Vittnesmål från fängelset ”Jag var kandidat till presidentposten i republiken Belarus – och på valdagen den 19 december 2010 överfölls jag av människor som var maskerade i svart. De slog nästan ihjäl mig. Jag hamnade på sjukhus, varifrån maskerade människor kidnappade mig. Mitt i natten. Från intensivvårdsavdelningen. Naken. Från den stunden minns jag skräcken. Den var genom-trängande. Inte mindre genomträngande än den kyla som härjade den natten i Minsk, och som fick järnet att blåna i mörkret. Varför lät de mig inte klä på mig...? Inte ens ta med mig mina kläder...? I skräcken fann jag inget svar, utom ett: dessa människor, som släpade ut mig naken i kylan, visste att jag inte kommer att behöva några kläder mer. Inga alls, någonsin.” Från förordet av Uladzimir Njakljajeu När Uladzimir Njakljajeu skulle släppas ut från KGB:s häkte i Minsk – i väntan på rättegång – i januari 2011 fick han inte ta med sig alla texter. Prosan kastades, dikterna fick han behålla. Efter fyra månaders husarrest, med ständig bevakning inne i sin och Volhas lägenhet, dömdes han till två års fängelse för uppvigling mot staten. Efter två år ska rättegången upprepas, och beroende på hans uppförande avgörs då om straffet ska avtjänas eller inte. I avvaktan på det beskedet tillåts han inte resa utomlands och är belagd med utegångsförbud efter klockan åtta på kvällen. Brev till Volha och friheten heter i originalutgåva ”Лісты да Волі”, Brev till Volha (egentligen till Volja, som är ett smeknamn för Volha). I den belarusiska språkdräkten får detta en dubbel mening. Воля (Volja) betyder både namnet Volha och frihet. Uladzimir Njakljajeu är poet, författare, essäist, och på senare år även politiker. Han föddes 1946 i Smarhon, Belarus. Bosatt i Minsk med hustru Volha. Har två döttrar från tidigare äktenskap. Debuterade som poet 1970. Ordförande i Belarusiska Författarförbundets 1999–2001 och har även varit ordförande i PEN Center Belarus. Har utgivit fler än tio titlar. Sedan 2010 ledare för kampanjen ”Tala sanning”. Samma år kandiderade han i presidentvalet. Tilldelades 2011 Tucholskypriset. Ur slutpläderingen från rättegången i Minsk den 18 maj 2011: ”Man dömer mig för att jag försökte mig på att bli president. Jag är beredd att erkänna min skuld i det att jag inte blev president. Man dömer mig för att jag kämpade för fria, rättvisa och demokratiska val. Jag är beredd att erkänna min skuld i det att jag inte lyckades tillkämpa oss fria, rättvisa och demokratiska val. Man dömer mig för Torget. Jag är beredd att erkänna min skuld i det att jag inte nådde ända fram till Torget. Om det förkunnas ett sådant domslut, är jag beredd att accetera det. Jag är inte skyldig till något annat än detta och jag accepterar inget annat domslut än ett frikännande! Tack och på återseende!” Uladzimir Njakljajeu
