Jag som aldrig känt en man

“Under mycket lång tid var den ena dagen på pricken lik den andra, men så började jag tänka och allt förändrades.”

Djupt nere under marken sitter trettionio kvinnor fängslade i en bur. Kvinnorna övervakas av beväpnade vakter och har ingen aning om hur de hamnat där. De har inget grepp om tiden och endast vaga minnesbilder av hur livet såg ut innan.

I ett hörn sitter den fyrtionde fången, en ung flicka, och prövar sina tankar. Hon är utstött från de andras gemenskap. Men när slumpen ger kvinnorna en chans att fly ska hon visa sig vara nyckeln till gruppens överlevnad.

”I en sämre författares händer hade det blivit outhärdligt, men Harpman har en penna av guld. Hennes stil är sparsmakad och exakt, inte ett ord är med som inte borde vara det. Här förtjänar översättaren Katja Waldén en stor del av äran. Hennes tolkning känns självklar; texten flyter som om svenska vore originalspråket. Förhoppningsvis kommer den här romanen göra succé även här. Det förtjänar den.” ETC