"Philosophiske Smuler eller En Smule Philosophi Af Johannes Climacus, udgivet af S. Kierkegaard" utkom d. 13 juni 1844. Filosofiska smulor är en liten bok. Den kan läsas på en kväll, men är trots detta en bok som ställer krav på läsaren. Klar och koncis till formen är boken fylld till brädden med med filosofiskt innehåll. Sören Kierkegaard väcker här den ena fundamentala filosofiska frågan efter den andra och kommer med sina lösningar, vilka ständigt vidgar läsarens perspektiv. Bokens huvudtema är förhållandet mellan filosofisk idealism och kristendom. Utgångspunkten tas i den platonska uppfattningen om hur människan skall ställa sig för att komma i rätt förhållande till den högsta sanningen. Gentemot denna uppfattning ställs i experimentell form den kristna uppfattningen, varefter konsekvenserna av denna uppfattning utvecklas och det klarläggs att förhållandet mellan filosofisk idealism och kristendom är ett totalt motsatsförhållande. Genom att klarlägga det principiella förhållandet tar Sören Kierkegaard ställning till det problem som Lessing först formulerade, om förhållandet mellan uppenbarelse och historia, och till det problem som särskilt hade blivit aktuellt genom Hegels inflytande, nämligen förhållandet mellan uppenbarelse och förnuft. Niels Thulstrup redogör i sin introduktion för de historiska förutsättningarna för bokens tillkomst, dess komposition och tankegång, pseudonymitetsproblemet och frågan om förhållandet till idealismen, och i korthet berättas om hur boken mottogs, dess senare betydelse m.m. Boken är även försedd med en kommentardel till hjälp för läsaren. Filosofiska smulor hör till Sören Kierkegaards viktigaste verk. Boken pekar fram mot Avslutande ovetenskaplig efterskrift, som har detta verk som sin utgångspunkt. Denna utgåva av Filosofiska smulor är den första fullständiga svenska utgåvan av detta verk.
