbaka. Tiden som obönhörligt bara pågår. Ansträngningarna och ledan. Insekterna, grisarna och rovfåglarna. Oljuden och tystnaden. De fallande löven, torkan och de översvämmade fälten. Långsamt, genom idogt arbete i landet – genom omvårdnaden om grödorna och landskapet, genom det inre arbetet och den yttre mänskliga värmen – uppstår läkandet och lusten att skriva kommer tillbaka. Men denna bok handlar inte bara om en slätt, eller om ett uppbrott. Utan om två. Det är utifrån två horisonter som Federico Falco redogör för sina tillkortakommanden och tryggheter – barndomens och läkandets slätter, släkten och pojkvännen Ciro som aldrig kommer tillbaka. Han tar oss tillbaka till den italienska släkten, som han älskar men aldrig kunnat vara hel inför, som han aldrig kunnat visa sin kärlek till män inför. Slättland är en berättelse om tystnad och sökande. Men också om vänskap och frigörelse. Det är den första av Federico Falcos böcker som ges ut på svenska. Vackert översatt av Djordje Zarkovic.

Har du suttit länge nog till bords är både en fråga och en inbjudan. Leslie Sainz frambringar i sin poesi en sinnrikhet som i styrka och livskraft liknar en exilkubansk Emily Dickinson. Med en titel hämtad ur Ernest Hemingways klassiker Den gamle och havet utforskar Sainz personliga och samhälleliga minnen, tragedier och ömheter, brutet i ett karibiskt och kvinnligt prisma. Den kritiserar hur makten och patriarkatet beväpnar USA och den kubanska republiken, den undersöker migrantens verklighet och den nedärvda exilen. Sainz söker genom en föreställd dåtid, en nutid och en framtid de kubanska kvinnornas möjliga frigörelsen. Hon präglar bokens sidor med en sinnlighet som sträcker sig långt bortom berättelsen om kvinnan. Och med ömsinthet framställer hon sötman och galenskapen som denna frigörelse förutsätter.

I Ett bärbart paradis, sin kritikerrosade och prisbelönta fjärde diktsamlingen, undersöker Roger Robinson den utopiska idén om ett paradis. Vikten som begreppet har för sitt hemland, Storbritannien, och vad det betydde i relation till sin förtidigt födda son. Han skriver om paradiset som nekades människorna i Grenfell Tower. Som genom årtiondena nekats Windrush-generationen som tog sig från de karibiska kolonierna till Storbritannien. Och för dem som är fast i det moderna slaveriet. Ett bärbart paradis handlar om att återupprätta det värde som genom århundradena berövats den svarta kroppen. Den är bönen för de som förlorats och de som blivit kvar. Bönen för att läka de trauman som ständigt repeteras i vår tid.

Den stomiopererade stryker med handen över magen. Kirurgen mässar: du ska nå din perfektion. Hur många okända årstider klarar en kropp av att bära? Nu vill diktjaget visa upp sig och ropa ut sin överlevnad. Finna det magiska, vackra och humoristiska i den tabubelagda sjukdomen. I sin nya diktsamling Äger tid av natt och år tar Daniel Mårs avstamp i ett sjukdomsförlopp som inte går att kontrollera. Stomipåsen, den nya magen, blir en räddning och den livskraft som leder in i bokens övriga sviter. En son har en mun men har inte fått lära sig sin mammas språk. Han ställer sina frågor och hon håller emot. Ingen ska prata över hennes huvud. Istället börjar hon svara på älvdalska. Ett syskon bär på en gudomlighet som ingen oro når. Genom kyrkböcker, bouppteckningar och arkiv forskar dikten i släktens historia. Går det att hitta spår av sjukdom? Vad lämnas kvar efter en människa? Är ursprunget också en väg in i framtiden? min omtalade kropp myller profetior ett gap i verkligheten ropar de mitt namn ljuset och då jag lever

Var börjar tystnaden? Är det när hörseln försvinner? När omvärlden slutar lyssna? Eller är det när språket inte längre bär någon betydelse? Är tystnaden oförmåga eller motstånd? I Till dig ska vi bära mjuka saker utforskas tystnaden som löper genom oss, i och genom generationerna. Dikterna söker efter det språk med vilket man kan prata om tystnaden, med vilket man kan skriva andras liv. Till dig ska vi bära mjuka saker handlar om att bära varandra genom tiderna; i våra kroppar, i våra ord. Och hur detta på samma gång är ett ok som en befrielse. Den handlar om det omöjliga i att skriva sant men bär också en övertygelse om att vi alltid måste fortsätta försöka. Till dig ska vi bära mjuka saker handlar om skam och ansvar, om förlorad hörsel och förlorade år, om hästar och om döda systrar. Ida Brytnér, född 1986, är uppvuxen i Norrbotten och numera bosatt i Umeå. Hon debuterade 2023 med diktsamlingen Vecken, vikarna på Aska Förlag. Året därpå utkom Över allting spänner huden. Till dig ska vi bära mjuka saker är hennes tredje diktsamling.

I Välsigna dottern möter vi en ung flicka som i frånvaron av vägledning och omsorg finner sin egen väg in i vuxenvärlden. Med inspiration hämtat från sitt eget liv, såväl som från populärkulturen och nyhetsrubrikerna gestaltar Warsan Shire med levande och unik stil erfarenheter av flykt och förfrämlingande, av mental ohälsa och utsatthet, av moderskap och ungdom. I hennes händer blir livet på ett underligt sätt fulländat. Våldet, ensamheten och hemlängtan till trots. Det är en vibrerande värld full av musik, gråt, bön och sång. Ett polykromt liv av henna, månljus, läppstift och kohl. Välsigna dottern samlar dikter skrivna under de senaste tio åren. Ett årtionde under vilket Warsan Shire blivit en av de mest eftersökta poeterna i världen. Hon har bidragit med dikter till Beyoncé Knowles-Carters två visuella album Lemonade och Black Is King samt skrivit kortfilmen Brave Girl Rising.

Berättelserna i denna bok följer en familjs rörelser i världen under fyra generationer. De geografiska förflyttningarna, kasttillhörigheten som skakas av, fattigdomen och det hårda arbetet som förföljer dem. Jacqueline Crooks tecknar med ömhet och poetisk precision en berättelse om överlevnad. Hon fyller sidorna med minnen och spöken. Klargör smärtan i de koloniala och postkoloniala orättvisorna. De djupa såren hos en familj som letar efter mening i sitt adopterade hem – från kullarna i Roaring River på Jamaica till den brittiska förstaden Southall. Karaktärerna i berättelserna är präglade av den jamaicanska historien – det afrikanska, det indiska och av andevärlden som binder samman tiden som varit med den som är.

Frågan är ställd till natten. Natten betraktad från en förstubro. Med flaska i hand. Och hundarna vid fötterna. En man dricker och inväntar morgonens råmande samtidigt som han överväger att ta sitt eget liv. Han minns tillbaka på händelser ur det som varit. Händelser som utspelar sig såväl på Curaçao som i Venezuela. Han minns sjukdom. Sin skolgång. Sitt sexuella uppvaknande. ⁣⁣ Men han reflekterar också över övärlden där han levt sitt liv och den enorma kontinenten som ligger därunder. Armodet och våldet, den plågsamma historien och den sargade samtiden. ⁣⁣ Då natten till sist bryter upp fångas han i en apokalyptisk vision av en enorm eld som sveper över den Sydamerikanska kontinenten. ⁣⁣ Nedräkningen mot slutet har börjat.

Ett minnesarbete.⁣⁣ Minnet konstruerat genom språket. Hur jaget och dess gränser kan ta form – i, genom och bortom våra formmässiga föreställningsvärldar. ⁣⁣ Ida Brytnér har skrivit en svindlade samling dikter. En debut som vågar vara sig själv helt och hållet. Som drar in läsaren i drömska fragment påverkade av en sorgsen ton. En ton som vibrerar precis under ytan av det som är synligt på sidan. Ett vi, som är ett jag. Ett jag i plural. Ett jag som med sin bräcklighet och förgänglighet ständigt sätter sig i rörelse. Ett jag som aldrig stelnar. De flimrande minnesfragmenten, verkliga, overkliga, som låter jaget kliva in i sin egen historia, återvända till platserna som lämnats. En repris men från en annan vinkel. Men om jaget är många måste också du:et vara det. Du, som ett hot, en avgrund. En plats att förlora sitt jag i, att finna vila inom. Du, som i alla andra. Du som formulerar detta ”jag”.

J. Bernlef är en av Nederländernas mest framträdande poeter och prosaister. Han besökte under sin livstid ofta Sverige och var en av sitt lands främsta uttolkare av svenska författare som Tranströmer, Dagerman och Tunström. Hjärnspöken utkom för första gången på svenska 1987. Första upplagan sålde snabbt slut men följdes aldrig upp av ett nytryck. Därför är det med stor stolthet vi nu kan presentera denna nyutgåva, vackert besmyckad

I det gula rummet skulle kunna ses som den avslutande volymen i en trilogi som inleddes med diktsamlingen Epikris för snart åtta år sedan. Följt, fyra år senare, av diktsamling Blodbilder. Böcker i vilka Charlotte Qvandt utforskat existensen och psyket, livets förutsättningar och grundvalar. Mening, minne och erfarenhet har lagts under lupp. Något skulle sägas om detta. I det gula rummet är istället ett sätt att kapitulera inför bristen på svar på just livets frågor. Som att hamna på en plats och inse att det är just dessa väggar, denna kropp och denna samvaro som utgör svaret. Qvandt skildrar skärvor av existensen, med något som liknar en psykoterapeutisk process, inte genom de stora perspektiven utan genom att våga vistas i de mindre beståndsdelarna av livsprocessen och med hjälp av dem skapa förståelse. Dikterna är korta och bildrika. De rör sig genom kroppen och rummet. Så långt ner i jordens inre man kan komma utan att tränga genom skorpan och in i magman.

Tumör, plötslig död, testamente. Orden snurrar. De överröstar hennes tankar. Ett dån som belägrar förståndet och gör Harriet skräckslagen inför allt det vardagliga. Hon faller, kippar efter andan. Famlar för att återfå balansen. Men egentligen började allt 300 meter och flera år tidigare. På andra sidan tunneln, där det gamla bruket möter det nya. Där Harriet bodde med barnen och Erik. Hon som brukade sitta på balkongen, bland dotterns kapkrusbär, och se över till de äldre husen. Tiden då hon kunde höra sonen sjunga och lät drömmarna föra henne bort, bort från jobbet som politiker, bort till stränderna. Sömlösa är berättelsen om Harriet. Om en kropps rädsla. Om minnen. Om tid i vila. I väntrum. Den handlar om ödet att finna sig räknandes ekollon i Stadsträdgården. Ovetandes om familjen och arbetslivet. Om vägen tillbaka.

Inat. En antifascistisk elegi. Ett trotsigt sorgearbete. Med det forna Jugoslavien som en nostalgisk och utopisk fond kämpar dikterna, i sorg och exil, för att hålla kvar vid, och skänka liv åt, tiderna och möjligheterna som aldrig bar frukt. Förlusten av hem, av språk, av relationer. Förluster sprungna ur krigets ruiner. Inat frambringar en värld där partisaner och motståndets åminnelse istället får blomma likt solrosor och slå upp som fåglar ur jorden.

Woodstockholm. En liten restaurang på Mosebacketorg i Stockholm. Den 1 april för tio år sedan smögs dörren upp för första gången. Gästerna strömmade in. De två hela lamm som köpts in tog slut redan första kvällen. Efter en månad kom femman i Aftonbladet. ⁣⁣ Att vi på Aska gör det oväntade och ger ut en restaurangbok, fylld med recept istället för dikter, har att göra med värmen vi känner inför den här platsen. ⁣⁣ Kreativiteten, rastlösheten, kamratskapen. ⁣⁣ På Woodstockholm byts menyerna ut sex gånger om året. Tematiserade menyer tänkta att väcka lusten i köket, i matsalsarbetet och bland gästerna. ⁣⁣ Ett skattesmittarostron. Lady Gagas köttklänning. Cowboysoppan ASAP Rocky fick på Kronobergshäktet. ⁣⁣ Tio år och sextio temamenyer senare – en tidsrymd som på en restaurang kan kännas som en evighet – lägg till en pandemi och åren börjar få ett magiskt skimmer över sig. ⁣⁣ Boken om Woodstockholm samlar ett stort urval recept, vi ger er berättelsen om hur krogen blev till – hur en möbelbutik och ett kök i ett garage i Svedmyra blev till ett i en gammal pizzeria på Söder i Stockholm, och vi låter er möta alla de som jobbar eller har arbetat på restaurangen genom åren. ⁣⁣ Årets finaste restaurangbok! En gåva till sommaren!

Vilken roll har teologin, läran eller talet om det gudomliga, i ett samhälle där allt färre bekänner sig till en tro och sekulariseringen slagit över i ett postkristet tillstånd? Vilka möjligheter för teologiskt tänkande genereras i en sådan situation? I denna bok samlas texter om teologins roll i en postkristen kontext och vi får svar på frågan om det teologiska tänkandets relevans i ett samhälle där Gud alltmer framstår som ett mysterium som fortfarande hemsöker vår värld med den gäckande frågan: finns det något mer? Teologin visar sig vara en filosofisk disciplin som med nödvändighet griper in i områden som ekonomi, politik och historia och bidrar med ”sitt perspektiv genom att delta i en bredare och gemensam tydning av samtiden.”

En berörd park är en plats som skapats av nödvändighet. Den gestaltar en överlevnadsstrategi. Efter ett överfall inleds en process för att återfå kontroll, eller för att helt överge den. Parken som idé är en tillrättalagd natur med mörka skuggor och vrår. Diktjaget skapar något eget, mer gripbart, och låter sig omslutas. Daniel Mårs och Charlotte Qvandt gav ut sin första gemensamma diktsamling Flockmatrisen 2019. Genom tillit och att ge varandra frihet i skrivandet arbetar de mot att hitta en sammanhållen röst.

"ALISTAIR CHARLES HUMPHREY BERG, född den tredje i tredje nittonhundratrettioett. Faderns yrke: hedersman av okänd härkomst, skurk av första graden. Modern: en dam utan motstycke, mor till geniet …" Perukförsäljaren Berg har begett sig till en rekreationsort vid havet för att mörda sin far. Utan att röja sin identitet hyr han ett rum vägg i vägg där fadern bor tillsammans med sin älskarinna. Men snart blir ingenting som Berg tänkt sig. Istället följer ett intrikat triangeldrama där whiskyn flödar, en skyltdocka bärs runt inlindad i en matta och både katter och undulater får sätta livet till. På en utsökt prosa fylld av absurd humor drivs dramat framåt genom en delirisk inre monolog, minnen ur det förflutna, nuets ansikten och röster samt drömmar om framtiden. Allt filtrerat genom Bergs förvirrade blick och med kuststadens pinande kyla som fond.

Med Umeå som kuliss och katalysator utforskar diktjaget i Kom, jag vet en plats, med språklig precision och öm blick, de egna minnena i ett förlustens väntrum. I dialog med de förlorade röster – som bär namn av en mor, en älskarinna och en vän – pågår en bearbetning av dödens kvarlevor inom den som blir kvar. Med kompromisslös uppriktighet tecknas förvandlingen av detta jag fram och genom skrivakten skapas en plats att andas. Att gå vidare, att överleva. Detta är en litterär debut som med mognat sinne skildrar en drömlik vandring i ett minneslandskap. Minnena tycks ta över nuet. Och nuet ger plats åt ömsom smärtsamma, ömsom bitterljuva ekon från det förflutna, minnen som ter sig lika verkliga, lika stor del av ett nu som en skopglass som smälter i solen.

I Min totala njutning rör vi oss varsamt i skrevorna mellan erotiska drömmar och sönderfallande verklighet. Det undermedvetna har tagit formen av en ny natur, ett kargt bergslandskap som kladdar fast under fotsulorna. En grupp människor hanterar ofrivilligt den levande organismens olika stadier av transformation. Med ett outsinligt begär mässar kören om förlösningen i den totala njutningen. Händelser och temporaliteter utspelar sig sida vid sida, omlott och utan tid. ⁣⁣ ⁣⁣ Min totala njutning är ett tillstånd i glappet mellan ett före och ett efter, krisen eller extasen. Individens begär efter förödelse och pånyttfödelse undersöks i relation till kollektivets behov av rituell intimitet och omsorg. Likt ett svedjebruk har allt det gamla bränts för att komma åt något nytt.⁣⁣ ⁣⁣ gör om⁣⁣ gör om det här ⁣⁣ snabbt och smutsigt ⁣⁣ ⁣⁣ min totala njutning ⁣⁣ plommon⁣⁣ pälsar⁣⁣ röda stenar

Resistance within the Museum Fauna närmar sig konstnärens blick på djuren som den avbildar på duken. EvaMarie Lindahl tar med oss på en rundvandring genom konsthistorien och museets salar. Väcker genom texter, teckningar, affisch och collage liv i de avbildade djur som befolkar konstmuseets väggar. Vi får höra från deras perspektiv om hur det är att vara en del av konsthistorien och de konsekvenser det kan innebära att studeras av en konstnär. EvaMarie Lindahl har även bjudit in Claire Parkinson att skriva om antropomorfism, och Brett Mills och Alex Lockwood att skriva om de konsekvenser konstnärligt och visuellt arbete kan ha för icke-mänskliga djur. Boken innehåller även en konversation mellan Amelie Björck och EvaMarie Lindahl om hur de i sina respektive praktiker förhåller sig kritiskt till användandet av icke-mänskliga djur i visuellt och konstnärligt arbete.⁣⁣

Från djupet av en medelålderskris navigerar Geez genom de diffusa skiljelinjerna mellan åldrande och ungdom; det verkliga och det tänkta; det som återges och det verkliga – vad som fångar blicken och vad som finns bakom den. I fyra dela rör sig diktsamlingen genom lek och kärlek till skvaller och slutligen in i utforskande över brytpunkten mellan jaget och den rådande kulturen. Dikterna är närmast framsjungna, djupt förankrade i en förståelse av den transformativa kraften i svart kultur.

Kroppen är inte intakt. Den är porös och ständigt på väg mot sin upplösning. Och döden är kanske inte det underjordiska, det osynliga – mörkret. Utan snarare ett territorium. Ett rum av skiftande proportioner du kan kliva in i. Ett minne. Kanske en gummihand. ⁣⁣ Bedårande dissekerar livets början och slut. Och det att livet består av individens konstanta förvandling. En förvandling som på det intellektuella och själsliga planet sammanförs med individens primala kroppslighet – den blir till kött och blod, den luktar och kryllar av mikroorganismer. ⁣⁣ Vi möter B som nybliven mamma till Æ. Efter förlossningen förändras B. Vad händer med B när de kroppsliga och själsliga gränserna mellan förälder och barn blir alltmer otydliga? B som annars är “mitt i livet” upptas däremot allt mer av döden, en upptagenhet som når sin kulmen med B:s fars bortgång. Döden är osynlig och på samma gång konstant närvarande. Genom en essäliknande prosa återges B:s försök att fånga in och till och med förkroppsliga döden. ⁣⁣ Ida Marie Hede river sig in i frågor kring vad det innebär att föda och födas, att försvinna in i en familjegemenskap, att dö. Att människan kan existera avgränsad från sin omgivning framstår som en chimär. ⁣⁣ Men under den ständiga färden mot den oundvikliga upplösningen är vi aldrig ensamma. Vi verkar i och genom varandra.

Alla de där samtalen vi borde ha tagit, frågorna som behövde ställas och födelsedagarna vi skulle ha firat. När allt vi inte gjorde plötsligt inte går att ta om. Hur det trycker bröst och sinne sedan. Finns det då en fredad plats där minnena kan blomma? ⁣⁣ Med ett prosapoetiskt grepp skildras saknaden av en morbror och en sista tid som aldrig kommer tillbaka. ⁣⁣ Om hon fick ringa en enda gång till.⁣⁣ Och du svarade skulle jag lyssna. Till cigarettröken den långa askan höra Tour de France-andningen. ⁣⁣ Verkfall är en sober samling strofer om sorg och om att söka tröst och försoning bland skog och rovdjur. I en bruksort där våra givna liv får oss att sluta drömma. Här finns den skötsamme arbetarens öde och ett Sverige som en gång var.