Norlén & Slottner – förlag

I denna bok skildrar författaren sina erfarenheter som barnläkare i Värmland under mer än femtio år, liksom sitt arbete med barns hälsa och rättigheter i andra delar av världen. Han har bland annat tjänstgjort vid barnkliniken i Tromsø i Nordnorge samt medverkat i utvecklingen av mödra- och barnhälsovård i Jordanien och på Gazaremsan. Under slutskedet av de Röda khmerernas folkmord arbetade han vid ett landsortssjukhus i Kampuchea (Kambodja), och efter tsunamikatastrofen 2004 deltog han tillsammans med sin hustru och professorn Hans Rosling i hjälparbetet i Thailand. Boken beskriver också de utvecklings- och forskningsprojekt om barnolycksfall, barnmisshandel och barns rättigheter som han genomfört tillsammans med medarbetare i Sverige, Jordanien och Bangladesh. Inledningsvis berättar författaren även om sin egen uppväxt i ­Västergötland under skuggan av andra världskriget och om livet i en konservativ landsbygdsmiljö under denna tid. Staffan Janson (1945) har varit adjungerad professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet samt i barn- och ungdomsmedicin vid univer­siteten i Örebro och Uppsala. Han har även medverkat i regeringens Kommitté mot Barnmisshandel och i Barnsäkerhetsdelegationen samt lett långvariga nationella studier om barnmisshandel. Studierna har visat att barns situation i Sverige förbättrats avsevärt sedan införandet av förbudet mot barnaga 1979. Tillsammans med svenska riksdagsledamöter har han presenterat dessa erfarenheter i ett tio­tal parlament runt om i världen, från Tokyo till Brasília. För sina insatser för barns säkerhet och rättigheter har han tilldelats Trygg-Hansas Trafiksäkerhetspris 1984, Nationella Solstickepriset 2004 och Allmänna Barnhusets Stora Pris 2018. År 1990 utsågs han av kung Hussein till kommendör av ordanska frihetsorden.

Hur ser den starkes rätt ut? Det finns många svar på den frågan. Ett av dem ger Christer Karphammar i sin nya bok med samma namn – Den starkes rätt. Han såg den rätten utövas gång på gång i sitt arbete som internationell domare i det forna Jugoslavien och medlare i Indonesien. Den starkes rätt tar ingen hänsyn till internationella stadgar och traktat eller till så kallade mänskliga rättigheter.  Majoriteten av oss låter sig ledas av stora ord från makthavare och de media vi tar del av. Vi väljer ofta det bekväma framför det rätta. Karphammar lyfter i sin bok fram de människor som trots allt vägrar ge upp: de som vittnar, de som förhandlar, de som fortsätter tro på rättens möjligheter även när världen runt dem faller samman. Författaren har 25 års erfarenheter från krig och fredsförhandlingar. Här beskriver han sitt arbete och sina möten med människor i olika situationer. Berättelserna är ibland ömsinta och humoristiska och ibland dramatiska och skrämmande. Karphammar skildrar på ett personligt sätt inte bara de stora politiska skeendena, utan också de små, avgörande ögonblicken där människors liv förändras för alltid. Han låter oss följa hur makt utövas i praktiken - i förhörsrum, vid förhandlingsbord, på gator och torg och i hem där rädslan blivit vardag.  Vem har något att sätta emot när den allra starkaste vill förändra – flytta gränser, splittra länder eller forma världen efter sina egna intressen?  Han frågar också läsaren hur den skulle agerat i uppkomna situationer.

Syftet med denna bok är att för första gången genomföra en djupare undersökning och analys av de haverier med dödlig utgång som skedde mellan 1946 och 1989. Det är också ett försök att för allmänheten på ett begripligt sätt klarlägga vad som egentligen hände. Och inte minst, ge de flygare som omkom en egen historia – alla de flygare vars namn nu finns på väggen i Flygvapnets minneshall. Andra upplagan Utsedd till ÅRETS BOK OM SVENSK HISTORIA

Sveriges läkemedelsnota har på tjugo år vuxit från 29 till över 70 miljarder kronor om året. För att få perspektiv, så motsvarar den ökningen årskostnaden för 7200 vårdplatser, 61 000 sjuksköterskor eller 33 000 läkare. När en livsviktig medicin, ofta ett särläkemedel, ändå nekas subvention riktas den offentliga och ytterst mediala ilskan mot myndigheten som säger nej, dock aldrig mot bolaget som satte ett pris som klart översteg medicinens terapeutiska och ekonomiska värde. Behrang Kianzad har ägnat tio år åt att utreda när ett läkemedelspris upphör att vara högt och i stället blir oskäligt, och därmed ett brott mot konkurrenslagens förbud mot överprissättning. I Vad kostar ett liv får läsaren tränga bakom läkemedelsbranschens bäst bevarade hemligheter, från sagan om Martin Shkrelis Daraprim till AstraZenecas manipulation av regelverket, från gamla substanser som köps upp och prissätts om tusenfalt till de två svenska utredningar om överprissättning som avslutades utan åtgärd, den ena efter sjutton månader och över 1 700 diarieförda handlingar, medan Nederländerna, Italien, Spanien och Storbritannien dömde ut miljonböter i samma slags fall. Det är dags för Sverige att tillämpa samma regler då ensamrätten som möjliggör prissättning utan konkurrens är just en gåva från samhället för att belöna innovation, men det är hög tid att kräva in samhällets del av utbytet. Om författaren: Behrang Kianzad är journalist, jurist och forskare i konkurrensrätt, immaterialrätt och rätts­­ekonomi. Efter juristexamen i Lund disputerade han 2022 vid Köpenhamns ­universitet på avhandling om överprissättning inom läkemedelsbranschen, ett verk som utkommer på ­Cambridge University Press under 2027. Han har varit postdoktor vid Köpenhamns universitet och vid Ekonomihögskolan i Lund, gästforskat vid Max Planck-­institutet för innovation och konkurrens i München, och är sedan 2025 forskare vid Institutionen för globala politiska studier vid Malmö universitet. Hans verk har publicerats på Oxford University Press, Cambridge University Press, Springer samt Edward Elgar. Sedan 2000 har han också frilansat på svenska kultur- och debattsidor, arbetat på Sveriges Radio Ekot, Sveriges Television Uppdrag Granskning samt för TIME Magazine.

Maurice lämnar Guinea med ett löfte och en dröm. Hans resa norrut genom Sahara och över Medelhavet är ett sökande efter identitet och en konfrontation med vad det kostar att vilja leva på egna villkor. Niklas har lämnat sitt trygga liv i Sverige, men inuti honom pågår en långsam erosion av mening. Jocke, som kör omkring i utkanten av dessa världar i sin timmerbil, vet vad utanförskap. innebär – fast på ett helt annat sätt. Och sedan finns Jenny. Det hon delar med Maurice, Niklas och Jocke är inte omständigheterna. Det är den grundläggande mänskliga erfarenheten av att stå vid ett vägskäl och inte veta om man har kraften att ta steget. Inte fri, inte fången handlar om migration och integration, om flyktingars öden och Europas svar. Men det är framför allt en roman om det existentiella tillståndet att vara människa – om längtan efter mening, tillhörighet och kärlek som inte känner några nationsgränser. Inte fri, inte fången är en roman som ställer sig på Medelhavets strand och blickar åt båda håll. Vad innebär det att möta det okända – i världen och i sig själv – och vad väljer vi att göra med det mötet? Klaus Stein, född och uppvuxen i Tyskland, har varit verksam i Sverige som läkare, forskare och föreläsare sedan mer än 20 år. Läkaryrket har fört honom från vårdcentraler i värmländska glesbygden till flera internationella katastrofinsatser i Afrika, som exempelvis i Liberia under Ebolautbrottet 2014. I sin andra skönlitterära roman Inte fri, inte fången väver han ihop erfarenheter från sina många olika möten med människor på flykt från inre eller yttre faror och kulturella skillnader däremellan. Han debuterade skönlitterärt med Det vi aldrig talade om. I denna bok följer han sin tyska mormors liv genom hennes motstånd mot nationalsocialismen och kvinnoförtrycket på 1930- och 1940-talen, ända in i det nya Tysklands politik efter 1945.

Den här boken har blivit något av en klassiker i flyghistoriska kretsar. Den har varit slutsåld länge, men nu har vi tryckt upp ett begränsat antal som finns i lager. Göran Jacobssons bok är resultatet av 15 års idogt arbete med att samla dokument, foton och, inte minst, att intervjua många av de människor som varit en aktiv del av fältflygarkåren. Här finns svaren på hur många de var, vad hände efter den grundläggande flygutbildningen och vad har hänt efter avslutade tjänsteår. Läs och begrunda Jacobssons förnämliga essä om en yrkesgrupp som man hört mycket talas om men egentligen inte vet så mycket om fältflygarna, stridspiloterna unga pojkar som en gång förverkligade sina drömmar.

Alf Ingesson Thoor föddes 1950 i Mjölby där han växte upp i en klassisk arbetarmiljö. 1967 började han i Flygvapnet som fältflygarelev, nyss fyllda 17 år. Efter flygarexamen hamnade han på F 17 i Ronneby där utbildningen till stridsflygare skedde. Därefter har han tjänstgjort vid flera flottiljer och även en tid varit flyglärare där han efter några år rekryterades till att bli Flygvapnets förste flygande psykolog. Efter psykologexamen och legitimation har han fortsatt i Flygvapnet med att arbeta som flygspecialpsykolog men även som krispsykolog i civil regi vid flera katastrofer, bland annat tsunamin i Thailand. 1998 utbildades även till helikopterpilot. Han har genom åren genomfört mängder av flyguppvisningar. Boken avslutas med ett nyskrivet kapitel om vad som hänt sedan senaste upplagan. Bokens första utgåva utsågs till Årets svenska flygbok 2012

Året var 1965. Julaftonskvällen började övergå i natt när ett av Sovjets största transportplan närmade sig Gotland. Det kom från söder och upptäcktes sent av försvarets radarstation. Piloten begärde att få landa, eftersom planet råkat ut för motorfel. Ett skadat flygplan måste förstås få tillstånd att använda flygplatsen. Ur planet strömmade beväpnade soldater. Befälhavaren ombord krävde tillgång till en varm hangar för att reparera motorn. Dessutom begärde han landningstillstånd för ytterligare plan som medförde reservdelar. Läget var spänt och började kännas hotfullt. ÖB beordrade 320:de fallskärmsjägarplutonen i beredskap. Under julnatten flög plutonen från Karlsborg och hoppade på Toftafältet. Uppgiften var att spana och se till att sovjeterna höll sig på plats tills trupp anlände från fastlandet. Boken är en fiktion, men händelsen kunde mycket väl ha inträffat och berättelsen till och med vara sann. Vapen, platser och organisation är autentiska så långt det är möjligt.

Berättelsen om arbetskraftsutvandringen till södra Uralbergen i Ryssland på 1870-talet har alltid varit levande i författarnas släkthistoria. Gunnars farmor Tekla är född i Ural och kunde själv berätta en del minnen. Ändå var det mycket som var nytt när vi på allvar började forska i historiska dokument, kyrkböcker och arkiv. Vi hade till exempel inte förstått att många av svenskarna gjorde den långa resan mellan fäderneslandet och järnverken där borta flera gånger. Vi har också lärt oss att nästan alla hade en anknytning till Degerfors Järnverk, men få var födda på orten. En majoritet av de som återvände till Sverige kom också att emigrera vidare till Amerika. Vår berättelse är en historisk roman, en fri tolkning av vad som hände utifrån ett stort källmaterial. Det är en berättelse om vardagens dramatik och arbetets krav i en svår tid för en stor del av den hårt arbetande befolkningen. Degerforssmedernas hantverk och skicklighet blev vida känd och var också anledningen till att de värvades i den här för de flesta så okända emigrationen i österled. Historien om smederna som arbetskraftsutvandrade österut har inte berättats i den här formen tidigare.

"Jag minns inte hur, men en dag under hösten 2024 hittade jag ett arkiv fullt av gamla historier från Sunnemo. En man vid namn E.G. Fröding hade, under sent 1920-tal och tidigt 1930-tal, samlat berättelser från människor födda under 1800-talet. Berättelserna handlade om allt möjligt, allt från barndop till svartkonst. Jag blev fascinerad och kunde inte sluta läsa, men texten var inte speciellt läsvänlig. Det tog inte lång tid innan jag insåg att om det här måste jag berätta. Jag vill genom den här boken göra den tiden i hembygden lite mer tillgänglig och närvarande. Jag vill att läsaren, hellre än att scrolla på nätet innan läggdags, ska ta upp boken och navigera genom sidorna precis som i gamla tider. Det här är rösterna från seklen som gått och berättelserna om dem som inte längre finns ibland oss, men som är närvarande i varje del av vår hembygd. De bröt och röjde den mark som ännu grönska har. Det är en ynnest att få föra deras röster vidare och bevara minnet av det som en gång var. Det här är deras ord, deras berättelser och en liten ljusglimt av det förflutna. Det är berättelser från 1800-talets Sunnemo socken."

Mina första skidor var ett par enkla träskidor med Rottefella- bindningar som jag ärvde av min storebror Börje. Redan i unga år blev träning min stora passion och kärleken till sporten har sen dess bara växt. Under coronapandemin fanns det plötsligt tid att gå igenom alla 66 träningsdagböcker från 1957 till 2022. Resultatet var 23678 timmars träning och 28162 mil, vilket motsvarar sju varv runt jorden. Det blev början till den här boken. Alla de där timmarna i spåret och ute i naturen har satt sina spår i mig, precis som jag har lämnat mina i snön. Under mer än sextio år i skidspåret, både som hårdsatsande elitåkare och som seriös motionär, har jag på nära håll fått följa längdåkningens utveckling. Mycket har förändrats sedan jag började åka, både när det gäller utrustning och sättet att träna, men själva känslan i spåret har varit densamma. Träningen har blivit en naturlig del av vardagen. Tävlingarna har gett både svar och nya mål att sikta mot. Nu, efter att ha passerat åttio, har livet fört mig in på en annan, oväntad väg. Som en otrevlig överraskning fick jag den 6 mars 2024 diagnosen ALS. Musklerna som drev mig framåt mil efter mil, och som tjänat mig så väl under alla dessa år, börjar gradvis ge vika. Detta är min berättelse – om ett liv på skidor, om att aldrig sluta kämpa, om de stôlligheter jag gjort och om att möta ålderdomen och finna en ny sorts styrka när den gamla sakta försvinner.

I Nederländerna under 1600-talet uppstod vad som kom att kallas den holländska guldåldern, både geopolitiskt och inom konsten. Många av de mest framstående, numera legendariska, konstnärerna verkade i staden Delft: Michiel van Miereveld, Jan Steen, Pieter de Hooch och inte minst Johannes Vermeer för att nämna några få. I den här boken berättar Fredrik Granström om historien och samspelet mellan staden, människorna och konsten i Delft under 1600-talet. En tidsresa rikt illustrerad med nästan 200 bilder, där läsaren får skymta hur tillvaron var för folket i de olika samhällsskikten, och framför allt hur den numera klassiska nederländska konsten växte fram i den då viktigaste staden i landet. Fredrik Granström, författare och folkhälsoanalytiker, bor och arbetar i Karlstad. Sedan många år har han ett specialintresse för holländsk 1600-talskonst, och särskilt fascinerats av konsten och konstnärerna från staden Delft. Detta har resulterat i åtskilliga resor till Delft och närliggande städer för att beskåda konst och förkovra sig i historierna som ligger bakom. Vid sidan av författarskapet är Fredrik anställd vid Folkhälsoavdelningen i Region Värmland.

Den viktiga bruksnäringen i Bergslagen behövde under andra hälften av 1800-talet förbättra sina transportsystem. Mängden varor som behövde transporteras ökade kraftigt under denna tid. Det gällde transporten av malm från gruvorna runt Nora ner till bruken i Karlskoga och söderut. Och sedan vidare transport av de färdiga produkterna. Det byggdes därför nya kanaler, slussar och senare järnvägar. Tyvärr kunde inte brukspatronerna enas om järnvägens sträckning. Så det blev två parallella järnvägsbyggen på 1870-talet från gruvorna i norr, en smalspårig och en normalspårig. Båda gick ner till den nyöppnade stambanan som gick förbi Degerfors. Senare utökades båda upp till Striberg. Den normalspåriga järnvägen utökades senare ner till hamnen i Otterbäcken och den smalspåriga upp till Bredsjö. Avståndet mellan järnvägarna var bara mellan 2 och 7 km. Detta resulterade i hård konkurrens och dålig lönsamhet. Den smalspåriga järnvägen köptes upp av den normalspåriga som till slut lades ned och Nora Bergslags Järnv

Här finner du en ovanlig bok. Den har blivit till i digitala diskussioner och funderingar i en dialektgrupp, som har växt fram bland ekshäringar boende på orten eller ute i världen. Alla har vi starka band till Ekshärad och värnar om bevarandet av vår säregna dialekt. Du vet nog redan att en ekshäring aldrig ljuger, men ha i beaktande att densamme kan förstärka sanningen, när det kommer till återgivning av berättelser och historier. Du behöver inte förstå vad vi säger. Du behöver inte förstå vad vi skriver. Men du ska förstå vad vi menar!

Verksamheten återupptogs i maj på Malmen, infanteriets övningsfält vid Malmslätt utan­för Linköping. Chef sedan föregående år var kapten Hamilton som tillsammans med löjtnanterna von Porat och Jungner var de enda armé­flygarna. Under sommaren utökades dock förbandet med dels två nyinköpta flygplan, dels tillkom två i Cederströms flygskola utbildade förare, löjtnanterna Björnberg och Silow. Särskilt den sistnämnde tycks ha haft naturlig fallenhet för aviatiken, men blev dessvärre militärflygets första dödsoffer två år senare. Marinen återupptog sin flyg­verksamhet först på senhösten. Platsen var nu Oscar-Fredriksborgs kustfästning där Dahlbeck fick tre nyutbildade kolleger och tre nyinköpta sjöflygplan att driva verksamheten med. Endast ett av dessa marinens pionjärplan kom att bevaras – Tekniska museets flygbåt Donnet-Lévêque.

Ur förordet: ”Det var en fullständigt unik situation vi hamnat i på Ärna. Ta emot hundratals kroppar från tsunamikatastrofen, med bara ett fåtal direktiv och utan strukturell ledning. Ett mottagande som berör och kanske upprör många svenskar som förlorat anhöriga i tsunamikatastrofen. Eftersom Sverige saknade krisledningsorganisation fick vi helt lita på vår egen bedömning av läget. Någon längre tid för konsultation eller eftertanke fanns heller inte, varför besluten oftast var minutoperativa. Det ställdes många gånger orimligt höga krav på chefer, inte minst inom Polisen som bar ansvaret.” Janne Bondesson tog officersexamen 1970 och har arbetat som trupputbildare i 20 år. Efter vidare utbildning till fortifikationsofficer har han haft ansvar för berganläggningar och skyddsrum. Som den som hade god kännedom om fastigheterna på F 16 fick han en viktig roll i uppstarten och sen genomförandet av verksamheten. Egen dokumentation samt gott minne och ett starkt behov att få denna berättelse ut i världen gjorde att han hösten 2023 tog initiativet till att planera bokskrivandet. Han är för närvarande även aktiv i Brigadmuseets verksamhet i Karlstad.

Martin Wickramasinghes roman Madol Doova publicerades första gången 1947. Sedan dess har över en miljon exemplar tryckts på många språk utöver singalesiska. Nu ges den för första gången ut på svenska. Boken handlar om en tonårig moderlös pojke, Upali, som inte vill studera som hans far och styvmor önskar. Han rymmer hemifrån med tjänstepojken Jinna och hamnar på en öde ö. De upplever svåra strapatser och äventyr på ön, men mod och beslutsamhet driver pojkarna till framgång. Det handikapp som en bristfällig utbildning innebär övervinns av initiativförmåga och fysisk styrka. Det är en stor ära för mig att få översätta min högt uppskattade författares ungdomsroman. 1965 när jag träffade Sri Lankas mest berömda författare, Martin Wickramasinghe, (då var jag 20 år och han 70) hade jag aldrig trott att jag skulle få denna möjlighet. Men för några år sedan, när jag var på bokmässan i Sri Lanka, råkade jag träffa en av författarens söner, Ranga Wickramasinghe, och han ville att jag skulle översätta Madol Doova till svenska. Jag blev överlycklig och nu kommer den ut och snart hamnar den i författarens berömda museum i Koggala. Priyanwada M. Banduwardana, översättare

Charlie Gideon Enger (1903 – 1984) växte upp i Åmål. Han bodde 1927 – 1935 i USA där han arbetade på dagtid och om kvällarna utbildade sig till ingenjör vid New Yorks universitet. Breven hem utgör stommen i denna bok. Med en lite distanserad humor beskriver han glädjeämnen och vedermödor. Vi får också veta lite om hur han hemma i Sverige under kriget konstruerade flygplan åt Saab och senare som Luftfartsverkets förste luftfartsingenjör, systematiserade flygtrafiken. Han lade grunden till Arlanda flygsamlingar då han 1953 började samla in äldre flygplan. A Century of Progress – en resa i tid och rum bygger på Charlie Gideon Engers fotografier och brev till hemmet i Sverige från New York 1927 – 1935, där han studerade till ingenjör. Skildringarna präglas av uppväxten i en liten svensk småstad och av hans framtidstro och stora flygintresse som går som en röd tråd genom boken. Den stora börskraschen får hans planer och flygdrömmar att krackelera. Väl hemma igen kommer Charlie att medverka i det svenska flygets utveckling.

Lennarth Petterssons resa är lika ovanlig som den är fascinerande. Som 17‑åring med enkel bakgrund tar han klivet in i Flygvapnet och blir en av de yngsta piloterna att flyga dåtidens mest avancerade överljudsplan. Han pressar sin Saab 37 Viggen långt över rekommenderad maxhöjd för att dokumentera ett amerikanskt spaningsplan – ett av många uppdrag som kräver mod, precision och kyla. Samtidigt bygger han en parallell karriär som elitidrottare. I en av de mest krävande olympiska grenarna, modern femkamp, tar han brons vid OS i Moskva. Kombinationen av militär disciplin och idrottslig toppnivå formar en personlighet som ständigt söker nästa utmaning. OS-medaljör och flyggeneral är en personlig, reflekterande och bitvis dramatisk skildring av Lennarth Petterssons väg genom det svenska flygvapnet, elitidrotten och internationella fredsinsatser. Från uppväxten i Uppsala och Knivsta till ledande befattningar inom Försvarsmakten följer boken ett yrkesliv präglat av höga krav, lojalitet och en orubblig drivkraft. Berättelsen ger också en unik inblick i hur svensk försvars- och säkerhetspolitik har förändrats under de senaste femtio åren. I en tid av nya globala hot och skärpt militär beredskap sätter boken dagens situation i ett större sammanhang – genom ögonen på en person som själv varit med och format utvecklingen.

Författaren Emelie Anttonen-Bøe diagnostiserades med typ 1-diabetes år 1993, vid nio års ålder. I sin bok berättar hon om den första sjukdomstiden, den krävande tonårstiden och hur det kan vara när man är gravid och har typ 1-diabetes. Boken tar också upp diabulimi, även kallat insulinbantning, och den förklarar varför en ketoacidos är ett livshotande tillstånd, hur en hypoglykemi känns och mycket mer. Förhoppningen är att boken kan hjälpa till att sprida kunskap, ta knäcken på några fördomar och berätta historien om diabetes från ett annorlunda perspektiv. Den tar upp vad som hände innan och när Banting och Best knäckte insulinets gåta, och den berättar även historien om lille Bertil – pojken som drabbades av diabetes år 1919 och som aldrig riktigt hann börja leva, innan sjukdomen tog hans liv. I den berättelsen finns även hans syster Ally, författarens gammelmormor, som också skulle drabbas av diabetes. Den gamla tidens dieter förklaras och flera gästskribenter berättar om sina erfarenheter av till exempel olika följdsjukdomar. Boken är inte bara nyttig för den som själv har typ 1-diabetes utan också för andra – familjen, vännen eller partnern som gärna vill förstå, men tycker att det är komplicerat. Eller till någon som helt enkelt vill lära sig mer om sjukdomen genom att läsa en bok som inte är ”medicinskt tung”, utan förhoppningsvis informativ, intressant och stundtals humoristisk. Flera experter medverkar och beskriver ett specifikt område, som till exempel när dietist Stig Mattsson berättar om kolhydraträkning eller när professor Johnny Ludvigsson berättar om forskning. Dr Isabelle Steineck informerar bland annat om hur man undviker hypoglykemier efter träningspasset, och professor Johan Jendle förklarar varför blodsockret tenderar att stiga i gryningen. 20 kr av varje sålt exemplar går oavkortat till Barndiabetesfonden.

Oscar har aldrig riktigt kommit till ro efter att han flyttade från sin uppväxtort Svartarp. Minnena finns kvar och när han får ett mystiskt telefonsamtal från sin gamla barndomsvän Johannes som berättar att han sett Oscars gamla kärlek Aurora, som försvann i skogen för drygt 20 år sedan, kan han inte annat än att åka tillbaka till Svartarp och ta reda på vad som är vad. Om han hade vetat vad som väntade honom där är det frågan om han hade åkt tillbaka… Henrik Hermansson är bland annat författare och frilansskribent. Han har publicerat det egna verket ”Allting handlar inte om dig själv här och nu” samt medverkat i fem antologier med bland annat fantasy- och science fiction-noveller. ”Följ med mig ner” är hans skönlitterära debutroman. Henrik är medlem i bland annat Författarförbundet, Författarcentrum, Smålands författarsällskap och svenska PEN. Mer informations finns på www.ordochbilder.se

Fältflygaren Henry Albin Ytterstrand omkom när han störtade med sitt flygplan – en Saab J 29 Tunnan – den 3 november 1953. Dödskraschen uppe på Hallandsåsen sammanföll på dagen med hans fästmö Ristil Hellströms tjugotvååriga födelsedag och lämnade kamrater och befäl i stor sorg och två familjer i svårt trauma. Magnus R Lindgren har under flera års tid läst gamla brev, tidningsklipp och flera böcker om fältflygare och det svenska flygvapnet. Författaren har sökt i arkiv och på nätet, bläddrat i fotoalbum, besökt museer och andra platser samt brevväxlat och träffat människor – alltsammans för att han önskat teckna en bild av Henry Ytterstrands liv från november 1951 fram till hans alltför tidiga död två år senare. Henry var långt ifrån ensam om att förolyckas. Under kalla krigets dagar omkom närmare sexhundra unga män i militära flygolyckor – i Sverige, i fredstid. Många är de familjer som än idag har att förhålla sig till förlust av någon närstående under omständigheter som liknar dem i boken.

Det kan vara fullt rimligt att använda magkänsla vid vardagliga beslut som bara berör en själv och inte får några dramatiska konsekvenser. Men fokus i denna bok är främst på olika sammanhang där beslut får – eller förväntas få – stora effekter. Den första delen tar upp frågor om vi är rationella i relation till olika typer av hot – alltifrån risker i samhället till livshotande situationer och krig. I den andra delen analyseras om politiska beslutsfattare och olika politiska rörelser är rationella – alltifrån ”vanliga” kommunalpolitiker till mer extrema och våldsbejakande rörelser. Boken innehåller också en teoretisk del där det förs en diskussion om hur vår bristande rationalitet kan förklaras och förstås. Claes Wallenius är leg psykolog, fil dr i psykologi och forskare på Försvarshögskolans Ledarskapscentrum. Han har även ledarerfarenhet från högre politiska nivåer, bland annat som kommunalråd i Karlstad.

Efter två gemensamma vandringsböcker valde Rune Blidh och Anders Wahlmark att pröva något helt annat. Resultatet blev ett lekfullt och oväntat samarbete där text och bild utmanar, inspirerar och svarar varandra. Rune skrev texter som Anders fick tolka fritt med pensel och penna. Anders målade bilder som Rune fick ge ordens form. Tre vandringar gjorde de ändå tillsammans — men som titeln antyder har mycket skapats på olika håll. Boken rymmer ett spretigt, charmigt och högst personligt innehåll: kåserier, dikter, reflektioner och dagsedlar som kommenterar året då projektet växte fram. Här samsas vardagsnära tankar med nutidsbetraktelser och några dikter på klingande Värmlandsmål. Mycket av planeringen skedde på Kristinehamns hembygdsgård, där kaffe och kaffebröd blev bränsle för idéerna.

Romanen Flykten skildrar hur gränsbygderna i Värmland påverkades av kriget och hur vissa kontakter över gränsen kunde upprätthållas trots allvaret i Norge. Den skildrar också vardagslivet i gränsbygderna med oväntade möten mellan beredskapssoldaterna och bygdens befolkning. Med hjälp av norska och tyska källor beskrivs i romanen hur ockupationen drabbade Norge med utgångspunkt från de norska flyktingarnas perspektiv. Flykten- drömmen att bli hjälte: Han drömde om att bli hjälte efter att Norge ockuperades av Nazityskland under andra världskriget. Svein var en 20-årig Oslobo som började motståndskampen på ett tryckeri, men insåg att hans insatser på hemmaplan kunde leda till att han greps av den tyska hemliga polisen. Han valde att fly över gränsen till Sverige och såg fram emot att komma vidare till Skottland eller Kanada. Författare är Kjell Gustafsson, som varit journalist i Sveriges Radio och Sveriges Television sedan början av 1970-talet. Han romandebuterar med Flykten. Han här ett känt ansikte för många värmlänningar sedan tiden som programledare i SVT. Han producerade också flera dokumentärfilmer kring gränsfrågor både förr i tiden och nu.

I den här boken berättar tusenkonstnären Bengt Göök om sitt liv med start i den kärleksfulla uppväxten på en liten bondgård vid Ätran. Här fick han lära sig allt från vikten av hårt arbete till att ta vara på sina möjligheter och hålla reda på sin ekonomi. Tidigt lärde sig också den blivande uppfinnaren att inte ge upp utan att alltid avsluta vad man påbörjat. Efter realskolan jobbade Bengt ett år som smedlärling innan han läste vidare på det tekniska gymnasiet i Halmstad. I lumpen bättrade han givetvis på sin ekonomi med att frisera sina långhåriga kompisar för ett par kronor med hjälp av en begagnad frisörutrustning. Efter muck hamnade Bengt hos ASEA och började vidareutbildning i deras elevingenjörs-kurser. Därifrån blev han vidarebefordrad till det svenska kärnenergiprogrammet, där han under tio år fick vara med om den snabba och framgångsrika utvecklingen som präglades av CurtNicolins höga krav på effektivitet. På ASEA-atom samlades eliten av Sveriges tekniskt intresserade i en extremt utvecklande och lärorik miljö. 1976 var det dags att lämna trygg anställning. En verkstad byggdes där ”Åsa-Nisse” fick fritt spelrum. Här utvecklades och byggdes programmerbara materialklippmaskiner, lastbryggor till transportindustrin, konferensmöbler och en magnetventil som säljs över hela världen. Ett par fabriksbyggnader blev det på köpet. Boken avslutas med ett kapitel om hur han med mycket envishet bygger en superlätt motor till sin Windex, ett segelflygplan som han, förstås, också byggt själv. Boken lär intressera var och en som vill veta hur det kunde gå till när Sverige utvecklades från bondesamhälle till att ligga i teknisk framkant. (text Robert Axelsson)

Rackstadkonstnären Björn Ahlgrensson (1872-!918) är känd och älskad för sin konst. Björn växte upp i Paris och Stockholm och var son till Hilma och Fritz Ahlgrensson. Hilma var skådespelerska och sångerska. Fritz var en mycket uppburen scendekoratör vid Operan i Stockholm och Köpenhamn. Björn var konstnär men vände också sin kreativa kraft mot det litterära, något som är mera okänt. Några enstaka dikter och brev är kända och bevarade sedan tidigare men inget större färdigt verk. Upptäckten av dramat ”Drömmare” är därför nästan sensationellt och ett ytterst viktigt bidrag till förståelsen av Ahlgrensson som person och konstnär. Dramat speglar genom hans alter ego ”Einar” en turbulent tid i hans liv och ger en inblick i hans syn på världshändelserna kring första världskriget. ”Drömmare” är ett självporträtt i text, utformat av en mycket folkkär konstnär.

Bo Ulfvenstierna är riksspelman och hette på den här tiden Isaksson. Mest känd var han som Bo i Rannsätt. Han besökte Vålhalla­sätern första gången 1975 för att utröna om det fortfarande fanns någon som kunde lulla vallåtar. Tio år senare blev han bekant med Katarina Jerkersdotter Engblom, bildväverska, folkmusiksångerska, och framför allt intresserad av säterkulturen - livet på en fäbod. Hennes dröm var att få driva sätern Vålhalla i norra Värmland. Drömmen förverkligades 1990 och Katarina skulle börja som kulla med djuren på Vålhalla. Men efter bara några dagar drabbades hon av en stroke och avled, 33 år gammal. Sommaren 1991 beslöt sig Bo Isaksson för att föra Katarinas och sitt eget engagemang på och för Vålhalla vidare. Det gällde i vidare mening hela säterkulturen i Värmland. Han kom dit med fjällkor och kalvar. Han var nybörjare, om än inte på djur och djurhållning, men på just säterliv. Redan från början dokumenterade han livet på sätern i en dagbok.

När en lastbil fullastad med sprängämnen kör upp mot Höljesdammen anar ingen vad som är på väg att ske. Ett välplanerat attentat hotar att riva upp en av landets största dammar och släppa lös en katastrof som hotar att ödelägga hela Klarälvdalen och översvämma Karlstad. Men något går fel. Främmande makt hade under lång tid – med hjälp av ett nätverk av sovande agenter lyckats infiltrera viktiga samhällsfunktioner för att kunna spränga dammen. Av en händelse upptäcks nätverket av en nyfiken och naiv ingenjörskapten i reserven och en mystisk bibliotekarie med oanade datakunskaper. De två blir ett team som tvingas döda för sin överlevnad och fly in i de stora gränsskogarna mot Norge. Attentatet mot Höljesdammen är en nervkittlande katastrofthriller om sårbar infrastruktur, extremism och modet att stå emot när allt står på spel.