Att tillskriva Axel Oxenstierna faderskapet till den svenska statsförvaltningen är ingen överdrift. Den grund han lade i början av 1600-talet finns i stora delar kvar. Men dagens förvaltningsmodell är motsatsen till Oxenstiernas vision.

Många har det senaste seklet menat att byråkratin blivit ett eget maktcentrum som driver egna intressen. I Sverige diskuterades Folkhälsomyndighetens roll under Covid-pandemin och i USA har myndigheterna ifrågasatts starkt under president Trumps andra ämbetsperiod. Fungerar vår förvaltningsmodell i en tid av stora förändringar?

I boken är slutsatsen att Axel Oxenstierna, om han levt idag, sannolikt hade utformat systemet på ett annat sätt. Sverige måste kunna hantera ett från 1600-talet mycket annorlunda samhälle, möta en ny världsordning med omfattande klimat- och geopolitiska utmaningar men också försvara en bräcklig demokrati.  

Nicklas Skår har arbetat i över 30 år med samhällsfrågor, lagstiftning och myndigheters effektivitet. Boken är hans personliga reflektioner över arvet efter Oxenstierna. Hur det påverkats av samhällets förändringar och mediernas utveckling samt vilka utmaningar det medför för såväl politiken som för myndigheterna.

Ett botemedel mot förödande historielöshet. Nicklas Skårs bok om stormaktstidens rikskansler borde sättas i händerna på var svensk inom ekonomi och politik.

David Lindén i Focus

Idag har såväl regeringskansli som statsförvaltningen vuxit oproportionerligt, vilket får Skår att fråga om det inte är svansen som viftar med hunden – myndigheterna som styr regeringens agenda. Författaren ägnar den nya kommunikationsmiljön, i vilken myndigheterna agerar, stor och intressant uppmärksamhet. Men det mest intressanta kapitlet i Vad skulle Axel Oxenstierna ha gjort i dag? är likväl den närgångna granskningen av myndigheternas alltmer politiska och ideologiska roll. Också frågor som rör marknadsanpassningen av statsbyråkratin och rättighetsidéernas och domstolarnas växande roll lyfts fram. I ett uppslagsrikt och välformulerat slutkapitel föreslår Skår bland annat att Sverige, som de flesta andra jämförbara länder, inför ministerstyre och ett tydligt ämbetsmannaansvar.

Lennart Berntson i BTJ-häftet, Bibliotekstjänsts tidning

Betyg 5 av 5

Att tillskriva Axel Oxenstierna faderskapet till den svenska statsförvaltningen är ingen överdrift. Den grund han lade i början av 1600-talet finns i stora delar kvar. Men dagens förvaltningsmodell är motsatsen till Oxenstiernas vision.

Många har det senaste seklet menat att byråkratin blivit ett eget maktcentrum som driver egna intressen. I Sverige diskuterades Folkhälsomyndighetens roll under Covid-pandemin och i USA har myndigheterna ifrågasatts starkt under president Trumps andra ämbetsperiod. Fungerar vår förvaltningsmodell i en tid av stora förändringar?

I boken är slutsatsen att Axel Oxenstierna, om han levt idag, sannolikt hade utformat systemet på ett annat sätt. Sverige måste kunna hantera ett från 1600-talet mycket annorlunda samhälle, möta en ny världsordning med omfattande klimat- och geopolitiska utmaningar men också försvara en bräcklig demokrati.  

Nicklas Skår har arbetat i över 30 år med samhällsfrågor, lagstiftning och myndigheters effektivitet. Boken är hans personliga reflektioner över arvet efter Oxenstierna. Hur det påverkats av samhällets förändringar och mediernas utveckling samt vilka utmaningar det medför för såväl politiken som för myndigheterna.

Ett botemedel mot förödande historielöshet. Nicklas Skårs bok om stormaktstidens rikskansler borde sättas i händerna på var svensk inom ekonomi och politik.

David Lindén i Focus

Idag har såväl regeringskansli som statsförvaltningen vuxit oproportionerligt, vilket får Skår att fråga om det inte är svansen som viftar med hunden – myndigheterna som styr regeringens agenda. Författaren ägnar den nya kommunikationsmiljön, i vilken myndigheterna agerar, stor och intressant uppmärksamhet. Men det mest intressanta kapitlet i Vad skulle Axel Oxenstierna ha gjort i dag? är likväl den närgångna granskningen av myndigheternas alltmer politiska och ideologiska roll. Också frågor som rör marknadsanpassningen av statsbyråkratin och rättighetsidéernas och domstolarnas växande roll lyfts fram. I ett uppslagsrikt och välformulerat slutkapitel föreslår Skår bland annat att Sverige, som de flesta andra jämförbara länder, inför ministerstyre och ett tydligt ämbetsmannaansvar.

Lennart Berntson i BTJ-häftet, Bibliotekstjänsts tidning

Betyg 5 av 5

Att tillskriva Axel Oxenstierna faderskapet till den svenska statsförvaltningen är ingen överdrift. Den grund han lade i början av 1600-talet finns i stora delar kvar. Men dagens förvaltningsmodell är motsatsen till Oxenstiernas vision.

Många har det senaste seklet menat att byråkratin blivit ett eget maktcentrum som driver egna intressen. I Sverige diskuterades Folkhälsomyndighetens roll under Covid-pandemin och i USA har myndigheterna ifrågasatts starkt under president Trumps andra ämbetsperiod. Fungerar vår förvaltningsmodell i en tid av stora förändringar?

I boken är slutsatsen att Axel Oxenstierna, om han levt idag, sannolikt hade utformat systemet på ett annat sätt. Sverige måste kunna hantera ett från 1600-talet mycket annorlunda samhälle, möta en ny världsordning med omfattande klimat- och geopolitiska utmaningar men också försvara en bräcklig demokrati.  

Nicklas Skår har arbetat i över 30 år med samhällsfrågor, lagstiftning och myndigheters effektivitet. Boken är hans personliga reflektioner över arvet efter Oxenstierna. Hur det påverkats av samhällets förändringar och mediernas utveckling samt vilka utmaningar det medför för såväl politiken som för myndigheterna.

Ett botemedel mot förödande historielöshet. Nicklas Skårs bok om stormaktstidens rikskansler borde sättas i händerna på var svensk inom ekonomi och politik.

David Lindén i Focus

Idag har såväl regeringskansli som statsförvaltningen vuxit oproportionerligt, vilket får Skår att fråga om det inte är svansen som viftar med hunden – myndigheterna som styr regeringens agenda. Författaren ägnar den nya kommunikationsmiljön, i vilken myndigheterna agerar, stor och intressant uppmärksamhet. Men det mest intressanta kapitlet i Vad skulle Axel Oxenstierna ha gjort i dag? är likväl den närgångna granskningen av myndigheternas alltmer politiska och ideologiska roll. Också frågor som rör marknadsanpassningen av statsbyråkratin och rättighetsidéernas och domstolarnas växande roll lyfts fram. I ett uppslagsrikt och välformulerat slutkapitel föreslår Skår bland annat att Sverige, som de flesta andra jämförbara länder, inför ministerstyre och ett tydligt ämbetsmannaansvar.

Lennart Berntson i BTJ-häftet, Bibliotekstjänsts tidning

Betyg 5 av 5