Den svenska debattens förskjutning mot frågor om mångkultur, invandring och svenskhet har inneburit ökad polarisering och en omvälvning av det politiska landskapet. Efter att ha dominerats av ekonomisk-politiska frågor förefaller vår tids politiska strid stå mellan den etablerade liberala demokratin och en populistisk nationalism som hotar denna ordning.

I Nationalstaten visar statsvetaren Björn Östbring att dagens politiska samtal tyngs av en rad missuppfattningar om vad nationalism faktiskt innebär. Nationen är inte det öppna samhällets fiende. I själva verket har den sedan länge utgjort det oartikulerade ramverk inom vilket den liberala demokratin verkar, i såväl politisk filosofi som praktik.

Bortom ett radikalt vägval mellan liberal öppenhet och nationalistisk slutenhet påminner Östbring om att det finns en tredje väg, rotad i en bortglömd idétradition: liberal nationalism.

Den svenska debattens förskjutning mot frågor om mångkultur, invandring och svenskhet har inneburit ökad polarisering och en omvälvning av det politiska landskapet. Efter att ha dominerats av ekonomisk-politiska frågor förefaller vår tids politiska strid stå mellan den etablerade liberala demokratin och en populistisk nationalism som hotar denna ordning.

I Nationalstaten visar statsvetaren Björn Östbring att dagens politiska samtal tyngs av en rad missuppfattningar om vad nationalism faktiskt innebär. Nationen är inte det öppna samhällets fiende. I själva verket har den sedan länge utgjort det oartikulerade ramverk inom vilket den liberala demokratin verkar, i såväl politisk filosofi som praktik.

Bortom ett radikalt vägval mellan liberal öppenhet och nationalistisk slutenhet påminner Östbring om att det finns en tredje väg, rotad i en bortglömd idétradition: liberal nationalism.