Midsommar förlag – förlag

”Litteraturresan har under åren 2002 till 2011 gått till följande platser: Baranavitjy, Brest, Hrodna, Luninets, Minsk, Mikasjevitjy, Polatsk, Salihorsk och Pinsk. Producent har varit Maria Söderberg i nära samarbete med kulturföreningen Kalegium, Pinsk, och Svenska institutet. Dessutom har Statens kulturråd deltagit de senaste åren. Den svenska ambassaden i Minsk har haft stor betydelse för att olika arrangemang har kunnat genomföras. Dock hade inget alls kunnat ske om det inte funnits lokala arrangörer på plats som ibland tagit betydande administrativa och politiska risker. Många av de medverkande författarna från Belarus (Vitryssland) har inte tillstånd att framträda på offentliga scener. Men, de gör det ändå”. ”Minsk valdagen den 19 december 2010. Klockan fem på morgonen vaknar jag av ett tungt dån, välbekant från militärparader och krigsfilmer. Jag rusar fram till fönstret: ”Kan det vara pansarfordon?” Jag ser en lång rad militärlastbilar med täckta flak. Jag blir inte förvånad. Redan för några dagar sedan meddelades det på oppositionens sajter att militära enheter och krigsmateriel höll på att dras samman till huvudstaden. Inrikestrupperna stod stridsberedda. Landet gjorde sig inte redo för ett val, utan för ett krig. Jag minns mitt samtal med en fransk journalist, som kommit för att rapportera om valet. Hon sa: ”Det här är de första fria valen i Vitryssland.” Jag svarade: ”Det är bara dekorationer.” Nu tänker jag: ”Synd att hon inte ser det här. Och att hon inte hör hur befälet hetsar de unga soldaterna som sitter på lastbilsflaken: ’De som samlas på gator och torg är banditer och sabotörer som får betalt från väst...’” Början av krönika ”På förtvivlans torg” av Svetlana Aleksijevitj. Översättning Kajsa Öberg Lindsten.

Vittnesmål från fängelset ”Jag var kandidat till presidentposten i republiken Belarus – och på valdagen den 19 december 2010 överfölls jag av människor som var maskerade i svart. De slog nästan ihjäl mig. Jag hamnade på sjukhus, varifrån maskerade människor kidnappade mig. Mitt i natten. Från intensivvårdsavdelningen. Naken. Från den stunden minns jag skräcken. Den var genom-trängande. Inte mindre genomträngande än den kyla som härjade den natten i Minsk, och som fick järnet att blåna i mörkret. Varför lät de mig inte klä på mig...? Inte ens ta med mig mina kläder...? I skräcken fann jag inget svar, utom ett: dessa människor, som släpade ut mig naken i kylan, visste att jag inte kommer att behöva några kläder mer. Inga alls, någonsin.” Från förordet av Uladzimir Njakljajeu När Uladzimir Njakljajeu skulle släppas ut från KGB:s häkte i Minsk – i väntan på rättegång – i januari 2011 fick han inte ta med sig alla texter. Prosan kastades, dikterna fick han behålla. Efter fyra månaders husarrest, med ständig bevakning inne i sin och Volhas lägenhet, dömdes han till två års fängelse för uppvigling mot staten. Efter två år ska rättegången upprepas, och beroende på hans uppförande avgörs då om straffet ska avtjänas eller inte. I avvaktan på det beskedet tillåts han inte resa utomlands och är belagd med utegångsförbud efter klockan åtta på kvällen. Brev till Volha och friheten heter i originalutgåva ”Лісты да Волі”, Brev till Volha (egentligen till Volja, som är ett smeknamn för Volha). I den belarusiska språkdräkten får detta en dubbel mening. Воля (Volja) betyder både namnet Volha och frihet. Uladzimir Njakljajeu är poet, författare, essäist, och på senare år även politiker. Han föddes 1946 i Smarhon, Belarus. Bosatt i Minsk med hustru Volha. Har två döttrar från tidigare äktenskap. Debuterade som poet 1970. Ordförande i Belarusiska Författarförbundets 1999–2001 och har även varit ordförande i PEN Center Belarus. Har utgivit fler än tio titlar. Sedan 2010 ledare för kampanjen ”Tala sanning”. Samma år kandiderade han i presidentvalet. Tilldelades 2011 Tucholskypriset. Ur slutpläderingen från rättegången i Minsk den 18 maj 2011: ”Man dömer mig för att jag försökte mig på att bli president. Jag är beredd att erkänna min skuld i det att jag inte blev president. Man dömer mig för att jag kämpade för fria, rättvisa och demokratiska val. Jag är beredd att erkänna min skuld i det att jag inte lyckades tillkämpa oss fria, rättvisa och demokratiska val. Man dömer mig för Torget. Jag är beredd att erkänna min skuld i det att jag inte nådde ända fram till Torget. Om det förkunnas ett sådant domslut, är jag beredd att accetera det. Jag är inte skyldig till något annat än detta och jag accepterar inget annat domslut än ett frikännande! Tack och på återseende!” Uladzimir Njakljajeu

En skvätt om Arjeplog heter en ny bok av frilansjournalisten Marianne Hofman. Arjeplog är Sveriges vattenrikaste kommun och där ligger också Sveriges djupaste insjö Hornavan, med ett största djup på 221 meter. Marianne Hofman bor i Arjeplog och ger bland annat ut nättidningen Arjeplognytt. Tillsammans med fotografen Erland Segerstedt från Skellefteå har hon skrivit boken En skvätt om Arjeplog, som handlar om vatten i alla dess former och funktioner. ”Vatten ger oss liv och möjligheter, men kan också ta liv och i ett svep spola bort de möjligheter som vi så lätt tar för givna. Vattnet rör på sig, förändras och speglar både livet och oss människor i sitt flöde. Ibland är vågrörelserna snabba och oförutsägbara, ibland är de långsamma och nästan omärkbara, men energin finns där, hela tiden. Det väcker känslor, och bär med sig en ursprunglig kraft som vi inte alltid kan hejda eller kontrollera. Allt vatten i hela världen hänger ihop. Från de minsta bäckar till de största havsströmmar i världshaven. Under arbetet med denna bok har vattnets kraft, betydelse och inverkan på våra liv framträtt tydligt. Arjeplog är Sveriges vattenrikaste kommun och så länge människor har funnits här har vattnet på många olika sätt haft en avgörande betydelse för överlevnad och utveckling. De äldsta funna spåren av människor i Arjeplog är tiotusen år gamla. Landskapet och människors liv var ett helt annat än det vi har idag, men behovet av vatten och viljan att leva nära vattnet var och är densamma. Med vår bok vill vi lyfta fram några berättelser om vattnet i Arjeplog.” (Från efterordet) https://midsommarudden.blogspot.com/2017/07/ny-bok-en-skvatt-om-arjeplog.html