Under Sannas uppväxt umgicks hon mycket med sin mummi och ukki. Hennes föräldrar jobbade skift och hon hamnade då ofta på Svegatan, hos dem. Som vuxen började Sanna förstå vikten av sin roll som enda finsktalande barnbarn och började tillbringa mer tid hos dem igen.

När pandemin kom och mummi fick en stroke fick hon flytta ifrån ukki till ett äldreboende med strikta restriktioner. När han blev kvar hemma utan besök från resten av familjen blev det Sannas uppgift att umgås med honom. Hon dokumenterade alla deras dagar. Från de svåra stunderna med hjärtesorg, vemod och dödsångest till de lättsamma och ljusa som alla fortsätter leva vidare i denna bok.

Jag börjar sakta förlora min sisu är en verklighetsskildring som följer livet i Emmaboda mellan åren 2020–2024. Under kortspel och fikastunder blandas historier med skratt, tårar och reflektioner från en äldre generation som kommit från Finland och skapat sig ett liv i Sverige. Även reflektioner och perspektiv från en yngre generation berättar om hur det är att se sina egna föräldrar åldras.

Under Sannas uppväxt umgicks hon mycket med sin mummi och ukki. Hennes föräldrar jobbade skift och hon hamnade då ofta på Svegatan, hos dem. Som vuxen började Sanna förstå vikten av sin roll som enda finsktalande barnbarn och började tillbringa mer tid hos dem igen.

När pandemin kom och mummi fick en stroke fick hon flytta ifrån ukki till ett äldreboende med strikta restriktioner. När han blev kvar hemma utan besök från resten av familjen blev det Sannas uppgift att umgås med honom. Hon dokumenterade alla deras dagar. Från de svåra stunderna med hjärtesorg, vemod och dödsångest till de lättsamma och ljusa som alla fortsätter leva vidare i denna bok.

Jag börjar sakta förlora min sisu är en verklighetsskildring som följer livet i Emmaboda mellan åren 2020–2024. Under kortspel och fikastunder blandas historier med skratt, tårar och reflektioner från en äldre generation som kommit från Finland och skapat sig ett liv i Sverige. Även reflektioner och perspektiv från en yngre generation berättar om hur det är att se sina egna föräldrar åldras.

Under Sannas uppväxt umgicks hon mycket med sin mummi och ukki. Hennes föräldrar jobbade skift och hon hamnade då ofta på Svegatan, hos dem. Som vuxen började Sanna förstå vikten av sin roll som enda finsktalande barnbarn och började tillbringa mer tid hos dem igen.

När pandemin kom och mummi fick en stroke fick hon flytta ifrån ukki till ett äldreboende med strikta restriktioner. När han blev kvar hemma utan besök från resten av familjen blev det Sannas uppgift att umgås med honom. Hon dokumenterade alla deras dagar. Från de svåra stunderna med hjärtesorg, vemod och dödsångest till de lättsamma och ljusa som alla fortsätter leva vidare i denna bok.

Jag börjar sakta förlora min sisu är en verklighetsskildring som följer livet i Emmaboda mellan åren 2020–2024. Under kortspel och fikastunder blandas historier med skratt, tårar och reflektioner från en äldre generation som kommit från Finland och skapat sig ett liv i Sverige. Även reflektioner och perspektiv från en yngre generation berättar om hur det är att se sina egna föräldrar åldras.