Under några år i slutet av 1930-talet reste språkforskaren Matti Mörtberg runt i de nordvärmländska skogarna som ännu var präglade av den skogsfinska invandringen på 1600-talet. Under resorna spelade han in intervjuer och nedtecknade uppgifter, berättade av finnättlingar från Östmark, Nyskoga och Lekvattnets socknar i nuvarande Torsby kommun. Här finns ett unikt folkminnesmaterial som handlar om folktro, seder och bruk i arbetet på gården, i skogen, på åkrarna och i den omkringliggande bygden där kunskapen om traditionerna var en föruts ättning i vardagslivet. Den skogsfinska kulturen var vid denna tid på väg att försvinna från den sista levande finnbygden i Sverige. Det finska arvet märks i många av uppteckningarna där respekten för naturen och de djur och övernaturliga väsen som bebodde och besjälade den präglar synen på livet men också där tron på att man kunde styra sin omvärld genom magi och besvärjelser är en del av vardagen. Den största berättaren är Kajsa Henriksson Vilhuinen från Mulltjärn, som efterlämnade hundratalsuppgifter om den värmlandsfinska folktron, men även många andra och idag glömda finnättlingar berättar.Serien Folktro och folkminnen från Finnskogen återger Matti Mörtbergs material, idag samlat på Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala och på Nordiska Museet i Stockholm.Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigareverksam vid Torsby Finnkulturcentrum och idag arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg, forskar kring finnkulturens etnologiska och historiska källor.

Under några år i slutet av 1930-talet reste språkforskaren Matti Mörtberg runt i de nordvärmländska skogarna som ännu var präglade av den skogsfinska invandringen på 1600-talet. Under resorna spelade han in intervjuer och nedtecknade uppgifter, berättade av finnättlingar från Östmark, Nyskoga och Lekvattnets socknar i nuvarande Torsby kommun. Här finns ett unikt folkminnesmaterial som handlar om folktro, seder och bruk i arbetet på gården, i skogen, på åkrarna och i den omkringliggande bygden där kunskapen om traditionerna var en föruts ättning i vardagslivet. Den skogsfinska kulturen var vid denna tid på väg att försvinna från den sista levande finnbygden i Sverige. Det finska arvet märks i många av uppteckningarna där respekten för naturen och de djur och övernaturliga väsen som bebodde och besjälade den präglar synen på livet men också där tron på att man kunde styra sin omvärld genom magi och besvärjelser är en del av vardagen. Den största berättaren är Kajsa Henriksson Vilhuinen från Mulltjärn, som efterlämnade hundratalsuppgifter om den värmlandsfinska folktron, men även många andra och idag glömda finnättlingar berättar.Serien Folktro och folkminnen från Finnskogen återger Matti Mörtbergs material, idag samlat på Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala och på Nordiska Museet i Stockholm.Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigareverksam vid Torsby Finnkulturcentrum och idag arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg, forskar kring finnkulturens etnologiska och historiska källor.

Under några år i slutet av 1930-talet reste språkforskaren Matti Mörtberg runt i de nordvärmländska skogarna som ännu var präglade av den skogsfinska invandringen på 1600-talet. Under resorna spelade han in intervjuer och nedtecknade uppgifter, berättade av finnättlingar från Östmark, Nyskoga och Lekvattnets socknar i nuvarande Torsby kommun. Här finns ett unikt folkminnesmaterial som handlar om folktro, seder och bruk i arbetet på gården, i skogen, på åkrarna och i den omkringliggande bygden där kunskapen om traditionerna var en föruts ättning i vardagslivet. Den skogsfinska kulturen var vid denna tid på väg att försvinna från den sista levande finnbygden i Sverige. Det finska arvet märks i många av uppteckningarna där respekten för naturen och de djur och övernaturliga väsen som bebodde och besjälade den präglar synen på livet men också där tron på att man kunde styra sin omvärld genom magi och besvärjelser är en del av vardagen. Den största berättaren är Kajsa Henriksson Vilhuinen från Mulltjärn, som efterlämnade hundratalsuppgifter om den värmlandsfinska folktron, men även många andra och idag glömda finnättlingar berättar.Serien Folktro och folkminnen från Finnskogen återger Matti Mörtbergs material, idag samlat på Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala och på Nordiska Museet i Stockholm.Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigareverksam vid Torsby Finnkulturcentrum och idag arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg, forskar kring finnkulturens etnologiska och historiska källor.