”För övrigt, efter oss: syndafloden” lär en av [Jupiters] mätresser ha sammanfattat sin tid.
[De förutvarande] utspelar sig vid randen av en ny tideräkning. Den tidigare maktordningen har raserats, och i väntan på att domarna mot dem skall verkställas återerinrar sig en anonym grupp ur den forna eliten sin förlorade tillvaro. Med hjälp av sina förenade inbillningsförmågor försöker de bryta sig ut ur fängelset i syfte att ta sig tillbaka till den hemlighetsfulla och sällsamma by som de besökte en gång före samhällsomstörtningen, en by som befolkades av [mjölkpigan], [herden] och [låssmeden], [Venus] och [Mars] med flera.
Vad som vid första påseende tycks vara en från franskan besynnerligt översatt, kalejdoskopisk och smått absurd herderoman är i själva verket en chiffrerad och censurerad redogörelse för de sista skälvande dagarna av ett samhälle i förfall.
Vad är sanning och vad är inbillning? Vem bär skulden för samhällets undergång, och vilka är vi?
