Hösten 1944. De allierade avancerar på alla fronter och i Nordnorge pressas de tyska ockupationsstyrkorna hårt tillbaka. Under reträtten transporteras krigsfångar, tyska soldater och flyende civilbefolkning på båtar för att föras söderut.
På MS Rigel samlas över 2 500 krigsfångar, bland dem två unga män, den ryska Julian Oresjkin och norrmannen Asbjørn Schultz. När brittiska bombplan attackerar och sänker Rigel utanför Helgelands kust hamnar de i det iskalla vattnet och tvingas till en kamp för överlevnad.
Sänkningen av MS Rigel i andra världskrigets slutskede är den största fartygskatastrofen i Norges historia och varhelt betydelse lös ur militär synvinkel. Av 2 500 passagerare överlevde endast ett fåtal. Ida Larmo skildrar en viktig mendelvis okänd del av vår närhistoria genom ögonen på två av dem.
Det är en berättelse om tillvaron när den är som vidrigast. Men det är också genom att inte skygga för de historisktbelagda händelser man helt vill vända bort blicken från som Larmo lyckas berätta en historia om mänsklig solidaritet och hygglighet. Ur Ola Larsmos förord.
