Fram till mitten av 1960-talet var det mannen som tränade hund inom Svenska Brukshundklubben. Kvinnans roll var framförallt att se till att det fanns kaffe, smörgåsar och vänliga leenden i klubbstugan. Det var ett viktigt och uppskattat arbete. "Hunden är som bekant det bästa hos människan, men hos oss har de svår konkurrens av våra damer", skrev en manlig klubbmedlem i mitten av 1950-talet. Idag är hundsport en angelägenhet främst för kvinnor. Den som besöker en kurs eller en tävling i någon hundsport kommer snabbt att se att ekipage med en manlig förare är ovanliga eller rent av obefintliga. I boken Han, hon och hunden undersöker historikern och hundägaren Erika Sandström hur hundägande och hundträning under de senaste hundra åren har kodats om från manlig aktivitet till kvinnlig verksamhet, och vad det har betytt för synen på hundar som träningskompisar och familjemedlemmar.
