Tolken är en oumbärlig resurs i kommunikationen mellan parter som inte har något gemensamt språk. Detta gäller alla sorters samtal och kontakter men är mer påtagligt vid djupare samtal. Men vad gör tolkens närvaro med samtalet? Här diskuterar vi inte språkinkompetenta tolkar alls utan tolkar som behärskar båda språken. Frågan är om tolken med sin blotta närvaro kan påverka samtalet. Enligt god tolksed skall tolken vara neutral. Frågan är om det går. Människor uppfattar världen olika utifrån sina egna erfarenheter, sina referensramar, sina invanda normer och olika sociala koder och symboler. Vi tolkar situationer med utgångspunkt från våra referensramar, våra bilder och vårt perspektiv. Tolken är en tredje part i samtalet och det ovan nämnda gäller givetvis tolkar också. Tolken tolkar det som sägs på samma sätt som alla andra gör det. Som Tom Andersen uttrycker det: ”det finns olika verkligheter” vilket är beroende av hur vi som individer uppfattar en situation. Med detta i bakgrunden är det en självklarhet att tolken som individ sätter sina spår i samtalet. Detta bekräftas av en rad olika studier också oavsett språkkompetens. Tolkens påverkan kan te sig på olika sätt både positivt och negativt som respondenterna också sätter ord på. Tolken kan ha en mycket lugnande effekt och öppna för större reflektion från de deltagande parterna. Den kan verka störande för andra med de återkommande avbrotten och göra att man tappar tråden. Tolken kan givetvis bli involverad känslomässigt i ett samtal och direkt/indirekt påverka samtalet. Frågor som lojalitet, förtroende och tillit från tolkanvändare vs tolken kan inverka på mötet på olika sätt. En inte oviktig aspekt av tolkanvändning är själva kunskapen om hur man använder tolk. Det är kunskaper som man måste inhämta för att kunna använda tolken på ett värdefullt och effektivt sätt.
