Karlstadliv med utblickar mot världen Ögonblick som jag minns dem Widqvist filosoferar kring Karlstads karaktär med stadspolitiska förtecken och hans texter gör nedslag i den personliga historien från 1970-talet fram till våra dagar. ”68”-rörelsen har i stort och smått haft inflytande på Widqvist’s liv och leverne. Hans politiska resa lyfts fram. Vi får också ta del av ögonblick av hans möten och händelser med människorna i Karlstad och de delar av staden som han rör sig i. Karlstadlivet vidgas när Widqvist tar sig ut i världen och betraktar människornas omständigheter i andra kulturer. Stilsorterna blandas i Widqvists skrivande då skönlitterära ansatser samsas med sakprosa. Med stöd av dagböcker och anteckningar pendlar den språkliga framställningen mellan dåtid och nutid, liksom då händelserna utspelade sig. Boken är rikt illustrerad. Förhoppningsvis väcker mina personliga episodiska minnesrader också andras minnen till liv och på så sätt vidgat det individuella till att bidra till vårt kollektiva minne. Vi, som levt i detta tidevarv, vår tidsandas kultur men vars personliga öden inte hamnat i arkivens minnesbank, är likväl avgörande för upprätthållande av vår gemensamma kulturella identitet och mångförgrenade historia. När jag skrivit dessa rader om delar av mitt Karlstadliv och några resor ut i världen handlar det i hög grad om att göra nedslag i vårt politiskt kulturella samhälle som haft någon form av betydelse både i smått och stort, parat med försöken att förstå mig själv utifrån enskilda händelser i mitt liv. Valet av dessa till syns spretiga episoder är ju inte neutralt utan stödjer något om mig själv som jag inte är helt klar över. Frågan är i vilken utsträckning mitt minne har påverkats av en förutbestämd självbild, som då medvetet eller omedvetet blir bekräftad av mina val av minnen. På sätt och vis har mina minnen hämtats fram någonstans ifrån, men det har för mig mer tett sig som att min livssituation och tankar idag lett mig mot något som inte varit självklart på förhand givet. Jag har funnit de minnen jag trott inte bara har betydelse för mig själv utan också för andra som levt under samma tidsperiod som jag själv. Mitt eget ”förråd” av minnen är nog inte i en särskild låda i huvudet. Jag tror inte att det är ett slags lager där allt finns på hög varifrån jag har hämtat det jag idag erinrar mig. Jag uppfattar det snarare som en vandring fram och tillbaka mellan nuet och mina lösa anteckningar, brevkorrespondens, fotografier, tidningsartiklar och mentala känslomässiga stämningar från mitt eget då, där mycket är glömt, förbisett eller av olika skäl medvetet utelämnat. Inledningsvis hade jag inte tänkt att beröra mina relationer till de kvinnor som jag levt med och som berört mig starkt, ej heller mina barn. Men efterhand kändes det märkligt att inte säga något om människorna som inte bara varit delar av mitt liv, utan varit mitt liv. Relationer så skilda, men likväl så kära Samtidigt har det varit viktigt för mig att inte göra mig skyldig till överträdelser gällande deras personliga integritet, att inte utelämna älskade personer. De har ju sina egna livsberättelser. Så när jag i korta episoder eller tankar om våra liv tillsammans tecknat ned mina rader, har jag haft som ledstjärna att skriva så lite som möjligt, men ändå säga något om mitt ”oss” och då blir de ringa orden förhoppningsvis inte uttryck för ringa känslor. ”68”:ans politiska resa har lyfts fram och dominerar denna skildring men livet har varit så mycket mer...vilket i denna framställning bara har kunnat anas

Karlstadliv med utblickar mot världen Ögonblick som jag minns dem Widqvist filosoferar kring Karlstads karaktär med stadspolitiska förtecken och hans texter gör nedslag i den personliga historien från 1970-talet fram till våra dagar. ”68”-rörelsen har i stort och smått haft inflytande på Widqvist’s liv och leverne. Hans politiska resa lyfts fram. Vi får också ta del av ögonblick av hans möten och händelser med människorna i Karlstad och de delar av staden som han rör sig i. Karlstadlivet vidgas när Widqvist tar sig ut i världen och betraktar människornas omständigheter i andra kulturer. Stilsorterna blandas i Widqvists skrivande då skönlitterära ansatser samsas med sakprosa. Med stöd av dagböcker och anteckningar pendlar den språkliga framställningen mellan dåtid och nutid, liksom då händelserna utspelade sig. Boken är rikt illustrerad. Förhoppningsvis väcker mina personliga episodiska minnesrader också andras minnen till liv och på så sätt vidgat det individuella till att bidra till vårt kollektiva minne. Vi, som levt i detta tidevarv, vår tidsandas kultur men vars personliga öden inte hamnat i arkivens minnesbank, är likväl avgörande för upprätthållande av vår gemensamma kulturella identitet och mångförgrenade historia. När jag skrivit dessa rader om delar av mitt Karlstadliv och några resor ut i världen handlar det i hög grad om att göra nedslag i vårt politiskt kulturella samhälle som haft någon form av betydelse både i smått och stort, parat med försöken att förstå mig själv utifrån enskilda händelser i mitt liv. Valet av dessa till syns spretiga episoder är ju inte neutralt utan stödjer något om mig själv som jag inte är helt klar över. Frågan är i vilken utsträckning mitt minne har påverkats av en förutbestämd självbild, som då medvetet eller omedvetet blir bekräftad av mina val av minnen. På sätt och vis har mina minnen hämtats fram någonstans ifrån, men det har för mig mer tett sig som att min livssituation och tankar idag lett mig mot något som inte varit självklart på förhand givet. Jag har funnit de minnen jag trott inte bara har betydelse för mig själv utan också för andra som levt under samma tidsperiod som jag själv. Mitt eget ”förråd” av minnen är nog inte i en särskild låda i huvudet. Jag tror inte att det är ett slags lager där allt finns på hög varifrån jag har hämtat det jag idag erinrar mig. Jag uppfattar det snarare som en vandring fram och tillbaka mellan nuet och mina lösa anteckningar, brevkorrespondens, fotografier, tidningsartiklar och mentala känslomässiga stämningar från mitt eget då, där mycket är glömt, förbisett eller av olika skäl medvetet utelämnat. Inledningsvis hade jag inte tänkt att beröra mina relationer till de kvinnor som jag levt med och som berört mig starkt, ej heller mina barn. Men efterhand kändes det märkligt att inte säga något om människorna som inte bara varit delar av mitt liv, utan varit mitt liv. Relationer så skilda, men likväl så kära Samtidigt har det varit viktigt för mig att inte göra mig skyldig till överträdelser gällande deras personliga integritet, att inte utelämna älskade personer. De har ju sina egna livsberättelser. Så när jag i korta episoder eller tankar om våra liv tillsammans tecknat ned mina rader, har jag haft som ledstjärna att skriva så lite som möjligt, men ändå säga något om mitt ”oss” och då blir de ringa orden förhoppningsvis inte uttryck för ringa känslor. ”68”:ans politiska resa har lyfts fram och dominerar denna skildring men livet har varit så mycket mer...vilket i denna framställning bara har kunnat anas