Enel Melberg – författare

Moa och Love får resa med sina föräldrar till Grekland. De reser runt och bor på olika öar. På varje ställe där de stannar berättar mamma spännande sagor om gudinnor och gudar, halvgudar och vanliga människor som har med den platsen att göra. Det finns många fina bilder i boken, gjorda av Inger Edelfeldt.

Gilette jan. 2008. Vi åker upp från Nice och hälsar på Katarina som är på snabbvisit i Gilette, för att sköta om sina affärer och se till huset. Hon hämtar oss i St-Martin-du-Var, numera den närmaste stationen för den lilla smalspåriga järnvägen.. Den stora nyheten i byn är att slaktaren som hade den enda matvarubutiken i byn, hastigt har dött. Byn är lamslagen och i sorg. . Annars är det mesta sig likt, fast lite chicare, många hus har renoverats. Familjen Bourriez har flyttat. Sylvies bar har blivit ordentlig och verkar för tillfället stängd.. På restaurangen, Les Chausseurs, får man boka i förväg om man vill äta söndagsmiddag. Vi gjorde ett misslyckat försök någon gång tidigare, blev bjudna på ett glas som kompensation men fick åka vidare för att få mat. Den här gången kommer vi på eftermiddagen, ägaren Gilles är borta och handlar, modern står i baren och bjuder oss på en kaffe. Hon är mycket tagen av dödsfallet i byn och bekymrar sig för hur det ska gå med affären. Den blonde mannen som förr stod bakom bardisken står nu framför den med en öl. . På vägen upp till vårt hus noterar vi att den formidabla terrassen där man kunde stanna upp, vila benen och betrakta utsikten, har privatiserats, de som äger tornet i hörnet har ökat ut och lagt beslag på utsiktspunkten, som egentligen tillhörde dem. Skotten ovanför har också stannat kvar och ökat ut. Vår vän Jeannot brukade stå där och tycktes aldrig tröttna på att beundra utsikten, när han hade varit och sett till sina får i stallet under oss (det har utrymts och köpts av en parisare) och sina höns i skjulet längre ner. När vi passerar kacklar det i alla fall glatt och välkomnande därinne. Alltid något som är sig likt. . Och den alltid lika vänliga och hjälpsamma Alain har bytt sambo. Den här dagen missar vi honom när han är på ett av sina otaliga jobb. Men vi får prata med honom i telefon för att bekräfta att det är ça va såväl för honom som för oss.. Katarina har numera mycket med honom att göra. Hon har nämligen fått köpa hundgubbens hus och tillhörande terrass, samt överdelen av rucklet mellan hans hus och hennes. Hon tar oss upp till den övre terrassen och vi får äntligen se den och titta ner på vår terrass. Utsikten tar andan ur oss. Den sträcker ut sig åt båda hållen, ner mot Var och längre bort Nice och havet på ena sidan, och ner mot Estéron, som dagen till ära glimmar som ett silverbälte, på den andra.. Och här har det alltså hållits hundar, som höll oss vakna om nätterna en period, och här har det funnits kaniner i burar i ett litet skjul: som gjort för ett lusthus enligt Katarina. Ja, det kan bli ett riktigt chateau häruppe, nu när till och med gatunamnet har ändrats och inte längre heter rue du Chateau! .Trots förändringarna och planerna känns Gilette fortfarande ändå som en reträttort, en inte helt bortglömd del av Alpes-Maritimes, men ändå en ort gömd uppe i bergen, där det kan kännas som om tiden går en aning långsammare. . * . Här bodde vi från slutet av augusti 1996 till början av juli 1997. Vi hade då inga tankar på att skriva om vårt franska år men när vi kom tillbaka uppmuntrades vi av en norsk förläggare. Vi gick igenom våra anteckningar och minnen, gjorde ett återbesök och beslutade oss för att skriva vartannat kapitel: Enel tog hand om första och sista. Boken kom så ut 1999 på norska Gyldendal som En landsby i Provence.. När vi nu ger ut den på svenska har vi justerat en del språkliga detaljer men beslutat att den i övrigt skall vara oförändrad, som en dokumentation av ett speciellt år i våra liv. Vi har gjort åtskilliga återbesök till Gilette även om vi aldrig mer bott där någon längre tid. Vi har också bott en hel del på andra ställen i Nice med omnejd och gradvis börjat gilla själva Nice allt bättre. Invigningen av en spårvagnslinje tvärs igenom centrala Nice hösten 2007 har betytt ett rejält lyft för hela stadsbilden. Några av de restauranger vi nämner håller stilen, några har försvunnit, andra har tillkommit. Annat i boken är rörande föråldrat: att vi lyssnar på kortvågsradion. Presenterar tiramisu som en nyhet. Betalar i franc. Faxar. Arbetar ett helt år utan internet det skulle inte fungera en vecka idag. Vi har behållit allt detta för att markera att den civilisation vi mötte i Gilette verkade oföränderlig men ändå inte är det. . Bilder till omslag, höst och sommar är tagna av Claes Tillander, övriga av oss. . Oslo, maj 2008 .

Enel Melberg erweckt in ihrem Roman gleich sieben berühmte und beliebte Schriftstellerinnen wieder zum Leben: Virginia Woolf, Vita Sackville-West, die Bronte-Schwestern, Karen Blixen und Victoria Benedictsson treffen sich außerhalb von Raum und Zeit, flirten oder streiten miteinander. Doch vor allem erzählen sie sich Geschichten aus und von ihrem Leben. Im Mittelpunkt steht dabei immer wieder das Thema "Die Frau in der Gesellschaft" und wie sich die Rolle der Frau im Laufe der Jahrhunderte verändert hat.REZENSION"Eine unterhaltsame Literaturgeschichte in Romanform, die Lust auf eine Wiederentdeckung von sieben großen Schriftstellerinnen macht." – www.booklooker.deAUTORENPORTRÄTEnel Melberg (* 21. September 1943 in Tallinn) ist eine estnische Schriftstellerin und Übersetzerin, die ihre Romane vorwiegend in schwedischer und norwegischer Sprache schreibt. Melberg wanderte bereits als Kind zusammen mit ihren Eltern nach Schweden aus, wo sie später Philosophie, Religionsgeschichte, Theaterwissenschaften sowie nordische Sprache und Literatur studierte. Bis 1990 arbeitete Meldberg als Pädagogin und Übersetzerin. Sie veröffentlichte zahlreiche Romane, Kinderbücher und Theaterstücke und lebt heute zusammen mit ihrer Familie in Oslo/Norwegen. Zentrales Thema von Melbergs Werken ist die gesellschaftliche Situation von Frauen sowie die Liebe.-

Enel Melberg entwarf ein Gedankenspiel der Extraklasse!Was würde passieren, wenn die berühmten Autorinnen Virginia Woolf, Victoria Benedictsson, Vita Sackville-West, die Brontë-Schwestern und Karen Blixen sich treffen und über die Rolle der Frau und wie sich diese gewandelt hat, austauschen würden? Enel Melberg verrät es uns.

Alltsedan kejsar Tiberius i början av vår tideräkning slog sig ner på Capri för att njuta sin ålderdom har legenderna frodats om ön. Berättelserna blev bara fler när turismen sköt fart på 1800-talet och har inte avtagit i våra dagars massturism. Bland alla besökare till ön har det funnits ett stort antal författare som gjort kortare eller längre visiter, ibland rentav slagit sig ner för gott. Axel Munthe är bara den mest kände av dessa. I denna bok gör Arne och Enel Melberg ett personligt urval bland alla de författare som låtit sig inspireras av Capri och bidragit till berättelserna om Capri. De försöker göra en guide till Capris litterära historia och öns litterära geografi.

The legends and stories about Capri started already when the emperor Tiberius settled on the island 2000 years ago in order to enjoy his old age. The stories multiplied when tourists started visiting the island in the 19th Century and the legends still flourish. Among all the visitors there have been quite a few writers for longer or shorter periods, some even settled permanently. In this book we make a personal choice among the writers that have been inspired by Capri and contributed to the stories about Capri. We have tried to make a guide to the literary history, the literary geography and all stories about this remarkable island.Arne Melberg, professor in Comparative Literature at the University of Oslo. Arne has written 20 books in literary history and literary analysis, two of them travel books in cooperation with his wife, Enel Melberg. He has written several hundreds articles.Enel Melberg, writer and translator. Enel har written 18 books of fiction and translated 15 books from Estonian and Norwegian.

Sommaren 1940: Den estnisk-finska författarinnan Hella Wuolijoki får på sitt gods Marlebäck besök av Bertolt Brecht, som är på flykt undan nazisterna. Han anländer med hustrun Helene Weigel och deras två barn, samt sekreteraren och älskarinnan Margarete Steffin. De åtföljs av danskan Ruth Berlau, skådespelerska, regissör, skribent m.m. och tillika hans älskarinna. På Marlebäck talas det litteratur och politik och det arbetas: Bland annat skriver Brecht tillsammans med Hella Wuolijoki Herr Puntila och hans dräng Matti efter en förlaga av henne. Jag låter var och en av dessa fyra kvinnor få ett kapitel med sina olika synvinklar och historier och belysningar av gåtan Brecht. Varje kapitel har sitt eget pronomen som berättarposition, vilket också ska illustrera dessa kvinnors olika karaktärer. Samtidigt har jag lagt in mycket av mig själv i dem alla; jag är alla fyra. Därför skulle man lika gärna som att kalla det här en biografi (om dessa kvinnor eller Brecht) kunna kalla den en självbiografi. Enel Melberg Enel Melbergs andre roman på norsk tar utgangspunkt i eit biografisk stoff kring Bertolt Brecht og hans liv som forfatter og kvinnebedårar. Det ligg ei langvarig og grundig kjeldegransking bak,og resultatet er imponerande både på det dokumentariske og det kunstnarlege planet. Dag og Tid. et usedvanlig spennende dokument om en urolig tid. Og om et urolig menneske. VG

I centrum står Rosina i tre åldrar, genom tre operor: som sextonåring i Barberaren I Sevilla, som Grevinnan i Figaros bröllop och som Marskalkinnan i Rosenkavaljeren. Här finns häftiga passioner, svek och hämnd i bästa operastil men i enlighet med komedingenren också bröllop och försoning och ett varmt porträtt av en kvinnas utveckling från naiv 관icka till mogen resignation. Men samtidigt som Rosinafiguren får genomleva dessa åldrar, så har hon också levat på scenen i över tvåhundra år: vi får även träffa kompositörer, librettister, regissörer, dirigenter, primadonnor och andra berömda sångare som har hjälpt till att föreviga dessa operor. På så sätt får vi ett färgstarkt tvärsnitt genom operahistorien. I tid och evigihet är den tredje av Enel Melbergs romaner, som först kommit i ut i Norge (på Gyldendal forlag) men som nu ges ut på GML. De två andra är: Det djur som inte ̀nns (om enhörningen) och Allt vi vilja bli. Herr Brecht och hans kvinnor. Om I tid och evighet skrev Dagbladet bland annat: Ett glimrande berättargrepp, och en djup kärlek till operakonsten gör denna roman till strålande underhållning.

"Var hon falsk?

Den grönglänsande flugan, som om somrarna brukade hoppa och dunsa i taket över hennes ljusa sovrum på Mårbacka som vore det ett upp- och nedvänt dansgolv, eller den som de i barndomen kallade 'den gamla kontorsflugan'... Nu verkade den ha flyttat med hit till Falun och gjorde störtdykningar från galleriets snidade mahognyräcke i biblioteket, rakt mot hennes ögon, där hon låg och vilade på sin rödbruna schäslong."

Den åldrande Selma Lagerlöf ligger och funderar över sitt liv, sina framgångar och tillkortakommanden, böcker, resor och kärlekar. Hon känner av sina krämpor och alla krav ställda på henne, hon vill skriva, men inspirationens fåglar vill inte komma.

Samtidigt, i nutid, försöker den nästan jämnåriga författaren tänka sig in i allt detta. Hon har flyttat till Värmland och funnit att landskapet överskuggas av denna imposanta gestalt, hon försöker komma bakom bilden av ”damen i storhatten” och hitta människan; göra det som alla författare gör: leva sig in i gestalten.

Enel Melberg debuterade 1977 med romanen Modershjärtat och har sedan dess givit ut ett antal romaner (både i Sverige och Norge), några barnböcker och en rad översättningar (från främst estniska). Hennes senaste roman Det borde varit stjärnor (2014) handlar om fem kvinnor runt Gustaf Fröding.

Det satt en ung pojke och sov under en ek vid stranden av en liten sjö. Han satt och drömde.

Vad han inte visste var att medan han sov, kom ett av världens mest sällsynta djur fram och kikade på honom.

Det var en enhörning...

Detta är Enel Melbergs och Agneta Flocks underbara barnbok om Enhörningsdrömmen.