Mildred öppnade ögonen. Vad var det som hade hänt? Var befann hon sig? Långsamt kom medvetandet tillbaka till henne, svepte över henne likt en störtflod. Portalen, legendstenarna. Hon vred på huvudet, var fanns Bogard och alla hennes vänner? Ett ljudligt gnisslande fick henne att vrida huvudet åt andra hållet. I det svaga ljuset som föll in från ett litet hål långt upp i taket såg hon skrovliga stenväggar och ett smutsigt stengolv. Det låg vedervärdiga saker överallt, benknotor blandat med vad som såg ut att vara ruttnande halm. Stanken slog emot henne, som om hennes luktsinne varit bedövat innan. En massiv järndörr höll på att svänga upp. Hon såg något röra sig i ögonvrån, men släppte inte dörren med blicken. Ett par röda ögon var det första hon såg, sedan klarnade konturerna 

Agnes och de andra samlades vid en stenkaj. Det sista skeppet som hämtat dvärgarna var precis på väg att lägga ut. Då hördes en dov röst: Agnes, vi far nu. Vid bergens alla andar, vi måste rädda Bogard och hertiginnan. Vid alla avgrundsdemoner! 

Agnes såg bara ett stort skägg som fladdrade i vinden. Solen hade brutit fram och lyste henne rakt i ögonen. Hon förstod att det var Rofoir som hälsat henne. Ett pirr i hennes huvud, följt av en skarp röst, skar genom allt. "Det är bråttom, Agnes. Era vänner är under attack och de behöver er hjälp. De fördömda mörkermagikerna har hittat lägret din farmor och alla andra befinner sig i."

Ljusbringaren är den första boken av två som utgör den femte delen i Sägnen om Amornia. De fyra första böckerna i serien  Stenbrons hemlighet, Den röda spiran, Silverdrakens återkomst och Demondolken har blivit uppskattade av såväl läsare som kritiker. 

Mildred öppnade ögonen. Vad var det som hade hänt? Var befann hon sig? Långsamt kom medvetandet tillbaka till henne, svepte över henne likt en störtflod. Portalen, legendstenarna. Hon vred på huvudet, var fanns Bogard och alla hennes vänner? Ett ljudligt gnisslande fick henne att vrida huvudet åt andra hållet. I det svaga ljuset som föll in från ett litet hål långt upp i taket såg hon skrovliga stenväggar och ett smutsigt stengolv. Det låg vedervärdiga saker överallt, benknotor blandat med vad som såg ut att vara ruttnande halm. Stanken slog emot henne, som om hennes luktsinne varit bedövat innan. En massiv järndörr höll på att svänga upp. Hon såg något röra sig i ögonvrån, men släppte inte dörren med blicken. Ett par röda ögon var det första hon såg, sedan klarnade konturerna 

Agnes och de andra samlades vid en stenkaj. Det sista skeppet som hämtat dvärgarna var precis på väg att lägga ut. Då hördes en dov röst: Agnes, vi far nu. Vid bergens alla andar, vi måste rädda Bogard och hertiginnan. Vid alla avgrundsdemoner! 

Agnes såg bara ett stort skägg som fladdrade i vinden. Solen hade brutit fram och lyste henne rakt i ögonen. Hon förstod att det var Rofoir som hälsat henne. Ett pirr i hennes huvud, följt av en skarp röst, skar genom allt. "Det är bråttom, Agnes. Era vänner är under attack och de behöver er hjälp. De fördömda mörkermagikerna har hittat lägret din farmor och alla andra befinner sig i."

Ljusbringaren är den första boken av två som utgör den femte delen i Sägnen om Amornia. De fyra första böckerna i serien  Stenbrons hemlighet, Den röda spiran, Silverdrakens återkomst och Demondolken har blivit uppskattade av såväl läsare som kritiker.