Åldrande

Hur är det att åldras och bli gammal?

Det ville prästen och psykologen Elisabeth ­Arborelius ta reda på genom att tillfråga – de ­gamla själva.

Under ­flera års tid gjorde hon hem­besök hos äldre på Södermalm i Stockholm för att samtala om åldrandets villkor.

I Hur livet blev får vi möta över 50 äldre männi­skor. De berättar om hur deras liv har ­varit, vad som upptar ­deras tankar, hur de ser på de kvarvarande ­dagarna och det ­avslut som närmar sig allt snabbare.

Samtalen har i hög grad styrts av de ­gamla ­själva och ger en osminkad bild av hur det är att åldras. Ett återkommande tema är de ­stora och smärtsam­ma problem som de äldre antingen har varit med om eller upplever i sin ­vardag.

»De bilder man visar i media på äldre är ­ofta ­retu­sche­­rade för att undvika en sann bild av åldrandet. Jag uppfattar att man ­generellt i samhället förnekar ­åldrandet snarare än att acceptera det. Det är tabu att prata om hur det verkligen är«, skriver Elisabeth ­Arborelius.

Hur livet blev är en bok för alla som ­funderar över vad ­åldrande och ­ålderdom innebär. Den ­riktar sig såväl till dem som ­själva är äldre eller har äldre ­an­höriga, som till dem som arbetar med äldre eller  har ­behov av att ­reflektera mera över livets ­mening.

Elisabeth Arborelius är präst, psykolog, psyko­terapeut, teologie doktor och docent i ­psykologi vid Karolinska Insti­tutet. Hon har tidigare bland annat givit ut böckerna Själavårdssamtal med ­utsatta människor (2016), Att vägra ge upp: Att leva med återkommande depressioner (2014) och Finns det en klyfta mellan ­kyrkan och ­folket?: Intervjuer med församlingsbor och präster i Stockholms­området ­(avhandling, 2009).

»Min mamma som blev bortemot 100 år ­ut­tryckte upprördhet över tilltagande begrän­sningar med ökad ­ålder och sa: Det här hade jag aldrig räknat med, det var ingenting vi någonsin pratade om.

Alla dessa människor som vi ser på stan, på bus­sen, på tunnelbanan: äldre med sina rullatorer och sin osäkra gång. Men – det är dom. Det gäller inte mig. Jag är inte där. Och jag kommer aldrig dit. Ville jag intala mig för några år ­­sedan.

En av mina äldsta vänner försvinner gradvis in i demens från 65 års ålder. Mina samtal med en annan nära vän handlar alltmer om trötthet, artros, restless ­legs, blodtrycksfall och vi inser att det inte är något tillfälligt – vi närmar oss åldrandet och döden. Ett halvår senare får min make sin första hjärtinfarkt. Då är vi 75  och 80 år.

Nu är vi där. Åldrandets förfall har satt i gång. Hur ska vi klara av att handskas med detta? Det handlar inte längre om dom.

Det handlar om oss.« Elisabeth Arborelius

Det finns en frihet, en lättnad, i att bli äldre. En lättnad från ett tidvis mycket betungande ansvar för andra. När vi lotsat våra egna föräldrar genom ålderdom och död, när barnen, kanske även barnbarnen, vuxit upp och står på egna ben och när arbetsgivaren (snart) inte knackar dig på axeln, kan stegen faktiskt kännas lite lättare. Då kan frihetskänslan infinna sig, även när artrosen begränsar dina promenader. Äntligen har vi viljan och tålamodet att leva som vi vill.

Att min kropp redan påbörjat sin väg till återvinningen det märker jag, men mentalt känner jag inte så. Samtidigt kan självbilden bedra. Är jag någon som inte längre går att respektera? Någon som förlorat spänst och skärpa i samtalet? Och vem är jag när jag inte arbetar, frågar jag mig nu när jag är i början av nedtrappningsprocessen. Men det finns andra förluster som jag inte alls tvekar om, de som är riktigt allvarliga och tunga att bära. Familjemedlemmar, vänner och bekanta blir sjuka och dör.

Jag är övertygad om att många med mig skruvar upp volymen på tankar om existensen i takt med åldrandet. Kring livet och döden och vad det innebär att vara människa. På valen man gjort och ansvaret som följde. Nu finns tid för att komma nära oss själva med lite mer erfarna ögon. Har vi levt meningsfullt – och vad vill vi med de år som återstår? Hur håller vi oss levande även som lite trötta och ”övervuxna”?

I Med livet i behåll tar Anna Kåver med oss på existentiella och psykologiska strövtåg i åldrandet. Hon utgår både från personliga erfarenheter och ett långt yrkesliv inom psykoterapi.

Sagt om boken:

”Kåvers engagerande och samtidigt stillsamma vandring i åldrandet berör många aspekter, såsom ensamheten, fåfängan, skulden och skammen, sorgen och vemodet, men också förnöjsamhet och nyfikenhet. Hennes fria och personliga sätt att skriva om åldrandet kan säkert inspirera många läsare till egna tankar och reflektioner om åldrandets möjligheter.”Håkan Stenow, BTJ-häftet nr 5, 2024

Vinnare av Årets Svenska Måltidslitteratur

Lös åldrandets gåta i medelhavets smakrika värld! Välkommen till Cilento, den hemliga blå zonen som ligger nästlad mellan berg och hav på Italiens sydvästra kust.

Medelhavskosten beskrevs första gången i början av 50-talet, och redan då fascinerade Cilento både matkännare och forskare. I denna undangömda region blir inte bara människorna väldigt gamla, de håller sig också friska mycket länge. Vad är deras hemlighet?

Den goda maten bjuder på Cilentos traditionella mat, både det som äts till vardags och det som sparas till fest. Med dessa enkla och aptitretande recept kan alla få uppleva den genuina Medelhavskosten. Komplett med den senaste forskningen som visar hur vi kan leva ett långt, friskt och lyckligt liv.

Henrik Ennart är vetenskapsjournalist på SvD och har under lång tid skrivit om mat och hälsa. Han har tillsammans med stjärnkocken Niklas Ekstedt rönt många framgångar med serien Happy food.

Charlotte Fredriksson är yogalärare och hälsoföreläsare med lång erfarenhet av hur hälsa, mat och upplevelser kan skapa främjande livsstilsförändringar.

DIET. SLEEP. EXERCISE. NATURE. ARTS?'Elegantly distils the evidence for what we have always intuitively felt; that music, literature, cinema, and art are powerful universal remedies . . . A book for our times' GILLIAN ANDERSON'A revelation . . . Could not be more timely, nor make a stronger, more urgent case for placing the arts at the centre of our communities.' MELVYN BRAGG'Every day we are overwhelmed by advice on how to live better. Art Cure is an amazing antidote to the deluge of nonsense . . . Everyone should read this' XAND VAN TULLEKENMany of us consider making and consuming art to be a hobby, or even a luxury. But what if arts engagement - from classical music to salsa, poetry to pop concerts, galleries to graffiti - was in fact one of our most powerful tools for unlocking health and happiness? What if art could help you live longer - and even save your life?In Art Cure, Professor Daisy Fancourt reveals the life-changing power of the arts: Songs support the architectural development of children's brains. Creative hobbies help our brains to stay resilient against dementia. Visual art and music act just like drugs to reduce depression, stress, and pain. Dance build new neural pathways for people with brain injuries. Going to live music events, museums, exhibitions, and the theatre decreases our risk of future loneliness and frailty. Engaging in the arts improves the functioning of every major organ system in the body. Art helps us not only to survive, but to thrive and flourish.Informed by the results of decades of scientific studies, Art Cure explains why the arts - alongside diet, sleep, exercise and nature - are the forgotten fifth pillar of health, and gives you the tools to write your own 'arts prescription'.'Fascinating, comprehensive, compelling, inspiring.' DR CHRISTOPHER BAILEY, WORLD HEALTH ORGANIZATION

I Fördelen med att bli gammal berättar Carl-Göran Ekerwald om sina upplevelser av att tillhöra åldringarnas skara. Sittande på själva tröskeln till det okända söker författaren, född 1923, klarlägga sina känslor och upplevelser inför det defini­tiva uppbrottet. Han noterar för­visso en allt mer motvillig kropp och ett bitvis opålitligt minne, men kan samtidigt se positiva saker med den tilltagande åldern: Ett långt livs erfarenheter. En cancertumör som inte behöver behandlas. En nyfunnen känsla av autenticitet. En förhöjd livskänsla.

»Nu gäller det bara att leva, att smaka på det rena och oanfrätta män­ni­sko­livets återstående minuter och sekunder. 

För att bli mottagare av denna stora fördel är det klokt att sluta upp att veta och vilja och så långt möjligt bli utom sig . När det surrar för mycket i ens skalle är det ett gott knep att medvetet och aktivt rikta all uppmärksamhet på något fenomen som är närvarande. Lever man här på jorden finns en himmel att betrakta.

Väl påpälsad sitter Gammal på sin altan och följer med blicken molnens rörelser, regndropparna som studsar mot lönnens blad, snökornen som virvlar än från höger, än från vänster. Här är fåglarnas flykt något av en uppen­barelse vad man tidigare inte alls fäste sig vid har nu plötsligt fått en mental tyngd.

Timme på timme. Inte låta sig distraheras. Dyker det upp en förlupen liten tanke bort med den. Och fortsätt att vara »öga« precis så som du var när du nyfödd och häpet kastade en blick ut i den besyn­nerliga och gåtfulla jordiska tillvaron.« CARL-GÖRAN EKERWALD

Carl-Göran Ekerwald är författare till över femtio böcker: romaner, noveller, essäer, biografier och dikter.

"Rädd för att åldras? Läs den här boken. Här staplas bevisen för ett lyckligt åldrande." Amelia Adamo

"Ingmar Skoog har den sällsynta förmågan att göra de stora och svåra frågorna begripliga och hanterbara." Kattis Ahlström

"Den är häpnadsväckande. Och samtidigt helt självklar. Ingmar Skoogs bok 70 är det nya 50 bör vara obligatorisk läsning för alla makthavare." Aftonbladet

Äldre är yngre än någonsin

Under de senaste femtio åren har det skett dramatiska förbättringar av äldres hälsa. Dagens 70-åringar har faktiskt lika friska kroppar och hjärnor som 50-åringar hade för några generationer sedan! Dessutom har det skett stora förändringar i attityder och till och med personlighet. Många av dagens 70-plussare vill ut och resa och hitta på roliga saker medan de ännu känner sig unga. De har också mer sex och bättre sex.

Om det här berättar Ingmar Skoog i 70 är det nya 50, med samma titel som hans välkända devis. Den bygger på arbetet i den världsberömda H70-studien, som han leder sedan flera decennier tillbaka och är en av de bredaste och första äldrestudier som har gjorts.

Under coronapandemin kunde vi höra Ingmar Skoog kritisera politikers och myndigheters fördomar och bristande kunskaper om äldre och blev med sitt lugna och pedagogiska sätt folkkär. I samma karaktäristiska anda förklarar han här hur det kommer sig att den äldre befolkningen är så mycket yngre i dag. Varför 67-åringarna är de bästa bilförarna och hur det kommer sig att födelseår är viktigare än ålder i livets lotteri. 

Du kommer även att få effektiva råd om hur du håller hjärnan och kroppen i form långt upp i åldrarna helt enkelt hur åldras på bästa sätt.    

Ingmar Skoog är professor i psykiatri vid Göteborgs universitet och föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa. 2022 ledde han ett uppskattat Sommar i P1 och han förekommer ofta som expert i media, till exempel i teveprogrammen Studio 65 och Fyraåringarna på äldreboendet. Han sitter även med i regeringens äldreforskarråd, verkade som expert i coronakommissionen och i arbetet för en ny äldreomsorgslag, samt var med i delegationen för senior arbetskraft.

Fler pressröster om boken: 

"Uppfriskande och intressant läsning." Allers 

"Hoppfull, lättsam och kunnig. Perfekt och peppande presentbok." M Magasin 

Formgivare bokomslag: Sofia Scheutz

Måste vi åldras som vi gör? Kan vi leva mer fullt ut och längre? Vad kan vi lära av forskarna, medicinska traditioner och av de blå zoner där långlevarna bor?

Maria Borelius har under sju års tid rest i de blå zonerna och samtalat med de forskare och gurus som ligger längst fram i världen. Ur detta växer nya verktyg för ett längre liv fram. Det handlar om fasta, träning, mikrobiota, grupptillhörighet, affirmationer och en ny blick på genetiken.

Långlevnadsrevolutionen är skriven med Marias varma, kunniga och nyfikna blick. Den undersöker livet bland långlevarna och den nya forskningen som ritar om livskartan. Boken har ett konkret program, där du kan pröva teknikerna som ökar chansen till ett långt och gott liv.

Mitt anspråk på livet och på mig själv har sjunkit i takt med årens gång. Nu vet jag bortom allt tvivel att jag inte kommer att bli den visa, mogna personen som jag en gång trodde att jag skulle bli. Jag vet djupt inifrån mig själv att vi människor är spruckna kärl, kantstötta och otillräckliga. Men jag vet också att vi är oändligt mycket mer än så. Att vår kapacitet att växa som människor, att göra skillnad i vår lilla värld, är större än vi tror.

I Mer levande med åren skriver Patricia Tudor-Sandahl om modet att åldras ur ett existentiellt perspektiv, om att inte nöja sig med att leva på ytan av sig själv och om att bli sams med det paradoxala och motsägelsefulla som ryms inom oss människor.  

Att den stora Kungsholmens kyrka i Stockholm, en höstregnig tisdagskväll, fylls till bristningsgränsen när Patricia talar om ämnet, visar att hon inte är ensam om att känna längtan efter fördjupning. Nu finns hennes kloka och insiktsfulla tankar samlade i en bok som ingjuter hopp och en känsla för livets meningsfullhet och möjligheter, oavsett ålder och livssituation.