Stig Dagerman (1923-54) var en av de mest framträdande författarna inom den svenska fyrtiotalismen. Sin tidiga död till trots hann Dagerman författa fyra romaner, ett stort antal noveller, dikter, teaterpjäser, dagsverser och reportage.
Dagermans debutroman, Ormen, publicerades 1945. Då var författaren endast 22 år gammal och kom att hyllas och geniförklaras av en förbluffad kritikerkår. Olof Lagercrantz skrev exempelvis i Dagens Nyheter: ”Så övertygande har ingen svensk författare i detta sekel debuterat.”
Ormen är en löst sammanfogad berättelse där ångest och fruktan utgör huvudteman. Boken utspelas I beredskapstidens Sverige; handlingen kretsar till stor del kring ett antal värnpliktiga, deras liv och mardrömsliknande upplevelser på en förläggning och under permissionerna. I centrum för handlingen återfinns även en orm, vilken närmast bör betraktas som en symbol för huvudpersonernas fruktan. Dagerman avviker ofta från det standardiserade skriftspråket, bl.a. genom användandet av dialekt, vardagsspråk, klassjargong och affektivt uttal.
