”Vilket symptom på tidsandan det ändå är! fortsatte han. Samhället måste verkligen vara smutsigt, om Gud inte längre har rätt att vara kräsen, om han tvingas plocka upp vad han hittar och får nöja sig med att kalla människor som jag!” I En Route återstiftar vi bekantskapen med dekadensförfattaren J.-K. Huysmans (1848-1907) alterego Durtal, den plågade enslingen från Là-Bas, som bryter upp från Paris och med allt sitt självhat, sin leda och sin vämjelse över en idiotisk samtid beger sig till ett trappistkloster för att skrubba rent själen. I bländande färgstarka och överdådiga tablåer beskrivs musiken, konsten och arkitekturen som drar honom till tron, och in i ”själens dunkla natt” …

”Vilket symptom på tidsandan det ändå är! fortsatte han. Samhället måste verkligen vara smutsigt, om Gud inte längre har rätt att vara kräsen, om han tvingas plocka upp vad han hittar och får nöja sig med att kalla människor som jag!” I En Route återstiftar vi bekantskapen med dekadensförfattaren J.-K. Huysmans (1848-1907) alterego Durtal, den plågade enslingen från Là-Bas, som bryter upp från Paris och med allt sitt självhat, sin leda och sin vämjelse över en idiotisk samtid beger sig till ett trappistkloster för att skrubba rent själen. I bländande färgstarka och överdådiga tablåer beskrivs musiken, konsten och arkitekturen som drar honom till tron, och in i ”själens dunkla natt” …

”Vilket symptom på tidsandan det ändå är! fortsatte han. Samhället måste verkligen vara smutsigt, om Gud inte längre har rätt att vara kräsen, om han tvingas plocka upp vad han hittar och får nöja sig med att kalla människor som jag!” I En Route återstiftar vi bekantskapen med dekadensförfattaren J.-K. Huysmans (1848-1907) alterego Durtal, den plågade enslingen från Là-Bas, som bryter upp från Paris och med allt sitt självhat, sin leda och sin vämjelse över en idiotisk samtid beger sig till ett trappistkloster för att skrubba rent själen. I bländande färgstarka och överdådiga tablåer beskrivs musiken, konsten och arkitekturen som drar honom till tron, och in i ”själens dunkla natt” …