Det finns en fisk i Medelhavet som kallas Cara. Om det inte gör det har jag iallafall en faster i livet. Hon bor i Jordberga på Söderslätt. Därifrån ser man sockerbruket. En morgon när vi gått till havet, jag var elva eller tolv, sa hon-Ja i havet ja, lever kärleken på salt. Vattnet slog försiktigt upp på stranden. Trutarna blinkade mot himlen. Det är möjligt att vi sammanfattar bilder som är meningslösa. Jag tänker snart att min faster inte visste vad hon pratade om. Jag har inte sagt det annat än för mig själv, jag skulle aldrig tordas säga det högt, men jag tror världens kärlek lever på socker.
