Aase irrar fortfarande runt, ?yttlassen rullar hit och dit och jobbresorna rör sig mellan ställen som Oeiras Valley och Grünerløkka, Holmhällar och Vuoggatjålme. Ridningen utvecklas någon millimeter per svindyr lektion, hunden är spattig som vanligt och döttrarna försöker ?nna en plats i världen. Även skrivandet fortsätter: "Hundarnas ö", en essäistisk roman med en ny sorts berättarteknik, är under arbete. Men när livet känns relativt uppstyrt blir det bråk igen. Journalisterna som ?ck psykbryt på första dagboken får megapsykbryt när "Dagbok 2" kommer ut, där Aase redovisar sina reaktioner på sågningar, slarv och vårdslösa läsningar. Ett gäng drama queens vevar sig upp i stabsläge och sätter algoritmerna i spinn. Aase räknar däremot till tio, slår sig ner i sin gnugrotta och dokumenterar alla obehagliga, stenkorkade rage baits. Samtidigt verkar någon ha lärt sig något, för de litteraturkritiker som recenserar "Dagbok 2" och till och med orkar läsa alla 443 sidor i stället för att gasta om invektiv som dyker upp på ett par uppslag, de är kunniga och gör intressanta iakttagelser. I en känsla av frihetsyra stänger dessa tre delar långa och kaotiska dagboksexperiment sina pärmar. Eller om det tvärtom pulsar rakt ut i snöstormen och försvinner. Vem vet, men oavsett vilket önskas alla läsare Gott slut!
