Mäster Eckhart sade: ”Ögat med vilket jag ser gud är samma öga med vilket gud ser mig.” Ögat suger näring ut ur det omedvetna medvetandet precis som trädets rot suger näring ur jorden. Suger världen in i den hjärna vårt himlavalv är. Gör medvetandet medvetet om sig själv.
För att bli medvetet om sig själv måste medvetandet organisera sig. Människan var svaret på denna dröm. Guds dröm om att födas, det vill säga bli medveten om sig själv. Människan, eller rättare sagt, det mänskliga i människan, är den organisation, den rot, som binder kaosmakterna i jorden.
Kaos. Triumf att du existerar. Någonting för oss att ta spjärn mot. Jord för trädet att växa ur. Kaos är som döden. Döden är inte slutet. Det finns inget slut. Döden är ett väsen, om än omedveten om sig själv. Omedveten om sitt eget medvetande. Sitt barn. Sin rikedom.
FÖRFATTARPRESENTATION
Erik Wennerstrand (f. 1963), är författare och bildkonstnär. I skulptur, dikt och bild arbetar han med en berättelse om motsatsernas dynamik och enhet. Storheter i berättelsen är exempelvis trädet, jorden, och relationen mellan ljust och mörkt, gott och ont. Trädet är en metafor för människovärdigheten. Om trädet ska växa så växer det av människovärdighet eller så växer det inte alls.
Han har gjort ett flertal offentliga skulpturer i Sverige och i utlandet samt har ett stort antal utställningar på konsthallar och museer bakom sig. 2018 flyttade han från Stockholm till Kosta i Småland. Han var redaktör för boken Konstnärernas Kollektivverkstad – En svensk kulturhistoria (Carlsson Bokförlag 2018) och debuterade 2022 som skönlitterär författare med diktsamlingen Människomärke. Boken Varelsen (2024) är en kommentar till och utveckling av Människomärke.
