Det djur som inte finns Två moderna forskare har tagit upp jakten på Enhöringsen; en dansk man som söker efter den i litteraturen och en finlandssvensk kvinna, bosatt i Norge, som söker den i bildkonsten. De stöter på en mängd gåtor och förirrar sig i en snårskor av uppslag och material. Kanske finner de också något annat, nå got som enhöringen står för i den medeltida tankevärlden. Kanske ska de finna vad de söker?
Enel Melbergs roman är en gobeläng full av trubadurer, katarer, munkar, nunnor, vävare, medeltida versromaner, lejon, apor och enhöringar. Hela väven hålls ihop av de berömda enhöringsgobelängerna som finns i två serier: den "röda" på Musée de Cluny i Paris och den "gröna" på The Cloisters i New York, som skildrar "Jakten på enhörningen". Den "röda" består av sex tapisserier, som alla innehåller en dam och en enhörning och symboliserar varsitt sinne plus ett. Bokens kapitel följer den "röda" seriens sinnen och i några fall har berättaren stigit fram ur en gobeläng; apan i kapitlet Smak, tjänsteflickan i kapitlet Hörsel, vävaren i kapitlet Känsel. I slutkapitlet, À mon seul désir, möter vi en välkänd medeltida kvinna: Héliîse skriver brev till Abelard.
