Rosaria levde, enligt många, ett synnerligen gott liv. Hon var en framstående professor i engelska med fast tjänst, öppet lesbisk och djupt engagerad i kampen för HBTQ-personers rättigheter.
Tillsammans med sin partner ägde hon två hemtrevliga bostäder, där dörrarna ständigt stod öppna för studenter och aktivister som drömde om att förändra världen. I lokalsamhället lade hon tid och hjärta på volontärarbete. På universitetet betraktades hon som en klok och inflytelserik rådgivare, både för studenter och för sitt ämnes framtida kursplaner.
Strax efter att hon fyllt trettio förändrades dock allt. En tanke, nästan otänkbar för henne, skar in som en störande spricka i hennes värld: att kristendomen – denna religion hon så länge avfärdat som problematisk, ibland till och med destruktiv – kanske ändå bar sanningen om vem Gud är. Den möjligheten utmanade allt hon byggt sitt liv på, allt hon känt sig hemma i och alla de människor hon stod nära.
Detta är berättelsen om vad Rosaria själv kallar en tågkrasch orkestrerad av det övernaturliga. Här blottlägger hon sina hemligaste funderingar och innersta uppgörelser med livet – berättade med det skärpta språksinne och den reflekterande blick som bara en litteraturvetare kan ha.
